Aftonbladet – 25 juni 1874, sida 2

Mig, UNUSE CR UG-al LyR al, faKDAG ITAv offentliggörandet af närvarande lag. OClapier söker först ådagalägga, att de farhågor, som lagen af den 20 Januari framkallada, icke hafva bekräftats. Den sammas tillämpning har ingenstädes framkallat oro lvch lugnets störande. Blott fem procen: af mairerna hade blifvit valda utom municipalråden och dessa mairer hade icke läti: komma sig till last någon olaglig handlivg. Lagen hade tvärtom satt en gräns för mu oicipalrådens lagstridiga rådplägningar. De politiska upphetsningarna hade emellertid ingalunda blifvit undanröjda, och hvad som under tre månader varit bra vore ännu bra. Obestridligen ökades genom marskalkens vishet och det understöd, som församlingen gifver honom, landets välstånd. Femprocentsräntan har nu uppnått en kurs af 95. Ränteinköpen bevisa, att landets besparingar fort farande ökas, Utländingar ankomma i stora massor. (Larmande afbrott från venstern. Presidenten kallar de afbrytande till ordningen.) Skatterna inginge utan svårighet. De förlägenheter, som gåfve sig tillkänna i några fabrikestäder, vore ännu större i Förenta Staterna, i Berlin och Wien, Man finge icke hämma den börjande välmågan, derigenom att man betoge regeringen utvägar att upprätthålla den allmänna säkerhe ten, hvilken vore ett nödvändigt vilkor för välståndet. Han begär derför, att man Iskall öfverlemna mairernas utnämnande åt Tregeringen. ZLenoel (af venstra centern) erinrar om de löften, som Clapier sjelf i sin drapport om lagen af den 20 Mars afgaf och hvilka ensamma bestämde församlingen att antaga den, Då hade man sagt, att lagen blott hade en provisorisk karakter. Man hade till och med bestämt, att lagen för municipalorganisationen skulle framläggas inom två månader, på det att man sålunda skulle komma ifrån provisoriet. Han hoppades derför, att förzamlingen icke skulle gå in på att gifva lagen af den 20 Mars ett provisorium på två år. Inrikesministern Fourtou uppsteg derefter i tribunen. (Allmän rörelse.) Han erinrar derom, att vid det tillfälle, då lagen af den 20 Januari diskuterades, hade regeringen sagt, att hon skulle göra anspråk på mairernes utnämnande, då municipallagen förekomme till diskussion. Ciapiers amendement motsvarade alla konservativa anspråk. Hvad mairernes utnäm nande angår, så begär regeringen det för ytterligare två år i namn af det allmänna och sociala intresset. Hon begär dennsa rät: som en absolat nödvändighet, enär auktoritetsprinciperna lidit allt för mycket afbräck genom de anarkiska lidelserna. Vårtland säger ministern hemsökes af två olyckor, autoritetsprincipens förnedring och karakte rens förnedring. (Dessa ord bejakas af venstern genom trefaldiga ironiska bravorop). Mivsistern yrkar, att man åter skall lå:a autoritetsprincipen komma till heders derigenom, att man öfverlemnar mairernas utnämnande åt regeringen och att man för bättrar karakierersa genom en nationel undervisning. Regeringen skall icke begagna sin rätt till att understödja partierna (protester från venstern), och hon skall icke följa männens af den 4 September föredöme, hvilka upplöste samtliga municipalråden. Ministern hoppas, att församlingen skall be vilja regeringen den rätt, på hvilken hon gör anspråk. (Bifall från högern). Beranger (af venstra centern) bekämpar förslaget. Han förundrar sig öfver att ministern uppträder sä ytterst häftigt. Han bekämpar amendementet med största energi. Han tycker, att regerisgen redan har nog vapen i händer. Hon bar belägringstillståndet, hon kan afsätta mairerne. Lagen skall blott ha till följd att nedsätta kammarens majo ritet och att göra den förhatad i landet. Clapiers amendement antages med 358 röster mot 329. Regeringen har segrat med en majoritet af 29 röster. Lacet ätertager nu i namn af komitns minoritet hela lagen, men Paris (Bozrapartist) förklarar att han åter skall upptaga den, och på grund osten skulle diskussionen fortsättas i mån ag. Franska domänadministrationen har genom Victor Lefranc låtit anhängiggöra rättegång mot målaren Courbet med yrkande om att han skall betala 1 million fraxcs med anledning af sin medbrottslighet i den ännu icke uppresta Vendömekolonnens nedrifvande under kommunupproret. Domänadministra tionen har redan vidtagit sina försigtighets btgärder genom att med qvarstad belägga Courbets taflor, som förvaras hos en konst handlare, samt en del jernvägsaktier, som tillhör Courbet och äro deponerade i vederbörande aktiebolags kassa. Staten har derjemte förbehållit sig att ingripa mot andra, som kunna vara delaktiga i samma upprö rande, antinationella dåd. Det var Courbet som tog initiativet till Vendömekolonnens nedstörtande. Han föreslog denna åtgärd är 1870 under Paris belägring och förnyade föreslaget under kommunen, som verkställde det. Krigsrätten i Versailles fällde också den dom, att Courbet genom missbruk af myadighet bidragit till detta nationalmin nesmärkes nedstörtande. Lachaud, Courbets advokat, sökte bevisa, att tanken att ned rifva pelaren redan under Paris belägring vunnit bifall bland de makthafvande och ) tidningar, som ansågos för mycket respektabla, Han anförde en officiel rapport från mairiet i sjette arrondissementet, hvaruti man begärde kolonnens nedrifvande, och berättade, att den lille korporalens bild redan var kastad i Seine. Dessutom var det blott Courbets afsigt att få kolonnen flyt tad. Republikens advokat Dubois framhöil, att staten blott begagnade sig af hvarje fordringsegares rätt att välja bland sina gäldenärer, och att ett särskildt ansvar hvilade på Courbet. Han var den som först upphetsat den offentliga meningen i denna sak; han var direktör för konstakademien, då han i ett anfall af konstnärsafundsjuks begärde nedrifvandet af detta monument, som i hans ögon blott vore ex platt efterbildning af trajanska pelare och ett blodigt minnesmärke. Domstolen kommer att fälla utslag i morgon. Om Rocheforts och hans vänner Pascal Groussets, Jourdes, Baillieres, Bastials Granthilles och Ollivier Pains flykt medde lar Evenement en längre berättelse. Jourdes, som varit kommunens finansminister och blott var dömd till enkel deportation, hade trädt i tjenst hos en kommunist i Numea. Han gjorde ett besök på halfön Ducros hos sina vänner Rochefort, Pain och Grousset, och dessa meddelade honom sina planer att försöka fly. Från Numea kunde man försöka ett dylikt företag, hvaremot det skulle ha varit förknippadt med ofant liga svårigheter att fly från halfön. Man kom öfverens om att sätta sig i förbindelse med kaptenen på ett engelskt fartyg och att genast utbetala till honom, om han ginge in på förslaget, en liten penningesumma för att efter ankomsten till Australien betala återstoden till honom. Fjorton dagar der efter återkom Jourde till halfön Ducros och meddelade Rochefort och konsorter, att den engelska kofferdikaptenen Law ville med jaga sex flyktingar för 10 000 fres, af hvilka 2,000 skulle betalas straxt. Dessa vilkor sntogos naturligtvis genast. För Granthille, kost set Ka fet In MR ber nm ok KR Få BR kg äg ee AD mt kd