Aftonbladet – 19 juni 1874, sida 2

Är hon? Ni skall snart blifva öfverbe visad om motsatsen, rignor. Men, Sancta Maria! Edra små, hvita händer äro inte så klena, som de se ut; det hade varit bättre att ni i stället slutit dem till bön, min käre svåger. Om pi gifter er med den engelska skönheten, så får ri tvcoro hustrur, och en tycka ha varit ser äu nog för er. Sabretasches ögon voro fästade på honom med en blick, sådan som den, med hvilken antilopen betraktar skallerormen. Tyå hustrur — två hustrur., mumlade han osammanhängande, Hon är död har jag sagt dig — död. Sabretasche gjorde en sista ansträngning je bekämpa asig och sade så lugnt som möj: gt: Signor Castrone! Höfligt uppmanar jag er ännu en gång att utan vidare uppträden lemna mitt hus. Alla brutsla scener äro mig vidriga. Minnet af mina oförrätter skola vara graflagda med den döda — men er måste jag fortfarande bemöta som en hänsynslös bedragare. För denna gång spar jag min vrede och vill vara fördragsam, men härnäst ni sätter er fot öfver mina trösklar, så mäste jag vidtaga allvarsamma åtgärder, att för framtiden bli befriad från er. Ett rått och skallande skratt skar genom öfverstens öron, Diavolo! De allvarsamma åtgärderna torde komma att vidtagas af mig mot er. Sylvia lefver och är fortfarande er lagliga hustru, från hvilken endast döden kan skilja er. Hennes kärlek för er är icke tillräck. ligt etor, att hon skulle tillåta en annan qvinna med henne dela hedern att blifva er maka, utan att ni åtminstone derföre betalar rusdliga summor. Ni såg en dödsanhons öfver Sylvia du Castrone i en itali