Aftonbladet – 27 juni 1874, sida 2

att på bästa sätt undvika den och att sätta stället för den utkastet tillen sjukrig och inonym regering. Om detta skulle inträffa och om församlingen, hvilket icke är otroigt, vore ur stånd att fatta något beslut om det ena eller andra förslaget, äro följlerna tydliga; det skulle vara det svåraste slag, som förtroendet till huset ännu erhållit; dess vanmakt skulle bli tydlig för alla och vi skulle oemotståndligt drifvas till en upplösning eller till ett plebiscit. Äonu fjorton dagar och förhållandena skola ha tagit ett afgörande steg mot den kris, hvarpå jag förberedt er. . Denna skildring af den närvarande situationen i Frankrike kompletteras genom följande uttalande af en framstående fransk politiker till Times korrespondent i Paris: Tretiomannautskottet har Casimir Periers, Lambert Sain:e Croix. Wallons. Pradiers och Dufaures förslag att diskutera. Efter all sannolikbet kommer den att förkasta Casimir P6riers och förelägga kammaren Lambert Sainte Croix förslag i en något modifierad form. Sedan skall börja en period, som kan kallas de konstitutionella hekatombernas tid. Casimir Påeriers förslag, som är förkastadt af utskottet, skall inlemnas i kammaren som amendement, och amendementen skola diskuteras före sjelfva lagförslagen. Högra centern skall rösta med Lambert Sainte Croix och följaktligen rösta emot Casimir P6rier. Yttersta högern, moderata högern och bonapartisterne skola äfven rösta mot det republikanska förslaget, som kommer att förkastas med omkring 400 röster mot 305. Lucien Brun och hans vänner skola nu föreslå monarkiens kterupprättande. Ea stor del af högra centern tror ej på möjligheten deraf och skall, sedan dess eget förslag blifvit förkastadt, rösta emot tillsammans med bonapartisterne och hela venstern, Förslaget kommer att förkastas med 430 röster mot 275. Om förslaget om ett vädjande till nationen skulle komma fram, hvilket icke är troligt, skola icke 50 deputerade rösta för det, så vidt icke några radikaler och venstermän vilja rösta med bonapartisterne för att visa, att de ej äro rädda för att väjja till nationen sjelf. De kunna lagnt göra det, ty det skall ej bli antaget; det skall minst förkastas med 525 röster mot 180. Sedan skall troligen ett förslag om kammarens upplösning framkomma. Före Bourgoings vali Nievre skulle det otvifvelaktigt ha blifvit antaget, men nu är man rädd för kejsardömet och ingen vill samtycka dertill. Fyra femtedelar af kammaren skola rösta deremot; ty nya val under den nuvarande ministeren, som beskylles för monarkiska sympatier, vill man icke medgifva, och hvem vet, hvad som är lan dets mening. Det skall då bli nödvändigt att framtvinga en lösning af saken. Marskalken, som bevitnat desea strider, utan att deltaga i dem, och som hört landets klagomäl öfver den osäkerhet, som är hvarje nations säkra död, skall nu blifva tvungen att taga bladet från munnen. Han skall i ett budskap gifva församlingen en öfverväldigande skildring af dess vanmakt, han skall framhöälla nödvändigketen att rädda Fraokrike från den afgrund, i hvilket partistriderna hafva störtat det, och, enär han icke önskar att använda väld mot kammaren, skall ban förklara, att artiogen måste han eller den, marskalk Mac Mahon eller kammaren, afstå från makten. Detta enkla budskap skall vara tillräckligt att oemotståndligt påskynda församlingens upplösriag. Det är troligt, att de konservative skola gifva marskalken myndighet att upplösa den nya kammaren, och landet, som hittills ansett marskalkens lojalitet för ett tecken på svaghet, skall fägna sig öfver detta bevis på mod och energi. Det skall bli i hans namn, som de nya valen komma att utskrifvas; sålunda skall marskalk Mac Mahons presidentskap blifva erganiseradt af sig sjelft. Så längt den franska politikern. Times korrespondent kan dock icke uraktläta att härvid anmärka: Ja, man mäste hoppas att den nuvarande krisen får ett fredligt slut, såsom här förutses. Men Frankrike är ett land, som är rikt på oförutsedda händelser, och våldsamheter träda icke sällan i stället för politiska argument.