Aftonbladet – 6 juli 1874, sida 2

ST ESSEN an NR a 2 rg honom att för sina mödor af den rike taga stora summor, lika litet föll det honom in, att af de ebemedlade mottaga en penny. TIONDE KAPITLET. En af dem, som England glömt. Krims kalla vindar svepte ned från Se bastopols norra verk, öfver Cathearts-hill. der vi den åttonde September på morgonen formerat vår linie, tinder det gardesregementena ordöade sig längs efter Woronzoffvägen och andra och lätta brigaderna lång samt ryckte ned till löpgrafvarne och sta ben intog sin plats i andra parallelen vid batteriet Green-hill. De amatörer, som kommit ut för att se lifvet på Krimpå samma sätt som de eljest reste till forellfsket i Norge eller till rouletten i Baden, ströf vade omkring i sina sjömansdrägter och kände sig eniellanät häpna, då de sågo en eller annan rysk granat slö Her ibland oss. Hvad skälla de unga damerna år hemma, med sina drömmar om lagerkrönta hjeltar och all krigisk ståt och glans, hafva sagt, om de i denna råa, kyliga Septembermorgon sett general Simpsowinsvept i em stor öfverrock, som endast lemnade näsa och ögon obetäckta, eller general Jones, i sin röda bonnet de puit, eller sir Richard med näsduken knuten omkring öronen, lik en gammal förkyld hushållerska — i sanning, bär var litet söm påminde om Davy Baird, då han ledde sin lilla tappra skara till seger och ära under Seringapatams glödande söl, eller om Wellington, då han blek, men alltid lugn gaf sina order från kullen bakom San Christoval! Dock skall Gud veta, här funnos mod och tapperhet nog för att göra Stora Redan till en ny Cnuidad Rodrigo; att så icke blef var ej truppernag fel; de män, som Unett och Windham valde till ledare för anfallet skulle, om det tillåtits dem, skänkt fram gång ät England; såsom de nu skänkte brag. der åt minnet och de hjeltar, hvilkas lik lågo staplade långs sluttningarne af Stora Redan, offrade sina lif så hängifvet, som-om