Aftonbladet – 19 juni 1874, sida 2

kom den tror mest skall behaga flertalet. icke heller utvecklar den i sina supposiicner den sksrpsinnighet, hvilken kunde rsätta bristen på en politik. Derat lar det kommit sig, att ministrarne vid le två tillfällen, jag nyss nämnt, nemlisen vid voteringarna om söndagslagen och om municipalvallagen, hafva afgifvit sina röster så, att de blefvo nog olyckliga att befinna sig på orätt sida, jag menar på miporitetens sida. Som de icke tagit del i debatten, hade emellertid detta deras misstag ingen annan följd, än att ytterligare rubba deras redan förut ringa anseende och att ännu klarare än någonsin visa, att de blott genom fördragssmhet innehade sina ombeter samt deriör att partiställningen inom församlingen hindrade bildandet af en starkare administration. Som ni ser, bade jag rätt i mitt påstäende, att vi hvarken ba ett kabinett eller ott parlament, Skall jag vara mindre sann, då jag säger, att vi likaledes sakna allt som utgör eu verklig exekutiv makt? Stackars marskalk Mac Mahon hade något att trygga sig till, så länge hau understöddes af samma koalition, som lyft honom till makten. Men nu då denna koalition upplöst sig, likasom sväfvar han mel!an bimmel och jord, utan pägon fast mark att stå på. De konstitutionella lagar, hvilka ekulle reglera och bestäma hacs fanktioner, ha ej blifvit voterade; hans ministrar ha intet inflytande på kammaren; församlingen är vanmäktig, och derför hafva vi blott en de foclo president, hvars myndighet eknile vara rent pominel, om han icke tilllälligtvis hade befälet öfver armea i sia hand. Hvem kan under ebdara omständigheter förunära sig öfver att bonapartiemen gjort de mest oroande framsteg i landet? Hvad rät tighet bafva vi väl att vänta, att den Kkerbrokaade befolkningen och de arbetarde klasserna icke skulle kasta en längtarsfall bi:ck mot en restauration af kejsardömet? De voro allde!es färdiga alt arrangera sig med en republik; de föredrogo den såsom redan befiatlig och såsom icke erfordrande en revolation eller en statskupp för att urprättas; men då Versailles-försazmlingen tyckes besluten, att icke vilja upprätta den och då en lsgitim nonarki är dötisgen omöjItg eller förtatlig för dem, vända de sina hjertaa till den euda resurs, eom återstår dem: de glönma sålla de olyckor och förödmjak. ler, Nspolocn III samkat öfver dem, för att endast tärka på horom som grundläggare af ett regelbusdet och fast tiugens förkållande. Ligg härtill det oförsvarliga rätt, hvarpå hertigen af Broglie spelat bopaxartiemen i bänderrpa, gecom att ihvarje grad af don administrativa organisationen insätta rvän af dea bonapsrtistiska skol:p, och pi skall förstå det eljest oförklarliga förbåliandet sf ett wöjligt Bterupplefvande af den bonapsrtistiskn regimen, innan ännu fyra år ef:er Sedau förlidit. Dock icke ek, att jag betraktar den fasansfulla händelsen kom oundviklig. Jag tror fullt och fast, stt dea ännu kau förekommars; men jag är viss om, att det blott fianes ett sätt att undgå åer, nemligen republikens erkännande inom fjorton dagar. Det tillhör venstra centern att väcka motioa derom; om den framstäjles rackt och uten tvekun skal! den, jag är vits derom, vinna för sig de mindre omedgörliga medlemmarne af både högern och veagrern, Den ekall understöljas icke blott äf radiksalerae, som för skavis skull måste öfrergifva sioa intraBsigenta skiups ler, uten äfven af orleavisteroe, hvllka allt för vät veta att en bonapartistisk restanration ekulls bli sigcalen tillen ny lscdsflykt för orleavistiska familjen och till deras eget afligsnande från det politiska lifvet.