Aftonbladet – 26 juni 1874, sida 3

Ah, den skattas inte så högt vn for tide-, sade Tre!usis näsigt. I detsamma inträdde en berjent och lemnade hepne en förseglad papperslapp, på hvilken nägra slarfviga rader voro skrif:a. Hvad är det, min väv? frågade Fautyre itrixt, Eadast min sömmerska, svarade Tre fosis med konstlad liknöjdhe, men ett så ängsligt minspel, att det ingalunda undgick den gamlas svabba uppfattning. Sömmer:ka, muttrade Fautyre, då de blefvo ensamma, Om du har nögra hem ligheter för mig, så är vänskapen mellan 0ss svart slut. Så länge du har den stackars de Vignes två tusen puad cm äre och vi kuuna göra oss en liten inkomst ge nom din skönhet, som lockar hit en massa nka pojkar. med bvisika jag för mitt parti ecart6 och whist, sk länge har jag iogenting emot att lefva tillsamwans med dig; men om du döljer någontivg för mig och böjar att spela dina kort på egen hand, de afslatar jag det parti, som vi så länge spe lat tillsswmans. Medan gamla Fantyre, som bland ala siva laser hade d-n förtjeusten atv ickkgöra vägon hemlighet af de förra, sälnnda pratade öfver sitt k ffe, hade Trefasis uran beränkligheter för sin demietoitette, gåt iu i den lilla salen, hvarest väntade h-n;e en välkläsd, medelälders man med finbildadr ansig:e och ea hällning, som ledde gissvin: gen mellan den elegante kammarijenaren el ler en baltdandy, sådana som man dagligen ser massor af på bunlevarderna, i kaferna och i Oa6on. Med ett besynnerligt leenda helsade han på Tr: föria, aVous voila, madame! Iate, en grande denye! Men er wovagningrlingne är val vi