Aftonbladet – 3 juli 1874, sida 2

CH Tlia UD UGyYylDare JaCeHUHBCR VanNNauD skrockande omkring utanför sina hönehus — sluppo två stora Gröalardshundar ut ur sina rum, I ett nu voro hönsen jagade och dödade; derpå bar det af i vildt språng öfver iphägnaden omkring hjortbagen, och sågra dofhjortar, de vackraste trädgården någonsin ha egt, blefvo sönderslitna af je glupska hundarne. Oita hände ået också, att sjur, som bade blifvit dyri inköpta utomarc, kommo dödssjuka till Danmark, att schakalen hade tuberkler i iangorna, att björnen var lam i bakdelen, och att lamadjuret hade blodgång. Veterinärvetenskapen har ännu icke kommit så långt, att den kan bota dylika ejukdomar hos dessa gäster frön fjerran länder; kanske hysa cckså läkarne någon obenägenhet ati uzderkasta slika patienter tillbörlig, grundlig undersöknirg. När nu ett åyrt öjar var dödt, kunde Kjerbölling gå och vara vid dåligt bomör den dagen; nästa dag var bans lynne äter i jemnvigt, och hans gamla, vänliga ansigte lyste åter af jovialitet; med outtröttlig lifiighet besvarade ban de icke alltid synnerligen qvicka frågor, som ställdes till bonom af de besökande, och med innerlig godlynthet hörde ban sin trädgårå bli föraktad, derför att det icke en gång fanns der ett sådant djur som en hvalfisk. — En åtta dagar derefter kunde ban då berätta, att nu skulle ett nytt, bättre djur komma till ersättning för det döda; ty det var en egenhet hos honom, att han aldrig ereaite ett djur med ett annat, som var sämre eller blott lika godt, utan alltid med ett, som var bättre. — När gubben Kjerbölling för några år sedan dog, upptog trädgården fyra tunnland och var tätare befolkad med djur, bland dem många stora och dyra, än någon anvan zoologisk trädgård med samma areal, Nu har en vändpunkt inträffat i trädgårdens utveckling — den vändpunkt, eom ett tillräckligt rörelsekapital och ett varmt och verksamt intresse hos en mängd män med förmåga föranleda. Trädgården betäcker nu en yta af fjorton tunnland, goda och vackra stall och öfvervintringshus ha blifvit uppförda, och mellan djurens stora, smakfullt inhägvade tammelplatser ligga friska grägplaner med vackra blomstergrupper. Den äldsta, ursprungliga delen med de höga, lommiga träden inbjuder till hvila efter den långa vandringen utåt trädgårdens gångar. När en gång vår tids historia skall skrifvas, och våra efterkommande skola lära, hvilka strömmar det var, som gingo genom den, så kan det knappt unägå att bli berättadt, att i början på 1870 talet bildades flere aktiebolag än eljest på ett halft århundrade. Men då skall den samvetsgranne historieskrifvaren säkerligen icke heller underlåta att anmärka, att bland alla dessa inbjudningar till aktieteckning, som lofvade ett obegränsadt antal procent på de tillskjutna kapitalerna, var en inbjudning märkvärdig derigenom, att hon framställde aksom en sannolikhetsberäkning, att aktieegarne alldeles intet öfverskott skulle få. Den saken måste väl ha en gärskild betydelse, och denna betydelse måste väl vara särdeles klart erkänd, om folk kan frestas att insätta sina dyra penningar derl; men till lycka för Kjöbenhavn hade saken god framgång, och kort efter sedan inbjudningen blifvit utfärdad konstituerades sktie bolaget: Den zoologiske Have ved Kjöbenhavm. Hade inbjudarne vetat, huru kraftigt understöd de skulle finna hos allmänheten, kunde de lugnt ha lofvat aktieegarne en dividend; ty det första året gaf trädgården ett öfverskett af 25 procent; men af dem fingo aktieegarne blott 5. Resten har blifvit använd till trädgårders bästa. Och den kan sannerligen beböfva talrika besök, om åen eljest skall fortfarande utveckla sig så, som den har börjat, ty allting bar blifvit dyrare. Det är ja en känd sak, att priset på lifsförnödenheter har stigit på de senaste åren, i många fall till dubbelt för oas menniskor — men djuren då! För få årsedan, när gubben Kjerbölling lefde, voro 8 rår (danskt mynt) det fasta priset för en god, frisk hästkropp — de afgnagda benen såldes derefter för 7 till 8 mark — nu kostar en bästkropp 40 rår, och mycket kött förbrukas i den zoologiska trädglrden. Se blott på lejonhanen der! Gif honom ett stycke kött af en sjelfdöd häst, han rör det icke, icke den mest tärande hunger kan förmå honom dertill. Bortklemad ungdom!skall man kanske säga, minnen från den tid, då han i vildt och glupskt majestät jagade i Afrikas skogar, och hans rytanden skrämde antiloperna ut ur deras säkra gömslen! — Alldeles icke! Aldrig har han inandats de tropiska ländernas glödande luft, aldrig har han pröfvat på sina musklers spänstighet! Han är född i Dublin; der lefva hans föräldrar ännu, hans gyskon äro i Berlin — hans fångna slägtingars antal är stort, men han är den vackraste af dem alla! Nej, minnen från försvunna dagar är det icke, som gör honom kräsmagad — det är det mediödda medvetandet om eget värde, det är blodet, och blodet förnekar sig aldrig. Nu lefver han här som ett slags majestät på expektapslön; ban bor rätt trefligt, men icke kungligt. Men der nere vid fasanvägen bygga de ett slott åt honom. Konung Georg har lofvat att skicka honom en drottning. Man torde få hoppas, att när det höga paret tågar in i den nya borgen, skall det se sig omgifvet af en skara födda prinsar såsom pantrar, leoparder och tigrar, och då skola säkerligen hyenorna, som nu ovärdigt bo dörr om dörr med majestätet, bli förvisade från hans omedelbara grannskap för att i slottets yttersta flygel ligga på vakt, likt gläfsande gårdvarar. Nu är ejonets lif enformigt och tråkigt, Först när publiken är borta, och nattens mörker sänker sig öfver trädgården, finner det ett melankoliskt nöje i att öfverrösta sina grannars, oxarnes, råmningar med sin väldiga stämma. Då tiga de andra djuren. Aporna bli mållösa af rädsla — och det vill säga något det; hjortarne och fåren darra i sina skjul. Det är roligt att se, huru väl djuren be finna sig i sin fångenskap, och de lägga detta faktiskt i dagen genom en — jemnförelsevis — betydlig produktivitet. Björnen lefvererar sina två eller tre ungar hvarje år så säkert, som om han väntade en utmätning, i fall han icke gjorde det, Känguruerna föda sina ungar, hvarpå de, för att tala med menageriförevisaren i Peter Simple, stoppa in dem i magen igen, till dess de uppnått mogen ålder, ja till och med den gamla hornugglan visar sin erkänsla för god behandling genom att hvarje år lägga ett ägg. Men gladan, den gamla gladan, trädgårdens patriark, hon lefver ännu, och gubben Kjerböllings son, som nu är inspektor vid trädgården, skall säkerligen visa henne för hvar och en, som önskar se detta märkvärdiga djur. Under det tretiomannakomiten förkastar Påriers republikanska förslag, under det reaktionärerne ånyo börja agitera för sin konung, under det marskalken med stora ord söker hålla partierna i bäfvan för sin sjuåriga makt och under det man stolt: serar öfver truppernas supörba hållning på revyerna, bedritva bonapartisterne ener