Aftonbladet – 18 juni 1874, sida 3

Luneben var glad och lysande, qvickheterna flödade i kapp med vinet och humorn gnistrade som perlorna i Johannisbergern. Sabretasche hade nu som alltid, då han var värd, sin beau jeur; hans artighet, osökta vänlighet, hans äfven nti de minsta småsaker aldrig tröttnande uppmärksambet emot alla, men framför allt den ovanliga förmåga han egde att kunna inleda, underhålla och gifva esprit åt samtalet förlänade hans fesiter ett större behag än alla andras. Under måltiden hade de Vigne sin plats bredvid grefvinnan Leila Puffaoff, hvilken mer än någonsin sökte göra sig intagande för den stolte Granville. Han var pu en gång för alla. damernas förklarade gunstling och alltför van vid deras bevågenhet att egna den stort värde. Icke nog med att hon under frukosten på honom slösade alla sina tjusningsmedel, utan hon engagerade honom att på aftonen ro henne ut på floden, som, beskuggad af pil och lärkträd, slingrade sig fram omkring Dilcoosbas mot Themsen sluttande ängar. De Vigne biföll af artighet hennes begäran, men under den illa utfykten lyckades det henne icke, oaktadt alla hennes ansträngnivgar, att stämma hans allvarsamma dur i hennes känsliga mo!l. Hon fann sig stött och sårad, yrkade på att återvända och afhörde sedan under on trumpen sinnesförfat:ning de sångoch musikoummer, som utfördes. Då de VigDe ledsagat grefvionan in 1 sslongen, rann den tanken hastigt upp i hans bjerna, att bam borde följa hjertats maning och ånyo företags en liten rodd samt denna gäng styra kurs mot den strand, derifrån han vwvisste, att en liten gångväg ledde EP till 8t. Crusis. Snart satt han i båten och under de raska årtagen gled den snabbt undan; vattnet brusade om stäfven. längtan eldade bans sione och blicken dröjde med välbehag vid de grönskande strändernas. leende scenerier. Han förtöjde sir båt, hoppade i land och styrde ? 2 stegen direkte mot 8-7, —.-ve spänstiga Dan tönko på Got pv. Urnsis, Ea och anPYRga Och orätta utigatt