Aftonbladet – 19 juni 1874, sida 3

vinner i vigt. Fint sulläder, som garfrats ungefär 5 månader, ökade omkring 2 ; det användes till frontimmers innersulor i herrkängor lig försäkran kunnde jädret me Hetos. I nivg i sömmen egde ej rum och hållbarheten var fullt tillfredsställande. Getskinn, som nyttjades till bakstycken i herrstöfletter, kunde läggas direkt emot kalfskinnet, utan att ett enda stygn misslykades. Det antog med ringa besvär. stor glans och liknade fullkomligt franskt kalfskinn. Dessa egenskaper röjde sig hos alla enligt den nya metoden beredda lädersorter. en annan berättelse om nämnda förfarande säges: Kolet (animaliskt eller vegetabiliskt) kan utan fara tillsättes i öfverskott, emedan det ej bar några frätande egenskaper; rcen 6 till 108 för hvarje hud äro nog, och en temperatur af 15,5 till 21? har befunnits mest ändamålsenlig. Denna värmegrad åstadkommes lättast medelst ånga och under behandlingen hållas groparna eller karen täckta. Verkan synes bero på att en kemisk sönderdelring uppstår i hudens yttre cellväfnad. hvilken i hennes färska tillstånd är koagulerad och derigenom håller fast håren. Det i kolena befintliga syret frambringar i före ning med värmen ofvannämnda effekt och kolets porer upptaga det ämne. hvilket, om det finge stanna qvar i huden, skulle bidraga till hennes förstöring. Angående hudars behandling med kol, efter kalkningen, vppgen en läderfabrikant, att ban på tre dygn behandlat öfver 50 stora amerikaneka hudar med kol (10 till hvarje hud) sedan de i fyra dygn blifvit kaltade. Hudarnpa afhårade sig utmärkt väl. Genom hbolet bevaras, efter kalkningen, både ägghvitan och en stor del af det limartade fiberämnet ifrån röta, och garfninEn går skyndsammare och bättre, emedan ingen alk stannar qvar, som neutraliserar garfsyran: dessutom är dyagbetninvgen obeböflig. (Deutsche Gerber-Zeitur.g.)