Aftonbladet – 25 juni 1874, sida 2

sina kläder och iklädde sig simbyxer. De: ras bostad låg 250 meten från hafvet; det var kolmörkt på natten, det regnade och himlen var betäckt med digra moln. Dede porterade sprungo i vattnet utan att upptäckas. De befunno sig blott några få steg från fängelset, der en skildtvakt stod, men ban säg dem ej. Litet längre bort passe rade en patrull på tre man vägen; de simmande höllo inne ett ögonblick, tills patrul len passerat, och kommo derefter till det ställe, der Jourde stämt möte med dem. Grousset och Pain hade erhållit skråmor på armar och bröst af koratlerna. Rochefort hade fått ett temligen djupt sår i sidan. De satte sig på en klippa. Sedan de vänsat här en fjerdedels timme, närmade sig an bät. Det var Jourde, som kom seglande mel sina båda andra kamrater. De tre fyktingarne sprungo upp i bäten. klädde på sig och seglade ut till Peace Comfort Ease, säsom det engelska fartyget hette. Tio meter från fartyget mötte flyktingarne en båt. Ombord i den voro soldater, som troligen lemnat kasernen utan permission, ty flere af dem voro berusade. Faran var stor, men Rochefort förstod att förekorsma den. Han styrde rakt på båten, och sol daterne, som sannolikt trodde, att officerare voro ombord, aflägsnade sig hastigt. Slutligen lade flyktingarne till vid det engeiska fartyget och gingo uppför fallrepstrappan. Proviantmästaren, som var den enda man ombord, hvilken ej sof, blef mycket förvknad öfver att se sex man på däck. De begärde att få tala med kaptenen, men han var i-land och återkom först kl. 11. Flyktingarne förklarade, att de skulle vänta på honom. Slutligen kom kapten Law. Han 1og enhvar af dem i handen och betraktade dem noga. Han kände igen Rochefort på att proträtt. som hängde i hans hytt, och frågade om Gambetta också var med. Flyktingarne svarade leende nej. Man lemnade nu kaptenen de 2000 francs, som han till en början ej ville taga emot. Han rådde nu flyktingarne att förhålla sig stilla och ej tala franska, enär ett krigsfartyg låg i! närheten, som kl. 4 skulle afgå till Pinieön. ! Det var det enda fartyg som låg på redden. ngaren Cher hade med guvernören öfver Caledonien seglat till Canada. Den båt, ii hvilken flyktingarne kommit, hade blifvit sänkt. De doldes, emedan man i daggryningen väntade lotsen, som skulle föra far-! tyget ut i öppen sjö. Enär vindstilla in) träffat, kunde fartyget, som måste segla förbi halfön Ducros, först kl. 11 lemna det franska farvattnet. Sedan lotsen lemnat fartyIget, kommo Rochefort och hans kamrater upp på däck. Kaptenen spelade den förvåTnoade och uppskref de falska namn, de gåfvo lsie. Efter sju dagars segling kommo de! Ttill Neweastle i Australien. En korrespondent till 1 Indpendance meddelar, att furst Bismarck för närvarande i är sysselsatt med planer till ombildning af! Ityska rikets organisation, Men till skrifver hocom i detta hänseende tre system, bland hvilka han icke ännu definitivt gjort sitt val. Det första, som anbefalles varmt af det nationalliberala partiet, hvilIkxet deruti ser det nödvändiga komplemendtet till den konstitutionella enheten, bestär li utnämnandet af kejserliga ministrar, af hvilka en hvar bär ansvar för sin admiaistrationsgren och som alla kollektivt äro ansvariga inför kejsaren och riksdagen hvad rikspolitiken angår. Man kan lätt förstå, att förbundsstaterna, och i synnerhet de mest betydande bland dem, såsom Baiern: och Sachsen, hysa allvarsamma bekymmer för en sådan institution, som skalle tillintetgöra de särskilda staternas rättigheter och göra sjelfva förbundsrådet till eit slags senat. Om denna organisation blir genomförd, skola de tyska furstarne förvandlas till provinsgavernörer. Det andra systemet vill tillägga förbundsrådet den vidsträcktaste myndighet, För närvarande besitter den omedelbara representationen för de särskilda staterna högsta ledningen af de gemensamma angelägenheterna. Man lär nu ha tänkt på att utvidga dess kompetens genom att upprätta stående sektioner, som under dess tillsyn skulle förbättra lagförslagen och vaka öfver deras genomförande. Dessa sektioner skulle då komma att motsvara de ministerier, som stodo omedelbart under förbundsrådet. En dylik sektion för juridiska angelägenheter finnes redan. Det tredje systemet afser upprättandet af två byråer, som skola biträda rikskanslern i ledandet af de gemensamma angelägenheterna, och hvilkas chefer blott skulle vara ansvariga inför honom. En sådan by:å utgör för öfrigt den redan befintliga centralkomiten och tillsynen öfver det tyska rikets jernvägar. Man antager, att detta senare system har mest nutsigt att blifva genomfördt, enär det är minst genomgripande, l men alla riksenhetens förkämpar äro natur-: ligtvis afgjordt benägna för det första systemet. Den 9 dennes mottog påfven i Vatikanen öfver hundra amerikanska pilgrimer, som kommit för att bringa Hans helighet: en helsning från nya verlden i dessa hans: vedermödas dagar. Detta har gifvit engel ! ska tidning Standard anledning till följandel attalande: Ett hundra pilgrimer ha farit öfver Atlanten, för att egna Pius IX sin byllning och för att öfverlemna gåfvor till honom. Under det ers helighet i sitt fängelse, säga dessa herrar, är öfvergifven af jordens furstar, är ni icke öfvergifven af oss. Detta utgör säkert en tröst, men påfven har sannolikt icke kunnat hemta någon allvarlig uppmuntran deraf. Oaktadt jordens furstar icke hafva satt sina armåer i rörelse för att återupprätta påfvens verlds liga makt, fortfara de dock att sympatisera med den helige fadern. Han har hvarken blifvit öfvergifven af furstarne eller folken och frän alla jordens trakter strömma peni ningegåfvor i rikt öfverflöd till hans kassa. Den italienska regeringen är förnuftie nog ig att icke bry sig om det otillbörliga språk, som det behagar Pius IX och bans pilgri mer att föra. Dessa anfall af raseri, at hvilka wmitramontanerne i utlandet då och då lida, hafva säkerligen bidragit att befästa den italienska enheten. Päfvenssvar har för öfrigt varit mer moderat än vanligt. De falska religionerna, yttrade han, äro mycket talrika, men den sanna tron gör likväl raska framsteg i nya verlden, der de katolska discesernas antal är i oafbruten tillväxt. Detta är onekligen ett faktum, hvilket bör trösta så väl hans helighet som hans anhängare. I de ultramontanes ögon skulle tillintetgörandet af påfvens verldsliga makt gifva den andliga jurisdiktionen och kyrkans regeringsmakt en dödlig stöt. Det är nu fjorton år sedan kyrkostaten blef sönderstyckad och fyra år sedan den utsröks från kartan. Men hvad har händt sedan denna tid? Är den heliga stolens moraliska, religiösa och sociala inflytande icke lika stort nu som 1860? Har påfven icke orsak att betrakta situacionen med tillfredsstäl lelse och säga till sig sjelf, att händelsernas gång icke har något afskräckande för honom. Vi måste med sorg tillstb, att påvedömet gör de största framsteg i de län der, der man åtnjuter borgerlig och religiös frihet fullt mått, såsom i England, Belgien och Förenta Staterna. KN EE i NR BR RÖN mö HH PM FN MÅ