Aftonbladet – 11 juni 1874, sida 2

ä AUG särdeles lönaide, ålven om detsäppone... utbytet verkligen erhålles: oo Tillgången på sockerbetor har väårit visa större vid de båda skänska sockerbruken, vid Landskrona 223400 ctr (motsvarande 1396,200 skålp. råsocker) och vid Arlöfli 221.500 ctr (motsvarande 1,384 900 skälp.).. Orsaken härtill är lätt fonnen, den nemlizen, ätt söckerbetodlitgen redan var känd och idkad inom provinsen, jordet behörigt kultiverad för denna rotväxt och, man må ste äfven tillägga, klimatet gynsammare. Enl: omständighet synes dock beaktansvärd, den . semligen att oaktadt ofvan antydda förbål-. landen qvantitetån producerade betor icke appgick till högre belopp, Åntager man attl: sockerbetskörden i Skäse endast uppgått till 280 centner pr tunnland, så ha för odlingen af de vid de båda skånska sockerbruken afverkade betorna (i rundt tal 445,000 centner) enåast erferdrats 1589 tunnland, hvilken areal obestridligen är ganska liten, om i betraktande tages, att betorna vid gockerbruken betalas med omkring 90 öre pr centner, sannolikt något högre. Har skörden pr tunnland utfallit rikligare, så har för det afverkade beloppet erfordrats min dre areal. Men hurn förklara att icke större jordareal blifvit använd för odlingen af en växt, gom med säkerhet finnner Köpare och som betalas ganska väl? Såsom svar härpå kan ej anföras brist på fullt tjenlig jord, ty både Landskrona och Arlöfs sockerbruk äro belägna i Skånes mest bördiga trakter. Den sannolikaste förklaringsgrunden är svåfigketen att erhålla tillräckliga arbetskrafter, hvilka i högre grad än för andra landtbruksväxter erfordras vid betodlingei, öm den skall lyckas. Om detta antagande är riktigt, så ligger ock deri förklaringen, hvarföre tillgången på sockerbetor varitså ringa vid de öfriga sockerbruken; men der tillkommer ytterli gere den omständigheten, att betodlingen i de bruken omgifvande trakterna var ny och således främmande för arbetarne. På det sätt, som nationalsockertillverkningen synes gestalta sig, är det sannolikt att den kommer att inskränka sig till Skå ne; att betodlingen der kommer att idkas i de trakter, som ega lätt förbindelse med sockerbruken, enär betorna icke bära en hög transportkostnad, och att i samma mån de enskilda jernvägarne inom Malmöhus län blifva för trafik öppnade, sockerbetsodlingen utsträckes. Men om än skledes denna odling icke kommer att bedrifvas i större utsträckning norr om Skåne, eller rättare sagdt norr em Malmöhus län, och om än nu mera inges, att protektioniemen, använd på nationalsockertillverkningen, var en förhastad ät gärd ), så lärer väl ingen vilja päyrka att riksdagen skall rygga sitt besluti afseende på beskattningsvilkoren för nämnda tillverkning. För bedömandet af den vinst eller förlust, landet gjort eller kan komma att göra ge nom denna tillverkning, bör äfven afseende fästas på hvad jordbruket vunnit och vinner i de trakter, der sockerfabrikation af betor kan bedrifvar?, huru mycket hvete ock annan säd, hura mycket slagtboskap m. m. som medelbarligen härigenom tillkommit. Dessa faktorer böra äfven tagas med iräkningen. Det kan ej förnekas att socker bruket i Landskrona genom sina i många år fortgående uppköp af betor befrämjat den ortens jordbruk. Alnarp har, likasom hela trakten kring Arlöf och Malmö, dragit stor fördel af den nya kulturväxten, och dessa orter komma i framtiden att göra det ännu mera, De detaljerade berättelser, som prof. Nathorst härom afgifvit och hvilka intagits i Landtbruksakademiens tldskrift, visa äfven otvetydigt de stora fördelar, som för landtbruket kunna vinnas af betkultu ren, då den bedrifves af en kunnig och skicklig jordbrukare. Också har hr Nathorst haft den hedern och glädjen att år ligen få mottaga från Danmark elever, som på danska hushållningssällskapets bekostnad vistats på Alnarp för att få lära sig sockerbetans odling och rätta skötsel. Der emot bör erinrag, att inom de af våra län, der sockerbruk anlagts för betafverknivg. ha hushållningssällskapen icke vidtagit nägra nämnvärda åtgärder för att bsreda jord brakarne undervisning i betodlingen.