från Havre, hvilket föranledt ett s. k. gen mäle från dervarande generalkönsuln, h Broström. Att han i den anförda omstär digheten, att han aldrig från vederbörand myndigheter ådragit sig förebråelse fö nägon begängen, gröfre försummelse, fin ner ett bevis uppå, att allt är väl bestäldt är särdeles anspråkslöst från hans sida men ådagalägger icke alldeles, hvad de skulle ådagalägga. Man torde måhänd: gifva oss rätt i den förmodan, att en fö! femtio år sedan (1824) utnämnd konsul nu mera åtminstone ej kan ega nödiga krafter för att förvalta en befattning, der rörelse! på senare tider betydligt tilltagit, och man torde likaledes ej sakna skäl till de antzgandet, att en vicekonsul ej skulle be höfvas på platsen, derest generalkonsulate befunno sig i kraftfulla och nitiska händer Meddelandet, att hr B. intill 1862-endas uppburit tonnageafgifter, men först från cci med nämnda är äfven ett direkt anslag gör ej på oss det afsedda, sorgliga intryc ket, eftersom de förra förmenas ha utgjor tillräcklig lön för mödan, Hr B. har derjsmte velat ha sitt ord met i laget rörande konsuln i Calais. Om h Broström ej känner svenskt språkbruk till räckligt, för att veta, hvad man i Sverig menar med ett prejudikat, samt att et sädant här icke är legalt förbindande, or det ock vanligen får en stor betydelse, p sätt vi förutsatt om domen i Calais oc redan genom utgången af ett nytt rättsfal (det i Dieppe) fått bekräftadt, så innebä detta för honom snarare en anledning at lära sig förstå, hvad man här skrifvit or denna sak innan han söker beriktiga def samma, än att utbreda sin godtköpsvisdor om preåcedent och consgcration de la chos jugge. För öfrigt förutsätter hr B., at saken möjligen kunde förlorats vid högr instans, om den fullföljts — och derna möj lighet bildar i hans ögon, utan hänsyn ti) nägonting annat, en tillräcklig och afgö rande grund för det afstyrkande råd, h Clausen härutinnan meddelade! Om dett försvar för den klandrade åtgärden får med gifvas, att det är lätt funnet och beqvämt Väcker hr B:s åsigt allmän anklang, s skola vi träda in i fredens gyllene älde: då rättstvister ej mera finnas, då alla ls gar och förordningar kunna afskaffas, oc då det varder uppfyldt, gom profeten sag! att vargen skall sällskapa med lamme ren barnet svicka sin hand i basilisken å. Då denna granskning af tre insändare genmälen vuxit till oförutsedd längd, nöc gas vi till en ennan dag uppskjuta, hva vi ytterligare hade ämnat andraga.