Baierns andra kammare har på allra sista tiden varit skådeplatsen för de häftigaste uppträden mellan de liberale och de ultra montane, och striden har varit så mycket häftigare, som de båda partierna äro nästan jemnstarka, ty den ringa öfvervigt, som de senare vunno vid valen 1869, och som nöd: gade furst Hohenlohe att lemna regeriögen, har sedermera gått förlorad genom dödsfall, Striden har vändt sig om åtskilliga anslag, som föreslagits af kultusministern Lutz. hvilken är själen i reger ngen och innerligt hatad af de klerikale, emedan han bestämdt håller på statens myndighet öfver bisko varbe och har försvarat gammalkatolikernas rättigheter. Den första konflikten inträt fade i följd af ett Elagomål af en adlig je: suit, hvilken på grund af tyska riksdagen utvis.ts från Regensburg, och som påstod, att ett sådant för.arande strede mot adelns privilegier och Baierns sjelfständighet. Stats rådet ogillade klagomålet, och ministåren gjörde gällande, att ett beslut af andra kammaren skulle vara maktlöst gentemot tyska riksregeringen och icke leda till nå got annat resultat än att ådräga Baiern ett förödmjukande nederlag. . Likväl gillade kammaren klagomälet med 77 röster mot 76, emedan en af de liberalo Rändelsevis var frånvarande, Striden blef ännu hätfti gare. angående ett mnslag till en ny bygg nad för konstakademien, hvilket dock slut ligen beviljades. De klerikale segrade der entiot då fråga förevar, om skogtriustitutet i Aschaffenburg: skulle förenas med etta universiteten, såsom regxsringen ville; eller qvarstå sjelfständigt sem förut. Uppmut trade Häraf, företogo sig de klerikale et! ännu häftigare angrepp motministeren, sär skildt mot Lutz, och enat deras ledare ut talade öppet, ätt man Föndom ätt heka be viljandet ai de äskade anslagen skulle gifva ministrarne ett misstroendeydtum. Denna plan skröntes döck ej med framgång, ty alla de omtvistade anslagen på ett när bevilja des, dock endast med ett par rösters ma joritet. Konungen har i denna sak ställt sig på Lutz sida och uttryckt sitt fullkomliga gillande af häns uppträdande gore det klerikala: partiet. De demonstrationer till ära för. påfven, som de klerikala i Rom företogo den 21 Juni, tjuguåtitonde årsdagen at hans upphöjande på påfvestolen, hafva skänkt upphofamännen föga tilifredaötällelte, oaktadt de voro väl sata i gcem öch till en viss grad försiggingo på ett mycket nätt. sätt Då på aftonen Tedeum blifvit sjunget i Peterskyrkan och folk strömmade ut derifrån, Visade sig påtven — af en tillfällighet naturligtvis — i eit fönster, som vätter mot S:t Petersplatsen. Det har han icke gjort på de fyra år, som nu snart äro dör. flutna efter Roms istigånde, enär han vill förmå verlden att tro, ait han hålles i fän gelse af den skändliga itslienska regerin gen, Så snart folkhoparne fingo syn på honom, kastade de sig på knä och bädo om bons välsignelse. Men då klerikale, som icke ville låta sig nöjas , med denna hyll ning af hans andliga värdighet, började nu att ropa: Lefve päfvekonungen! Ned med Victor Emanvel! vilket tvang polisen ati gripa in och bemäktiga sig några af de värsta skrikhalsaroe, De försök, som gjor des att rycka fångarne från polisen, kon några afdelningar bergaglierer att i hast rycka fram, hvilka snart reusade platsen hvarefter fullständigt Ingen inträdde. De klerikala tidningarna sökte genast att be gagna sig af hvad som händt och ville be visa, att påfven faktiskt vore fönge i Vati kailen, enär han icke ens kunde visasiget ögonblick inganför ett fönster, förrän def genast framkallade våldsamma uppträden och inblandning från pvlisens sida: hvad kande man då icke vänta, om hån vågade sig uton Vatikanen och visade sig offentligtpå Roms gator. De underläto . naturligtvis att be rätts, hvilket dock är hufvudsaken, att-po ligen först grep in; då de upproriska roper Ned med Victor Emanuel! Lefve påfve konungen b hördes: Lika litet vilja de ör känna, att alltsammans var arrangeradt oaktadt det nu är bevisadt, att alla de häk taje äro f. d. påfliga gendarmer. Dess hafva nu blifvit dömda till fängelse och re geringen har vidtagit åtgärder till förekom mande af dylika demonstrationer.