Aftonbladet – 6 juli 1874, sida 2

Har ni intet medlidande för hustrun? log Montressor. Alma skakade på hufvudet, nej, om hon i tjugu år kunnat lefva skild från honom, lär hennes kärlek väl inte hafva varit af någon högre ordning. Men det var han som öfyergaf. henne. Är öfverste Sabretasche också i Krim? frågade Alma, utan att aktgifva på doktorng sista yttrande. Den unga, strålande Violets öde gjorde på henne ett besynnerligt intryck. Ja, och han kunde svårligen undvikit fälttåget, äfven om det slitit honom från hars tillämnade brud; Nej, men om hon blifvit hans hustru, hade hou kunnat följa honom. Skola de verkligen resa till Paris? Ja, på min och doktor Watsons inrådan; vi hafva båda undersökt miss Moly: mux bröst, och ehuru hennes lungorj ännn äro oskadade, är det ej otroligt att hon sörjer sig till något allvarsamt lidände. Efter afskedet från öfversten låg hon under nå gra timmar så fullkomligt sanslös, att hon såg mera död än lefrande ut. De bfterskic kade flera läkare. bland andra mig, och se dan vi lyckats återbringa henne till medve tande, förföll hon i ett sorgligt. Svaghets tillstånd, ur hvilket hon ännu inte tillfrisk nat; hon går, småler; talar, men allt full komligt mekaniskt. Lady Molymux önska! få en sälskapsdam åt henne med till Paris: grefvidnan är så ofta upptagen af annat att hon ej har mycken tid öfrig för sin dot ter. Jag har funderat på, om ni, miss Tressillian, möjligen: skulle — Montressor tvekade, ty ehuru han visste Alma vara fattig och värnlös, ville han dock på allt sätt undvika att såra hennes finkänslighet. Tror ni de skulle antaga mig? frågade Alma, upplyftande hufvudet. Paris är när mare Krim, ljöd ännu i hennes öron. Vill ni då resa med? 3 andö, OM jag. ondast får frihet att lem na dem Här jag önskar. Miss Molymt