Aftonbladet – 3 juli 1874, sida 3

hon vistades var hon sjelf beroende och tordes icke på eget bevåg låta föra Alma dit. Hon dör, om hon inte inom en halftimme får läkarehjelp. Stackars, stackars min lilla älskling; hvad har kunnat bringa dig i denna nöd!Jag bär henne hem till oss, sade Reuben beslutsamt; då ni känner henne, maam, kan ni ju vara god och tala med min hustru. Ack, ja, ja, sade miss Russel ifrigt, tag henne genast, men bär henne mycket försigtigt. Jag skall endast följa flickorna hem och kommer sedan straxt till er stuga. Lyft henne varsamt, käre Reuben! Min arma, älskade lilla Alma !Reuben tog den unga flickan med yttersta försigtighet i sina armar och lade hennes tunga, lockiga hufvud mo; sin axel. De kunde burit henne hvart som helst utan att Alma gjort det ringaste motstånd. Miss Russel såg dröjande efter henne; hon skulle så gerna velat medfölja till stugan, men hon vågade för barnens stränge fader ej taga dem med, för att se till den sjuka, hvilken deras noggranna föräldrar icke det ringaste kände. Med stapplande steg började Reuben gå framåt med sin börda, under det miss Russel hastade åt motsatt håll. Skogvaktarhustrun blef icke särdeles mild till sinnes, då till hennes stora öfverraskning mannen hemkom med den medvetslösa fickan, Inom en half timme hade dock miss Russel lyckats blidka henne och Alma låg nu i en torftig, men ren bädd, vid hvilken guvernanten satt och med kallt vatten badade hennes brännande tinningar och fuktade hennes torra läppar; ingenting kunde göras förrän den efterskickade läkaren anlände. Under sex veckor låg Alma på denna bädd, oförmögen att röra en lem, medvets