Aftonbladet – 13 juni 1874, sida 3

Tälligt intresse. Den lilla bok, som Sven: ska läkarehistoriens nitiske utgifvare, sekret, i Sundhetskollegium fil. dr Pruzelius, i dessa dagar offentliggjort. utgör naturligt vis ett högst lämpligt å propos vid den nyss försiggångna lagerfesten; men dessa biografiska anteckningar kunna ock med rätta göra anspråk på att icke undanläggas tillsammans med högtidsprogrammen. Det är nemligen icke någon torftig samling af data, utan ganska utförliga och träffande karakteristiker af åtskilliga män, som i vår odlings historia spelat en framstående roll. 1823 års män, hvilka af en bland dem, P. G. Ahnfelt, blifvit lifligt tecknade i hans Studenatminnen, voro 42. Af dessa lefva nn 8: Carl Abr. Bergman, den bekante frisionade kyrkoherden; regomentaläkaren år J. J. Björkman; prosten Holmqvist i Q ville; enerallöjtnanten Kleen; professorerna N. E Lovn och C. J. Sundevall, dr Sandberg i Maderjö och domprosten Wieselgrem Dem är skriften tillegnad. j Landtbraket och katarvetenskaperna, af S. W. Johnson. På k. landtbruksakademiens föranstaltande, öfversättning och be arbetning af C. E. Bergstrand. (Stockhoim, J. Arrhenii förlag.) Det är med synnerlig glädje, som vi på vårt språk mottagit första delen (De odlade växternas bestårdsdelar, utveckling och lifsvilkor) at detta förträffliga arbete, skrif: vet med amerikansk enkelbet och fyndighet, och som utgifvits såväl i England som i Tyskland af framstående vetenskapsmän och för hvars öfversättning och bearbetning mar lyckats vinna prof. Bergstrand, så att det hos oss isgalunda utkommer under mindre gynsamma förhållanden. Det är en lika erkänd som ofta upprepad sanning, ait landthushållnirgens framsteg numera i väsentligaste mån beror på natur vetenskapernas utveckling och tillämpning på jordbruket. De agrikultur-kemiska försöksstationerna, nu mera spridda öfver hel: verlden, äro tillkomna för sagda ändambi, och otroligt mycket skarpsinne, möda och arbete nedlägges nu i bemödardet om att utröna de naturvetenskapliga ligarne för jordbruket och att tillgodogöra de framsteg, som inom dem vinnas. För den stora mäng den af jordbrukare blifver det hardt när omöjligt att i dessa hässeenden följa med den utveckling som sker, och de vetenskapliga journalerna äro ej längre tillräcklig: for att återgifva alla de forskningar, som irom ifrågavarande område utföras oc: hvilka ofta i särskilda starka volymer o: featliggöras. Det år desza förhållanden. som göra, att de arbeten, hvilka tid efter ansan utkomma och som på ett enkelt och klart sätt framställa de resultater, till hvil ka man kommit vid naturvetenskaperna: tillämpning på jordbruket, äro snart sagdi ovärderliga såsom ett medel till att göre den stora mängden af jordbrukare ej allepast förtrogen med dagens vetenskaplig: ståadpounkt uti nämnda härseende, utan äfven att öfver deras yrke sprida ett i å:skilliga fall nytt Ijus och ej mindre at sätta lardtmännen i tillfälle till att drags ev materiel vinst af de gjorda framstegen. Många af jordbrukets idkare hafva icke varit i tillfälle att vid något landtbruksläroverk studera sitt yrke; andra hafva åtnjutit derna förmån, men ej sedan haft tillfälle att genom fortsatta studier följa med sin tid, såsom det så betecknande heter. För båda dessa klasser af jordbrukare, och ej mindre för dem, som idka studier vid våra landtbrukeläroverk, är Johhsöns arbete — hvars första del nu utkommit — förträff ligt egnadt till att gifva dem en klar föreställning om allt det vi känna om hvad som rör sig inom växternas tysta lif och om vilkoren för detta life bästa utveckling. Huru vigtig derna kunskap är, inses bäst, om man erinrar sig att sjelfva åkerbruket pj är nägonting annat än uppdragandet a växter på det mest ändamhblsenliga sätt för så väl menniskors som djurs behof, och att jordbrukets ståndpunkt kan mätas efter den mer eller mindre höga ståndpunkt, som växtodlingen intager. Hon är och blir så lunda åkerbrukets sjelfva kärna. Den andra delen af Johnsons arbete kommer att afbandla: De odlade växternas föla, samt luftens och jordens förhållande till växtnäringen, och utkommer redan under somimarena lopp; och som då tillika utlofvar att fullständigt sakregister öfver båda de-) arne, så kan arbetet begagnas såsom en ncyklopedi öfver landtbrukets förhållanden ill naturvetenskaperna. i Att ingå i en närmare redogörelse förl len nu utkomna delen torde, efter hvad of-. ran anförts, vara obeböfligt, helst som vil iro förvissade om, att den smart skall ej Wlenast finnas på hvarje bildad jordbrukaes bord, utan äfven med intresse studeras vt hvar och en, som vil! inhemta en klarare nsigt i landthushållningens naturvetenskapiga grunder. Hjalmar Nathorst,