Aftonbladet – 26 juni 1874, sida 3

Fantyre just icke vast sig vid det mest valda språk. Jag såg henne häromdagen.v Här? Ja, på Vivienvegatan, uti en vagn. Jag passerade henve helt nära, och på den blick, som sköt ur beones ögon, och det förakt fulla uttrycket i hela hennes ansigte kunde jag se att hon kände igen mig. Den däraktiga tösen! Med vigselattesten för sins ögon, trodde bon likväl inte hvad jag sade. Min plan var så god, att den hade förtjen! framgång. Jag hatar den liila trotsiga varelsen — barn, som bon såg ut, öfverlistade hon mig och gaf mig ord, som nästan gjorde mig svarslös. Hon mäste vara ganska försigkommen, då hon på ett så ärofollt sätt kunde parera dina wfall, hänade lady Fantyre. Det är skada att pi ej lärt er en ladys skick tillräck:igt för a!t väl spela den roll, ni så dristigt stagit er!... Bra sagdt, ute märkt bra! Huru förtjust Selwyn skulle biifvit vid ett sådant svar.s Den tossan, Mertog Trefusis, jag batar blotta å-ynen af hennes stora, mörkblA ögon. Om jag kan förebygga det, skall de Vigne aldrig återse den lilla stolta, öfvermodiga vare!sen. Är bon inte en lady?. frågade F.nty e torrt. Det vet jag inte. Högdragen är hon som en prinsesra, ehuru bon, enligt all sanvpvolikhet, endast är en fattig artist. Men hvad i all verlden är det, sade Trefusis. kagtande en bastig blick på sin neglis6, när bon hörde tamburklockap ringa och tilkännagifva besök. Det kan ivte vara Krärken Aqstele eller Dui Brissac; de komma aldrig sö tidigt. Och om det äfven gore de, så vet du vvg utt pklåsbetem äfven i morgon