Aftonbladet – 17 juni 1874, sida 3

Jag log och åtlydde hennes tillsägelse. Miss Tressillian önskar tala med dig, de Vigne. : Hoa tycks sannerlisen icke sakna säll skap, mig förutan, sade han något kärft. Jag tror svartsjukan icke är längt borta. På hvem skulle jag vara svartsjuk ? fråzade mylord i sin aldra kyligaste ton. Härmed gick han direkt fram till A:m3, som helsade honom med ett så strålande småleende, att det kom Castleton att blekna af harm och Curly att svära en ed — sotto voce förstås — inom mustascherna. De Vigne bibehöll fortfarande en högdragen hållsing och talade mera med de omkring stående herrarne än med Alma; när ban slutligen, likväl utan att lemna henne ur hörhåll, lät de öfriga usurpera hennes upp märksamhet, kunde den lilla ladyn icke un. derirycka .den tanken, att de Vigne visade sig mycket mera till ain fördel i hennes studio vid St Crnsis än i sällskapslifvets lysande salonger, der hon.just längtat att få se hans uppträdande. De Vigne betraktade henne med uppmärk. samhet, då hon graciös :som en spanska lätt och smidig som en Österlandets baya der, sväfvade fram i dansen. Hans ögon lemnade henne icke och allt mer klarnade för honom det begreppet, att hon icke längre var ett barn, utan en i yppig fägring strå lande ungmö, lika farlig som tjusande, oct att den man, som kom under inflytande a! hennes välde, lika litet skulle kunna fri göra sig frän verkningarna deraf. som opie rökaren bekämpa drömmarnes hänförelse. Ea och annan käasla började klapp: på hans hjertas dörr, en och-annan gniste i hans själ sprakade upp ur f-laskan oct genom den tillkämpade likgiltighetens it bröt sig det varma npgdomskiodet ön bret