Aftonbladet – 6 juli 1874, sida 2

den muselmanske krigarens drömda paradis väntat dem, i stället för der engelska sol datens . vanliga belöning — klander och glömska. s Ifrån vår position kunde vi ej se mycket annat än Stora Redans; mörka bröstvärp trupperna, som-strömmade ina och öfver dem samt huru de tvenne gånger tvingades till baka ur den ryska musköteldens täta rök tvenne gånger återtogo sin ställning och åter störtades ned för sluttningen, som val slipprig af de sårades blod och beströdd med kamraternas lik... Det var först efter åt vi, af det fåtal, som kommo oskadde från detta blodiga tumult, fingo höra de taljerna af striden och hura Windham tre gårger efterskickat förstärkning, utan hvilken ingenting vidare, kunde görar i denna grymma scen af. blodsatejutelse, der engelsmännen af brist på understöd, endast kunde ställa brutna leder emot fiendens oafbrutna eld och de friska, trupper som svärmade ut från staden och det uttymda Malakoff tornet. .Då Windham slutligen fick löfte om att få. gardesbrigaden till hjelp, kom den för sent; med förfäran hörde vi, hurn våra kamrater, man emot man, kämpat om hvarje tumsbredd mark, tilldess de fiendt liga massor, som oupphörligt växte, stör tade dem från bröstvärren utför den ned rasande sluttningen bland hopar af vapen och: lik, som i en skälfvande massa fyllde grafven och biliade den väg, på hviken de få ötverlefvande undkommo till de engelska löpgrafvarne. Detta och mycket mera ble oss utan öfverdriftberättadt. .De sorgliga beskrifningarneginge från mun. till mun. En allmär beklämning rådde den aftonen, ty ehuru officerarne gjort under af person: lig tapperhet, hade de dock ej kunnat förmå truppen att följa exemplet och det var bit tert att beköfva tillstå detta; bittert att. efter den långa overksamma vintern 54—55. nödgas sända hem till England en sådan rapport. Det påstås om Wellington, at! han-ansåg en seger efter ett nederlag som det. ogynnsammaste, som kunde inträffa, Jag N—— EEE