Aftonbladet – 11 juni 1874, sida 2

STOCKHOLM den 11 Juni. Nationalsockret. Så kan ja åtminstone såsom motsats till kolonialsockret benämnas det, hvilket be:edes af här i landet odlade sockerbetor? Det är likväl icke för att rikta vårt språk med ett nytt ord, som det här anbringats såsom rubrik för en uppsats, utan derför att under sistlidet år började nationalsockret blifva beskattadt, och äfven derför att på detsamma har protektionssystemet, hvilket numera annars icke af statsekonomerna godkännes, blifvit tillämpadt, hvadan det kan vara skäl tillse huru nämnda system i berörda hänseende verkat. Tillverkning af nationalsocker hade under flere år idkats vid Landskrona sockerbrak, då den föreställningen blef allmänt utbredd, att sockerbetor med framgång kunde odlas i flere andra provinser än Skåne, men huru högt upp mot norr visste man likväl icke; dock visade sig, att de inom Norrland på försök odlade betorna hade en ganska stor sockerhalt, och derför ansåg man icke osannolikt att med tiden skulle en ganska betydlig del af Sveriges sockerbehof kunna erhållas genom den inhemska sockerbetsodlingen. Om emellertid denna odling skulle blifva allmän och för jordbrukets idkara fördelaktig måste särskilda sockerbruk anläggas för betornas afverkning; men ett hufvnd vilkor för anliggningen af sådana inrätt ningar var likväl, att förat måste bestämmas om och när tillverkningen af national socker skulle beskattas, — ty skattefri kunde den icke lemnas, emedan sockertnilen utgör en ganska betydande statsinkomst, i hvilken en minskving måste uppstå genom den inhemska sockeri:illverkningen. Riksdagen 1869 gick gsnska liberalt tillväga. Den beslöt att ifrågavarande tillverknoiovg skulle lemnas skattefri intill den 1 Juli 1873, men från den dagen och till den 1 Juli 1876 — således under tre år — borde för all tillverkning af hvitbetssocker som inom landet sker tillverkningsafgiften utgöra en femtedel af gällande tullsats för utländskt socker af mörkare färg än p:r 18 af den i verldshandeln antagna holländska standard. Då detta beslut fattades, var tullsatsen 10 öre pr skålp. råsocker, men blef sedan nedsatt till 8 öre, gom är den nu gällande. Ealigt k. förordningen den 30 Maj 1873 föranledd af riksdagens samma år fattade beslat, hvilket grundades på en k. proposition, bestämdes att det beskattningspligtiga råsockret skall beräknas etter de för till verkningen använda betornas vigt, sålunda att en centner räa (ej torkade) betor antages lemna ett utbyte af 6!4 skålp. råsecker. Denna beskattningsmetod, som erfordrar en ganska enkel kontroll, är under närvarande förhållanden den ändamålisenligaste. Såsom ofvan nämndes, inträdde med den 1 Juli sistiidet år den första treåriga beskattningsperioden för nationalsockertillverkningen, hvilken under tiden från den 1 sistl. September till in i Mars detta år bedrifvits vid Landskrona, Arlöfs, Halm stads, Wadstena och Ljungs sockerbruk. Enligt de i kontrollbyrän meddelade uppgifter har afverkningen vid dessa fem s0ckerbruk utgjort 731.855 centner råa betor. Vid de båda skånska sockerbruken ha i rundt tal afverkats 444 900 centner; vid de båda östgöta-sockerbruken 184,600 och vid det i Halmstad 101.700 centner. Enligt den faststälda beräkningsgrunden ha af den af ofvananförda qvantiteten afverkade betor i utbyte erhållits 4,570,9684 skålpund råsocker, och den staten tillkommande tillverkningsafgiften utgör 73,135 kronor 50 öre ). Om man nu antager att den nyss anförda qvantiteten nationalsocker icke blifvit häri landet tillverkad, utan en motsvarande qvantitet kolonialsocker hade måst importeras, så hade införseltnllen derå bereåt staten en inkomst stor 365677 kronor 46 öre. Staten har således redan under det första beskattningsåret för att befrämj denna industri uppoffrat 292 541 kronor 96 öre, hvilka obestridligen tillfallit de fem sockerbruken såsom tillverkningspremium. Men det oaktadt har Hallands sockerbruks aktiebolag beslutit att för innevarande år icke tillverka socker, och såsom följd derat ej heller under året odla hvitbetor på de arrenderade egendomarne, åtminstone ej mera än som möjligtvis anses böra odlas såsom foderämne för kreaturens behof, och vid Ljungs egendom, der ett dyrbart sockerbruk i fjor anlades, skola i är icke betor odlas, hvilket utan tvifvel haft till följd att hvarken i trakten omkring Halmstads eller Ljungs sockerbruk några landtbrukare verkställt betfrösådd i vår. Hvad nämnda båda sockerbruk beträffar, så är det påtagligt att de sistlidet år icke erhällit en tillräcklig mängd betor till afverkning; vid det förra uppgick hela sockerbetqvantiteten till 101,700 centner (mot svarande 635,625 skålpund råsocker) och vid det senare till 103500 ctr (motsvarande 646 875 sk. råsocker). Det är också påtag ligt, att med en så otillräcklig qvantitet råvara kan icke sockertillverkningen blifva 4) Denna summa kommer dock att minskas med minst 10 procent, hvartill kontroll-omkostnaderna uvveå.