Aftonbladet – 22 juni 1874, sida 3

vid denns underrättelse utforska, hurnvids Alma älskade eller icke älskade honom, de! vet jag ej, jag vågar icke kasta någon sten — huru många af våra handlingar ega full: komligt rena och uteslutande ädla bevekelsegrunder. Han beslöt att säga henne allt, att vara kall och försigtig i hennes sällskap och att aldrig låta hemne spåra en skymt af de känslor hon hes honom uppväckt. Hela hans förflutna lif hsde ännu icke lärt honom att känna sig sjelf; ännu trodde han på sin vil. jas kraft och på sina föresatsers orubblighet; han litade på att han skulle kunna dölja och i djupet af sitt hjerta begrafva den känsla, hvars makt alltid förminskas, då den ieke tillväxer, och slutligen försvinner, der den ej blir oss öfverlägsen! Ännu en gång redde sig passionen rum i de Vignes stolta sinne och kärleken slog på allvar ned sina bopålar i hans varma själ. FJERDE KAPITLET. Samvetet söfres af kärloken. Öfver äng och 1 dal hade sommaren strött sina skatter ; luften doftade af vällukt och solen strålade ned från molnfritt fäste, då de Vigne, sporrande sin häst, i raskt galopp ilade fram på vägen till Richmond, utan tanke för något omkring honom, lefvande blott uti den nya verlden inom honom. För första gången under hela sitt soldatlif kände han något liknande fruktan — fruktan att yppa för den qvinna han älskade, att han var bunden vid den qvinna han hatade. Hans pulsar slogo vildt och hans hjerta klappade hörbart, då han kom 1 sigte af 8:t Orusis och såg, utträdande genom dess grind lösgörande sin hästs tyglar — Vane or,