Aftonbladet – 15 juni 1874, sida 3

a j det framställes: , skall deri finna hela Newtons f I lära vederlagd och omstörtad och hr Morrisons I utvec-lad i stallet. De fleste höllo kapten Mor:. rison för en bedragsre. några få för ev bisdad ; loch becäfv.d man, hvilsevs varm det var att syssla med dylika förrycsta studier. Hviiket I imflytelserikt umgänge han bade och i hvilket l auseende han stod, visar en rättegåvs. som han 1 för 11 år sedan väckte mot amiral Edwzrd BelI I cher för det denne kallat honom en bedragare. ; I Rättegången fördes af nuvaraade lord-öfverdomaren Alexander Cockluarn, och till Zadkiels förmån uppträdde sådana vittnen som romanför fattaren Bu:wer, earlen af Wihon, lady H. Vane, fll-dy Ezerton m. fl. Sir Cockburn fälde efter rogeranut öfvervägande ett utslag till förmån -I för käranden och förklarade dermed att Zadkicl .licke var någon bedragare. t) — Halm från jåfvens fänsebe. Till Wie-I ner Pies-eskrifves från Rom: En roware, som återkommit hit från Belgin över Baiern, rr) örtäljer i et tref till Libertå otroliga ting om I dev handel, hvilken presterne i dessa land drifva . med halm. rom de enligt egen uppgift fått hån . vatigzanen och just från dep hvilvbädd på bvilken den fångne påfven hvilar. I Antwerpen, der brefsk-ifvsren bott i flere år, såg han icke blott en mängd obildade bönesystrar isnehaiva dylika små halmknijppor. utan äfven personer, som tillhöra de s. k bildade klasserna och som gömssa dem i särskilds små urnor. Hurn många förbannelser mo: förfö jarne, huru mivga yttringar af medlidsnde med det Löga offret låta icke dessa halmstrån uppstga ur de troendes hj rt.:n?avmåarker bref: kritvaren med räta. Och . ner du vill göra tydligt för dem, att påfven icke är fången. utan fulikomiigt fri. skall du på sin höjd få ett misstrog-t levde till svar. Holmen ar der, hen ligger för der-s ögon och uti ör ett , osmosägligt vistnesbörd. På en fastlagssöndag . ) målade en predikont med de lifligaste f-ryer den , misshand!ing och sidvordnad, som dåen helige i f-dren bar att utstå i sitt fängelse. hvarvid han l utropade: Hurn k-n man tvifla derpå när vi hafva inför våra ögon den ha m. på hvilken den .I helige fadren ligger i fjättrar;1d de-sa ord u:brusto slla i tårar cch snyftuingar, och bvsr och en ville f pastorn köpa et: balmstrå. som kostade 50 centimer Na-tu alla kyrkoherdar hafva att sälja såd nt och lemna till v-tikanen I halfva ivkemsten -å om bidrag till Pete:-penuingen. Menv än mer! I Gent s-lj-r man fotogr-fier. på hvilka den b fadiren är framställd som fånge, instängd i en bur med j-rnga!ler, ntavpför hvilken en italiensk soldat med gevär Istår på vakt. Denna fotografi. säger folket, är efter nsturen och fotografen. sem hemligen lvckats taga den. tynar nu till straff derför i ett af Roms förfärligaste fängelser! Dessa fo:ogvafier säljas för 50 centimer till medlemmar af katolska föreninvgar. för icke medlemmar kosta de 1, francs. Åtgåvgen måste ej vara liten, ty den fotografi. som breskrifvarep har i sin ego. bär talet 45.343 ef 9:e serien. Häl ten af inkomsten går äfven till P-terspenningen. V:d sin hemkomst till Rom gick brefskrifvaren till vatikanen för att förvissa sig om, huruvida det fanns något spår till sanning i denna sak. Ena påflig schweizare släppta honom in, och hn fann der inne tusentals väpnade påfliga soldater, så att han r tt handgripligt såg denva skamliga lögn, som icke hade annat ändamål än det: stt uppegga och framför allt att samla pen ningar.: Nordd. allg. Ztgomtalar efter att hefva återgifvit detta, art pålitliga personer i Antw-rpeo iovberättat till tidningen tt der sålts åt dem -halm-. bemtad ur Pius IX:s fängelse, och det till 50 centimer strået I sammanhang härmed må återgifvas följande potis i ett unmmer af -Pf.lzer Post: ör förra veckan: I Kais-rslantern (i Rhen-Pf-lz) förevisades för några dagar sedan en mårkvärdighet, nemligen -S:rameptum ex carcere episcopi Trevir nsis, d. ä balm nr bistopens af Trier fängelse. Flere halmstrån voro nspfästa på ert Pnren med ett -igill, som innehöll bokstäfverna . H. S. och ett kors. — Husaga i hönshuset. I -Gartenlanube berättas följande Da jag en qvall spatserade uti min trädgård. hörde jag i den närbelsgva bönvsgården ett oväsen bland dess invånare. som kom mig att tro, att möjligen en hungrig räf komu it dit in. Jag öppoade derför hastigt dörren och blef genast öfvertygad om, att det icke var någon fienvdrlig makt. som utifrån inträngt i denva lilla stat utan att inbördes split måte ha utbrutit i riket På tvärbjelken uti bönshnset sutto eller rättare sagdt stodo 16 å 20 höns i största oro Vid änden af bjelken stod den stolte herrskaren. tuppen, och utdelade med sin näbb så känbara slag till en af sina undersåter, att denna blef tvungen att taga till flykten. Nedanför stodo sex små kycklivg-r, hvilka genom sitt klagande pip tillkännagåfvo, ant desaksrde sin moder: men genast blefvo de Jugna. då de igenkände henne i den från bjeiken hortj:gade bönan. Devna hede funnit det öfverBödigt utt läpvgre utbreda siva skyddande vingar öfver de små, och i den förntsättving att de -ku le följa henne, hade bon ivtagit sin gamla plats på bjelken. Det var af detta skäl. som tuppen medelst sitt bandgripliva uppträdande tvingst den känslolösa modren att uppty:la sin pligt. Hönan var dock knappt nedkommen på volfvet, inuan bon flög upp på den motsatta sidan och kycklingar: a börjede åter att klaga. Tuppen kastsde sig för avdrs gångn öfver bönan med så veldiga hugg, att fj.drarue flögo af henne. Hönan måste naturligtvis ned igen men flög åter upp och visade derigenom sin gemål. att hon på intet vig ville underkasta sig barns befsllning. Hvsd gjorde nu tuppen? Han flög ned stälde sig i en vrå af bönsbuset lockade så länge, tills bsn fått alla kycklipgarne u: der sina vingar — och allt blef lugnt. Hos de fåglar. som lefva pars vis och der således banen och honan gemensumt sörja för afkomman, skulle något sådant ej vara särgkildt påfallande; men anBorlunda förhåller det sig med de fåglar. som icke lefva parvis, utan der vården om afkomlingarne uteslutande öfverlemnas åt modren. — Lejonjagt om skeppsbord. Pass 2 ombsrdå å ångfartyget Ciy of London företogo en dylik. nastan enstaka i sitt slag den 19 sistl. Mars. En korrespondent till -Times of Indias omtalar. att på morgonen n: mida dag vid det ställe. der Euphrates och Tigris sammanflyta, voro flodbankarne öfversvimmade, och å dessa bankar syntes tre fullväxta iejon promenera i vattnet omkring en engelsk mil för-om ångbåten. Då man nslkades vilddjuren, blet ett dödsskjutet, uvder det att det försökte simn.a smbord. Barkassen bemannades för att vVpptaga det dödade lejonet. och ångaren förföljåe de två andra, som snart vände sig om för att anfalla ångfartyget. Sedan många skont affyrats på dem. nedlade befälhafvaten ett. och det ardra expedierades kort derefter genom en kula frå. ett Svider-gevär. Ångaren nalkades derpå banken. och de döda lejonen eller rättare lejoninnorha. som man efteråt utrönte, togos ombord. Omkring tio minnter derefter kyntes ett stort lejon af banslägtet stå på en smal landremsa. om gifven af vatten, viftande med sin svans kanhända som vödsignal. Då man sköt på det, gaf det till ett förfärligt rytande och med sin mshn stående på ända sökte det an anfalla ångfartyget. men mottogs ef en salfra, som sträckte det ned i vattnat, Äfven detta praktiga djor togs ombard En dylik just bar aldrig förat förekommit i deppa del af Mesopotamien. — Girighet. För några veckor sedan afled, ekrifves från Heisingfore, i Halkomäki torp i Asikkala socken en gammal qvinva bvilken under sin lifstid ansågs ega nåra små besparingar, ehuru bon alltid utgaf sig som ytterst utarmad. Gumman unnade sig kuappastden allra tarfligaste föda och hennes kläded rägt skulle troligen ingen tiggare velat begagna. så trasig var den. Hjelpsambet börde j till gomsavs dygder; kom n on till benne ccb ville låva några trådändar. litet mjöl till sn baffärliga bakning eller dylikt. så suckade och pustade bon svårliga samt b-klagade sig öfver att bon ipgen. ting egde: -Hon ku-.de ju knappast skyla sin eländiga kropp! Likväl fann man cfier hennes död ni bennes förrådsbod. som hon besökte endast i skymningen eller om nätterna. och till hvilkev Hon med största omrorg förvarade nyckeln. flere tunnor gammal Spaumål. som till förjd af vattentakets läkning var nvästan förskämd. betydliga partier Qverlefvor af skadadt smör och kört talg. 7 stora bökorgar fulla med fårnoll, en otrolig mängd spunret ulloch linnegarn delvis förstördt af råttor och mal. lärfrer to. m. Vidare hitrades i väggsprivgor och dylika gömställen silfveroch kopparslantar uppgående vill flere tiotal stycken. gamla silfverrabler och småmynt. gamla sedlar af specie-, bankooch tiksgäldsriksdalers valör. Banko-sssigvationsrubels sedlar hittedes en balf hb de voro alldelea sänderotn Nr