Aftonbladet – 29 juni 1874, sida 3

mm mrrNknSstsIsTrssttsers-s:-:TSEEREEEttttsSsSVPCg Miio i RR oa han visste att då tjensten kallade, de Vigue aldrig ;tvekade att lyda pligtens bud, ötven om de skilde honom från den qvinna han mest älskade. Som de voro på olika divisioner,. möttes de högst sällan, och genom ömkesidig öfverenskommelse undveko de hvarandra, Svartsjukan hade lagt ett bredt svalg mellan de Vigne och hans ända sedan pejkåren ömt afhållne vän Curly. En utförlig berkrifning öfver detta.fälttågs alla hopade obehag skulle för läsaren blifva lika tröttsam att följa, som pinsam för mig att göra. Vare det derföre i all korthet sagdt, att väderlekens nästan beständiga oblidhet;:stormarne och: det jemna störtregnet, föranledde det största bekymmer. . Intet fanns, söm lifvade sinnet eller gat kropp och själ en uppfriskande verksamhet; dag från dag fortgick den gagnlösa kanonaden och den ena månaden skred fram efter den andra i samma vedervärdiga synslolöshet, samma själsmördande enformighet. Ingenting annat inträffade än att menniMå och hästar sopades bort som agnar för vinden. Den passiva tillvaron under belägringen af Sebastopol var en enda lång tortyr för de Vigne, som i stridens ny och farornas retelser fann det enda döfningsmedlet för de själsmarter, hvilka nu jagade honom som. tl oe klrgar dd han utan ect Ort ot eller an, denna oförgät vinters hela elände. Den vilda Hersled tog ofta hans tält på sina snabba och då kastades han af orkaner nt i störtregn och köld, utan ånnat skydd än de klälesplagg han hade på sig; den föda, hvaraf han dagligen lefde, skulle khan förr ej velat sifvä sin hund till Bpis; bfskyvärda tusenbeningar krälade till och med i Kans bädd, och oftast måste han vada sin väg fram i len djupaste dy mellan sjuka och udöende, varma och halfruttnade öfver hvilka de ungriga gamarne skränade i stora flockar. (Forts.)