Aftonbladet – 3 juli 1874, sida 2

MA RA MAAS OMAR VE IMAN US jemförliga städer, såsom Hamburg och Kjö!a benbavn, ega — både i det enskilda och lg offentliga föremål för ett ganska lifligt in-r tresse, hvilket dock på senare tiden synes ju hafva i det närmaste mojnat ut. Vi för !s noda dock att detta icke är förbållandet,t atan att den likgiltighet för frågav, som je au tyckes råda, endast är en skenbar och bar sin grund i en lätt förklarlig ledsnadr öfver misslyckandet af da bemödanden, som j förut nedlagts på att genomdrifva saken.pn Ena efdan fråga som den förevarande tro!g vi för ingen del hvarken kunna eller böra!T betraktas såsom fallen, derför att de förstala försök, som gjorts till hbonnes lösning, icke sg kröpts med önskad framgång; och hvadin gärskildt denna beträffar är det vår oför-n gripliga mening att hon endast är en tids-1u. friga. En inrättning af den på en gånglt bildande och förströende egenekap, som en s zoologisk trädgård, deraf kan Sverige — la det vill väl bär j d:t närmaste säga Stock-la holm — icke länge vara i saknad. Det ärl, kändt att kanskapsbegär eller nyfikenhet!s de dagar, zoologiska riksmuseum är öppet, ls leder dit ganska betydliga skaror af men ls niskor, som finva nöje i att betrakta dennalj ofantliga mångfald af skapade varelser, från, i i? k chjelpligt flytt. Åskå i de öjur, lefvande i ettir nå och af en rå vin-lc att göra mot derasjs uster — sådana kring-! 1 f j E j l j : L L l j L natur striden resande cec mediör äf röje, som af en ganska stor al ;t ingalunda anses förakt-!; ligt. Ett museum med uppstoppade djur eller ekelett är naturligtvis, särskildt ur pedagogisk syspunkt, en förträfflig sak, och icke heller lär det falla någon in att förpeka den betydelse, som deusa väl vårdade afdelnirg af vär veterskapsakademi eger. ls Likväl torde ingen kunna med fog pästå att den samma gör öfverflödig en park, der man får se djaren lefva och röra sig i frihet, hvart och ett på ett sätt, som är med dess natur sä öfverensstämmande, som omständigheterna kunna tillåta. Tydligtvis kan ett menageri, der gjuren hållas fångna i trånga hurar samt piskas, svältas och på alla gäst iila behandlas, än mindre fylla det behof, hvilket man medelst er zoologisk trädgård vill tillgodose, och då vi äro öfvertygade om att detta är ett verkligt, hafva vi ej ansett ur vägen att ånyo upp taga frågan härom, Fyllandet af detta behof bör också här stöta på mindre svårigheter än på de flesta andra ställen, då det första vilkoret för er aylik inrättnisg: en park af tillräcklig storlek, här är för banden på en ytterst lämp lig plats inom sjelfva staden, d. v. sg i en dess utkant, hvilken dock står i allra närmaste förbindelse med dess mest trafikerade delar. Det bör vara klart att vi med denna park mena Humlegåråen, hvilken också när frågan förra gången var å bane, nämdes såsom särdeles lämplig dertill. Visserligeni har sedan dess den nya biblioteksbygnaden blifvit dit förlagd, men denua upptager enl så obetydlig del af den 25 tunnland vida parken, att utrymme derjemte kan finnas för en zoologisk trädgård a! ganska förgvarlig sterlek. Och eburu det ur andra synpunkter kan vara tvist underkastadt huruvida för riksbiblioteket valts den lämpligaste plats, som för detsamma kunde utces i den vidsträckta parken, anse vi den, med hänsyn till den här framkastadse planen särdeles lyckligt vald; ty det hade otvitvelaktigt varit mindre tjenligt för dem, som ämna sig till riksbiblioteket, att behöfva passera den zoologiska trädgården, än för besökande at densamma att gå förbi biblioteket. Icke heller kunna vi föreställa oss att dettas skatter skulle i ringaste mån oskäras, ja, knapt att det behöriga lugnet för dem,som der sysselsatte sig med studier, skulle i någon nämnvärd grad störas af grannskapet med, hvart efter sin art, vackra djur, lefvande i en viss frihet, men dock urståndsatta att göra någon skada. Parkens vidsträckthet lemnar nämligen godt tillfälle att förlägga de bullersammaste och obebagligaste djurens bostäder till så aflägsna platser, att någon synnerligt störarde inverkan af dem knspt kan befafas. En större olägenhet kunde detta grannskap deremot kunna tänkas medföra för de i närgränsande stadsdelar boende, men icke keller denna synes oss kunna skattas så högt, att den behöfver lägga något väsentligt hinder i vägen för plamens utförande. Obehaget af djurens skrik, bölande och rytande kan visserligen till en början före falla stort nog, men torde dock ej vara större än att man tämligen enart vänjer sig dervid, och i alla händelser Jika lätt att fördraga som t. ex. ånghvisselpipornas skärande ljud för dem, zom bo i närheten af hamnar eller jernvägar, eller det hundskall och, ännu värre, katzenjammer, som i stadens alla delar stör nattens tystnad. I dettaafgeende hänvisa vi än en gång till den förut påpekade möjligheten satt lägga djurhusen så långt bort, att detta obehag blifver af försvinzande grad, En vigtigare olägenhet kan vara den möjliga fara, hvarmed grann: skapet till en zoologisk trädgård kan för närboende vara förknippad. Utan att vilja alldeles förneka densamma, tro vi henne dock i de flesta fall vara tomligen obetydlig. Att hon i alla hänseenden är mindre än vid grannskapet af ett menageri faller åtmingetone af sig sjelf, ty här skulle djuren plägas väl och lefva ett, så vidt möjligt, natarenligt lif, hvarigenom faran för utbrott af sitahet naturligtvis i betydlig mån förminskas. Ett annat vilkor för genomförandet af denna plan, af den vigt, att det hvarken kan eller får förbises, är anskaffandet af de för förvärfvande och nödig värd af djuren erforderliga medlen. I detta fall är det visserligen beqvämast att genast taga sin tillflykt till ett statsanslag, och ett sådant torde väl och förr eller senare, allt efter den utveckling inrättningen kan få, komma attsf bebofvet påkallas. Denna utväg synes oss dock icke böra anlitas i första hand, utan hoppas vi för ett ändamål, sådant som detta, på enskildes intresse och uppoffringar, hvilka förmå säkrare än någon fast statsinstitution att betrygga åtminstone den första tillvaron af en dylik anläggning, helst här icke är nog med penningsmedel, utan här fordras framför allt ett personligt initiativ af en sakkunnig, för företaget oegennyttigtlifvad man. Dock förutsätta vi alltid att kronan skall kostnadsfritt upplåta den för anläggningen behöfliga jorden. Att på dennaväg fycket kan uträttas med små resurser och från en ringa början ett stort företag utveckla sig, det visar historien om den zoologiske Haves i Kjöbenhavn uppkomst och tillväxt, hvilken angenämt berättad meddelas i sista numret af Tllustreret Tidenåe. Vi ktergifva densamma här nedan såsom ett föredöme, värdt att taga efter. Må man icke här vid lag komma och tala om någon efterapning efter utländska mönster, ty utan att behöfva med Darwin antaga någon menniskoslägtets härstamning från aporna, måste härmningsdriften anses djupt rotad: i den menskliga naturen och,!: när allt kommer omkring, äfven bära i sig ett ej förkastligt frö till kultur. Det är: härpå skalden syftar, när han säger att). sblott barbariet var en gång fosterländskt. Och vi våga påstå att den nu uppkastadel frågan är en kulturfråga. i