Aftonbladet – 2 juli 1874, sida 3

Som i ett skrufstäd höll han henne fast det var gazellen i tigerns klor. Jag skall aldrig tillhöra er, bof — usling, framstötte Alma, under det hon med en öfvernaturlig kraftansträngning sökte vrida sig ur hans armar; sedan han med eldiga kyssar på hennes förvridna läppar stegrat hennes afsky och vämjelse till det yttersta, knöt hön sin lilla hand och slog honom dermed ett så häftigt slag öfver det ena ögat, att han ett ögonblick ofrivilligt släppte sitt tag. Detta ögonblick var henne nog; hon-flög öfver rummet, ryckte undan rullgardinen och fann till sin obeskrifliga lycka fönstret öppet; utan att tänka på från hvilken höjd hon skulle falla, hoppade hon besinningslöst nt. Afståndet från marken var ungefär åtta fot, men lyckligtvis låg en, hög nyslaget hö just der Alma föll ned, och-detta mildrade betydligt faran af fallet. Honlåg likväl orörlig nägra ögonblick, till dess Castletons röst åter bringade hennes öfveransträngda lifsandar till verksamhet. Lik en hare, den der nyss känt hundarnes bett, och genom ett oväntadt språng frigjort sig ur deras käftar, men ånyo hör deras skall, så störtade hon upp och ilade af med bevingade steg. . Hon flydde utan att veta hvart, hon sprang, sprang som hade hon varit jagad af furier; hjertat bultade; nervernå slappades och andedrägten frampressades med den största svårighet: Hon såg ingen väg, endast ängar och fält; regnet föll ännu i strömmar och mörkret tilltog med hvarje minut, Almas enda tanke var, att så långt som möjligt fly: från detta förfärliga bus, dit hon genom en så väl anlagd snara. blifvit lockad; hon tyckte sig höra. förföljande fotsteg, röster, som kommo allt närmare, och hon kände redan hurn man tog henne. vid armarne och släpade henne med sig tillbaka, Kan menniskohjertat brista af förtviflany då dev i RR ögonblick icke ktannar för alltid? ej. (