Aftonbladet – 18 juni 1874, sida 3

Ambrosil, S:t Gervasil och S:t Protasii ber från en kyrka, der man uppgaf sig ha fun nit dem, till domkyrkan. Ehuru flare an dra städer påstodo sig vara i besittning både af hufvuden och kroppar af åtminstone två af dessa helgon, stod dock presterska pet i Milano fast i sin tro, att de hade funnit dem, och förberedde festerna, bland -Jannat, såsom det berättas, äfven genom at tl uppmana bönderne i trakten omkring Misg jlano att på processionsdagen infinna sig i tistaden för att försvara de troende mot liber. .jtinerner förolämpningar. Ena häfvig sam -I mandrabboing fruktades, och sluiligen in a I terpellerade en representant i kammaren 1 ministern Cantelli, om hvad man ämnade e I göra för att förhindra, att personer blefve r onödigtvis tvungne att deltaga i processionen. Ministern svarade, att han litade på, rlatt prefekten i Milano skulle vidtaga erI forderliga försigtighetsmått, på det att pro t cessionen icke skulle öfverskrida sin uppgift och karakterenafreligiöshögtidlighet. Ka:ppt ;I hade underrättelsen härom hunnit till Mi Ilano, förrän prefekten tog mod till sig och gjorde hvad han säkerligen länge hade haft Ilust till, förbjöd processionen på gatorna. Den försiggick derefter i någorlunda god ordning i sjelfva kyrkan, hvarvid blott för ett ögonblick skriket af några dånande damer väckte en panisk förskräckelse bland de närvarande, som trodde, att en strid hade börjat. Under nattens tystnad hade helgonbenen blifvit förda till domkyrkan. Såsom ett slags kontrademonstrationer från folkets sida mot presterskapet af Guds nåde kunna de försök nämnas, som nägra församlingar på den senare tiden ha gjort att sjelfva välja sin prest, antingen bisko pen sanktionerade det eller ej. Det är ect eget slags friförsamlingar inom den katolIska kyrkan. De äro fullkomligt kanoniska och ortodoxa utan spår till separatistiska tendenser i något afseende; men både de valda presterna och de väljande ha blifvit excommunicerade och kyrkorna lysta i bann, De äro icke desto mindre i åtojutande at den bästa välgång, och då den verldsliga lokala makten icke vidtager nägon åtgärd mot de af folket valda själasörjarne och stiftet icke längre kan skicka beväpnad styrka för att tvinga de olydige, så får befolkningen sin vilja fram och allt förblir som det är. Dessa försök till ett presbyterianskt och gammalkristligt ordnande af de presterliga förhållandena skulle säkerligen ha gladt Cavour, om han hade upplefvat dem. Ty hans bekanta ord om förhållandet mellan kyrka och stat: Libera chiesa in libero stato åsyftade just någonting sådant. Han svärmade för en reform af den katolska kyrkans samhälls ordning, och det var hufvudmeningen i reformen, att den skulle återupplifva de gamla demokratiska förhållandena. Folket skulle sjelf välja sina prester, Tillika menade han med en fri kyrka i en fri stat, att kyrkan i det rent religiösa tänkandet skulle vara fri, vara sjelbestämmande beträffande sina trossatser men naturligtvis i civilt afseen de vara staten underdknig. Emellertid har den antinationella andliga staten sökt göra sig dessa ord till godo och anför dem triumferande sksom ett bevis på, att den store statsmannen ville tillerkännaj kyrkan statsrätt i staten; åtminstone söka de framställa det sä för de mer naive, för hvilka namnet Cavour har en god klang. Till och med han, säga de, ville, att kyrkan skall vara oberoende af staten, och se vv, hura skoningslöst och despotiskt man : behandlar oss. Hvem vet, om icke Cavour en gång kommer att åtnjuta äran att bli kanoniserad till S:t Cavour för sina berömda ord: Libera chiesa in libero stato, På den senaste tiden bar man gjort flere ganska intressanta fynd och upptäckter af antiqviteter och konstsaker. I Colosseum, Per urgräfningarna af arenans underjordiska rum fortsättas, bar man t. ex. funnit ett par kanaler, kloaker eller underjordiska gån gar, hur man nu vill kalla dem, den ena under den andra, hvilka Rosa, föreståndaren för de arkeologiska forskningarna i Row, antager ha varit kanaler, som skulle Jeda vattnet till och från arenan, när den, såsom man antager, men för öfrigt icke vet med historisk säkerhet, begagnades till sjödrabbningar och båtstrider eller dylikt. De ko lossala hvaltbågar och väldiga substruktiorer, som härigenom ha blifvit blottade, göra ett mäktigt intryck. Hvilken titanisk arbetskraft har icke erfordrats för att stapla app dessa klippblock på hvarandra och spänna aem tillsammans till hvalf! Jordskalt ha knappt kunnat rubba dem ur deras läge. I motsats till dessa bar man midt inne i arenan tätt under jordytan funnit många mindre tvärgångar och fyrkantiga smårum, muradt arbete af temligen klen konstruktion. För att förklara deras tillvaro midt i arenan och så högt upp öfver hennes nedersta botten, antager man, att de ha blifvit uppförda på en senare tid, då man icke längre begagnade arenan till strider på vattoet, utan till en skådeplats, der man kunde låta träd, buskar eller vilda djur och gladiato rer plötsligt likasom genom ett trollslag lyka upp ur gelfvet; detta måste således ha varit af trä och lagdt ofvanpå alla dessa smårum och gångar. Af konstsaker fioner nan icke mycket i Colosseum, kanske der för att en föregående tid har genombökat narken och tagit hvad som fanns der. Man har funnit några kolossala pelarestumpar och kapiteler, gesimsstycken at giallo aatico. ben af stora rofdjur och såsom det intrespe bal