Aftonbladet – 6 juli 1874, sida 2

var utmärkt vänlig emot mig, hon antoge mig nog, om hon: visste — Jag skall göra grefvinnan detta förslag, då jag i morgon reser in till staden,, sade Mountressor. Då vi känner dem, är jag öfvertygad att de med glädje skola gifva er företrädet, och ombyte af luit skall för er blifva lika nyttigt som för miss Violet. Doktor Montressor hade mycket inflytande i den Molymuxska familjen alltsedan han räddade ende: sonen -då en: ung pojke, nu britisk attach vid legatiooen i Paris — ur en kritisk bröstsjukdom; den hederlige Jockey Jack blef för den unge arfyingens vederfående -till lifvet, doktorn :i alla tider uppriktigt tacksam. Äfven hos grefvinnan stod han mycket väl, enär han åtskilliga gånger förbjelpt henne ur ganska häftiga tillfälliga sjukdomar, zom hön, genom sin fåfänga och lystnad efter nöjen, ådragit sig. När han derföre rekommenderade Alma som ett särdeles lämpligt sällskap åt Violet, gick hennes ladyship utan inväntningar mycket nådigt in på haus förelag. Miss Tressillian! — hon kom icke ihåg det namnet. Mycket möjligt att hon sett henne. Var hon artist? Jagb, då erinrade hon sig dunkelt en ung flicka, som Violet protegerat. När doktor Montressor försäkrade att hon var ladylike och af ett oklanderligt rykte, så behöfdes ingenting mera. Hon önskade endast ett sällskap ät Violet, då hon var klen och ej hade lust att deltaga i societeten. Hon egde frihet att lemna dem hvilken dag hon behaga de;ett sådant besynnorligt vilkor, tänkte gref vinnan, och för att hon skulle slippa vidare besvär, anhöll hor, det doktorn skulle underrätta den unga flickan om, att hon er höll fria reseomkostnader och femtio guinder i lön, samt att afresan från London skulle ske åtta dagar derefter. Femtio guinger! Mindre än hvad henne kammarjungfru härs, tänkte doktorn, då han satte sig upp i sil droska och for till baka till Waterloostationen. Sjelt en ädel sinnad menniskao, var all småaktighet vidrig för bonom, och lika litet som det generade PSN NFEEYARNASE TA nm a gena an er 0 kl TT ag dt hö AN