Aftonbladet – 25 juni 1874, sida 3

Hans röst sig höjde, klar och ren. Han sjöng, tills lugn nyo sken Kring nejden efter hand. Han satt invid sin öppna dörr Äunn i lifvets qväll Och såg på verlden, gladt som förr, Ifrån sitt nya tjäll. Ung slägt förbi den gamle drog, Men lika ungt hans hjerta slog. Han sjöng, tills natten kom — då dog Hans röst som våg mot häll. Han var ej kung för skalders mängd Och knappt af kungligt blod; Dock ädel var hans ättelängd Och gammalsvensk och god. Fritt var hans sinne, lätt ban bar Sin lyras kall, sin mödas dar. Det goda lynnets skald han var, Som väl sitt värf förstod. Elias, tag i älskad jord Din boning, god, fast trång! Kär var du för allt folk i nord Och blir i tiden lång. Flög ej ditt snille vidt, likväl Du var en äkta sångarsjäl. Ditt minne jordas ej. Farväl! Haf tack för spel och sång! And. P. Qvist.