Aftonbladet – 4 juli 1874, sida 2

. linom partierna och följaktligen utsigterna ; I för segera vid den blifvande striden. De t lolika grupper, hvilka fordom kämpade hand Ji hand under hartigers af Broglie anförande, ligga nu i fejd sina emellan. Legitimisterne ha råkati raseri öfver hertigens at Audiffret I Pasquier senaste afelöjanden af fusionistintrigerna i förliden Okiober månad. Det var hårdt för dem att höra zägas, och det tili på köpet med ststechefens anktoritet, att de icke kunde utveckla den hvita flaggan utan att förorsaka ett ivbördes krig. Denna förklaring, hvilken kommer att brännmärka alla försök af pretendenten eller hans an) hängare som brottsliga, faller som ett dödligt slag på deras sak ech lemnar dem ingenting annat att eftertrakta än hämnd. I Vi kunna derför vänta; att legitimisterne I skola egna all sin verksamhet och allt sitt inflytande åt detta heliga verk. De skola ej, gom en bland dem pyligen uttryckte sig, I vare sig direkt eller indirekt, medverka till något annat än upprättandet af en provisionel styrelse. Ja, i enlighet med sin öpI pet tillkännagifna åsigt, att en nations stör I sta nöd utgör-bästa tillfället för en konung, skola de sannolikt förr eller senare förena sig med republikanerne till framkallande at Il den närvarande församlingens upplösning, för att kunna inhemta nationens utslag i den stora processer mellan konungadöme och republik. Men det är icke blott legitimisterne, som I separerat sig från den konservativa koalitionen; bonapartisterne ha utträdt ur den seed ännu bittrare känslor. Ni vet hurudant förhållandet var emellan dem och kabinettet. De hadetvå at de sina i ministe Iren. Den ene var Magne, som, ehuru han förklarade, att han var helt och hållet skild Ifrån politiken och ätt han egnade sin odelade uppmärksamhet åt finansdepartementet, sedan, inom ministerrådet, visade sig vara en afgjord målsman för de bonapartistiska intressena. Den andre varinrikesministern Fourtou, lärjunge, skyddsling och vän af IMagne och som på grund deraf anses luta Jät bonapartismen likasom sin läromästare. Dessutom var han naturligtvis oberägen till åtgärder, som kunde kompromettera honom hos ett parti, sem hade utsigt att en Igång komma till makten. Huru det kunde komma sig att bonapartisierne med ett såI dant understöd i kabinettet ändå kunde förlora sin sak, tillhör gissningarnas område. Det är sannolikt att rojalisterne af alla färger med ens vaknade upp och grepos af skräck öfver imperialismens framsteg Na poleonisterne ba varit oförsigtiga. De anIsågo sig sterkare än de voro. De demaskerade sig för svart. De hade underskattat styrkan af den afsky, som minnena af det senaste kejsardömet ännu bålla vid makt hos tänkande män. Slagsmålet mellan de republikanske deputerade på jernvägsstationen, deras tidningars oförskämda språk, de ras kandidats framgång vid senaxte valet, den nye deputeradens beteende, som efter valet begaf sig offentligt till Chiselburst, för att likasom lägga sin seger för den kejserlige preterdentens fötter — allt detta var för mycket att bära. De konservative glömde Iför ett ögonblick fejden mot radikalerne och insågo att de hade en annan och närmare fiende att bekämpa. De uppträdde emot Fourtouz brist på kraft och Fourtou blef tvungen att visa nit. Hvad återstod väl annat för honom, då de konservative stodo färdiga att vända sig emot honom, om han tvekade, då alla hans kolleger, undantagande Magne, hörde till kejsardömets afsvurna fiender? Det måste ha kostat ho nom en hård strid detta val mellan den närvarande portföljens verklighet och ut sigterna till framtida glans och storhet. Han beslöt sig emelleriid och deltog i de stränga btgärderna mot bonapartismen förliden vecka. Tailhand, justiteminister och legitimist, samt Lon Renault, pelia minister och orleanist, hafva obeveklig: tvungit honom att deltaga i dessa repreg siva åtgärder. Husvisitationer gjordes hos rågra al partiets cheter;åcatter, hvilka voro kända som mötesplatser för ränkmakarne, stängdes; fotografier af kejsarprinsen och ! pamfstter skrifna för hans sak konfiskerades; slutligen stäldes Pays, Paul de Casagnacs organ och den mest oförskämda och :! agressiva af de bonapartistiska tidningarna, ! under åtal. Det skulle vara svärtatt skil dra den ilska, som dessa åtgärder framkal: lat hos vännerna at den Napoleoniska dy-lt nastien. De litade på den strafflöshet, som ! de så länge varit i åtnjutande af; de trod-! de, att de bara behöfde sträcka ut handen för att få tag i styret, och de hafva icke ännu hemtat sig från verkan af detta plötsliga hejdande af deras segerrika framfart. Det är emellertid icke deras enda anledning till klagan. En annan och svår förlust hotar deras parti i Magnes person. Finansministern har mött mycken opposition i den komit, som fått i uppdrag att uppgöra budgeten för 1874. Han tillvitas att ha misslyckats med de åtgärder, han påtrugat församlingen och att ha föreslagit overksamma medel för framtiden. Ni känner hurudåant hans financiella system var. Rädd och hängifven ät routine, lade Magne hela bördan af våra ökade utgifter på de indirekta skatterna. Resultatet varlättatt förutse; undersiefven ökades; konsumtionen inskränktes och inkomsterna af accisen minskades; inkomsterna för de fem första månaderna af äåret understiga med ungefär 25 millioner det kalkylerade beloppet. Ettförsta och svärt misstag af en finansminister! Men ett lika stort belopp måste åstadkommas för att möta årets utgifter och hvad tror ni väl, att Magne utfunderat för att möta detta behot? Jo, helt simpelt att öka dessa skatter, hvilka enligt officiella källor redan visat sig svika till följd af sin öfverdrift. En tarfligare, sterilare plan har man aldrig hört omtalas. Budgetkomiten har lagt i dagen sin uppfattning af den ministeriella oförmågan och med 14 röster mot 8 uttalat sig mot planen. Striden om Estella under dagarne från den 25 till den 27 Juni har, som det framgår af de senast hitkomna tidningarna, varit utomordentlig blodig. Rereringstrupperna kastade på torsdagen och fredagen carlisterne ut ur deras ställningar och bemäktigade sig städerna Abarzuza, Valatuerta och Muro. På lördagen öppnade Concha ett allmänt hufvudanfall på alla höjderna, som dominera Estella; han hade blott tre kilometer qvar till staden, och en yttersta ansträngning tycktes skola kröna hans anfall med framgång. Mot fyratiden på efter middagen började nordarmåns högra flygel att vackla och draga sig tillbaka i oordning; divisionen Campos, som mist alla sina offi cerare, var stadd på vild flykt och förgäfves sökto divisionerza Echague och Blanco att komma de flyende till undsättning. Det var då den gamle marskalk Concha sjelf ställde sig i spetsen för en bataljon i första linien; men en kula träffade hopom midt i bröstet, så act han dödligt sårad sjönk till marken. Na uppatod en allmän panique, Carlisterne anföllo på hela linien, Återeröfrade Abarzuza och Muro, och det var blott det talrika artilleriet och kavalleriet, som gjorde det möjligt för nordarmen att verkställa återtåget i god ordning. På natten drogs hela artilleriet tillbaka; trainen hade redan förut blifvit dirigerad till Tafalla och armen marscherade äfven dit. Största lelen af da sårade måste avarlamnag nå Mm NN DU Ö ho ev ss AA Dm BB re a Mn ft ee (DD PA AS bd fr RR Vv 0 AV OS lei