Aftonbladet – 23 juni 1874, sida 3

nemligen, jemte Sven Nilsson och Elias Frics, inför vår samtid häfdat den rang. till hvilken den svenska naturvetenskapen höjts genom säådare män som Linr, Svedenborg, Polhem. Berzelius m. fl. Det var inom fy siken Ångström vann sia egentliga rykt barhet, ehuara han under tidigare år utgitvit värderika arbeten äfven inom astronomien, och främst förvärfvade han den genom den stora lifsgernivg, som utgjordes af hans mångåriga och storartade forskningar inom spektralanalysen. Efter Ny Iil. Tidn., som i början zf året meddelat Ångströms bild och biografi, låna vi teckningen af hans verksamhet härutin nan. Det är bekant. hvilket oerköråt uppseende Bausens och Ki chhoffs arbeten inom spektralanalyseu 1860 och de genom devna nya forskningsgren vunna resultaten uppväckte. Men redan förat hade grunderna för denna forskniogsgren blifvit framlagda af anira lärde. Den genom uppfinningen at foto grafien bskante Talbot bade 1834 visat, att olika ämnen vid glödgning utsända vissa ljusslag af bestämd brytbarhet; Brewster hade 1832 funnit, att flera gaser bafva förmågan att ur sammansatt ljus uppsupa vissa färger af bestämd brytvarhet. Att den elektriska gnistans spektrum innehåller en mängd ly-ande linier hade Fraunhofer redan iakttagit; men det var först genom Åog-tröms undersökning af den elektriska gnistanspektrum 1853, som orsaken till desamms blef fullt klar. Åagström visade derigenom. att dessa linier komma dels af glödande ga ser af de metaller, mellan hvilka urladdninpgen sker, dels af de gaser, hvilka gnistan genomlöper. Man kan sälunda säga, att spektralanalysen härigenom grundlades; ty den hvilar ytterst på det förhållande, att de olika elementen, då de befiona sig i gas formigt och glödande tillstånd, utsända ljus af bestämd brytbarhet. Ungefär samtidigt gaf Ångström förklaringen öfver de Fraunhoferska linierna i solspektrum, ehuru han icke drog kon:eqvenserna ur sin uppiäckt; ban förklarade dock redan då, att de mörka linierna i solspektrum äro att anse såsom en omvändning af de ljusa linierna i den) elektriska gnistans spektrum. Såsom be kant var det genom att experimentelt bevisa denna sats, som Kirchhoff 1860 gaf uppslag till undersökningarnae af solatmosferens beständsdelar. År 1868 utkom Ångströms stora och med rätta som klassiskt ansedda arbete Råcherches sur le Spectre solaire, ätföljdt af sex taflor, på hvilka finnas afbildade linierna i heia solspektrum från A till H. Dessa liaier äro tecknade i öfverensssämmelse med eit gexwensamt mått, nemiigen våglängderna ll, för de särskilda linierna. Auntalet linier, som befusnos öfverensstämma med de linier, hvilka frambringas genom glödgniovg af be kanta ämnens gaser, uppgår till nära 800 Ej mindre än 470 af dessa linier härrörs af jern. ngström gjorde föröfrigt den incressanta iakttagelsen, att norrskenets ljus frambringar e:t enda lysande band, som icke Ate:fianes i ljuset från någon annan ljaskälla, utom i zodiakal-ljusets. Red n innan dessa storartade undersökningar, som erfordrat många ärs arbete, blifvit började, -hade Ångström offentliggjort flere vigtiga arbetes öfver ämner, som tillhöra den högre optiken, såsom om ljusets genomgång genom snedvinkliga kriställer. Han har för öfrigt uppgilvit en metad att på optisk väg bestämma den hastighet, med hvilken vårt solsystem framskrider i sin bana i rymden. Ångströns försök till en matematisk teori för det termometriska värmet är ett i sitt slag ensamt arbete. Hans metod att bestämma kropparnes ledning-förvåga för värmet utmärker sig betydigt framför äldre metoder Genom siva undersökningar öfver värmeförhällandet i jordskorpan uppdagar han temperaturförändringarna under det öfversta jordlagret. Äfven åt jordmagnetismen har han egnat mycken uppmärksamh:t Uader resor i Tyskland och Frankrike 1844 anstälde han usdsrsökniogar med tillhjelp af de då nyligen uppfuvna Lamontska in t umenten samt fortsatte efter sin hemkomst dessa undersökningar i vidsträckta telar af vårt land, såsom läsgs norrländska kusten, i Småland och Bohuslän. Af Ångströms astronomiska arbeten må bär endast anföras ett öfver småplaneter pas ioverkan på de periodiska kometernas omloppstid samt hans skarpsinniga metod art bestämma oregelbundenhaterna i den Halleyska kometens rörelse. Till slat må nägra data ur den utmärkte mannens lif anföras. Professor Ångström var född den 13 Augusti 1814 på Lögdö bruk i Medelpad, der hans fader då var bruksprest. Efter att hafva genomgått Hernösands läroverk blef han student i Upsala 1833, filosofie doktor 1839, docens i experi mentalfysiken vid Upsala universitet 1840, amanuens vid observatorium i Stockholm 1842, astronemie observator i Upsala 1843 samt 1858 professor i fysik vid Upsala universi tet. Ångström blef den 12 Jani 1850 leda: mot af vetenskapsakad-mien och 1851 af vetenskapssocieteten i Upsala, hvars sekrete rare han länge varit. Bland de många öf: riga in. och utländska utmärkelser, Ång ström erhållit, må anföras, att han 1865 blef riddare af Nordstjerneorden, den 14 Maj 1873 kommendör af Wasaordsos första lass, 1870 erhöll stora Rumfordska guldnedaljea af Royal Society samt i December 1873 blef korresponderande medlem af fran ska IInstitutse, Redan förut var ban lelamot af vetenskapsakademien i Berlin och kt Royal Society i London. Professor Åvgtröm efteriemnar enka och barn. HM DD INA fö Ja Rn MN Br Ar Pn FR RR a — ch då tt CD fr CD fr VA RS EK I bit DER Hint Jr bä Ir JR Må KN tta beta