Aftonbladet – 9 juni 1874, sida 3

Utställning af handarbeten. Vi fästa våra läsares uppmärksamhet på den utställning af handarbeten, som öppnats i Åblinska skolans lokal, Rödbodtorget nu 4, och som, ehuru anordnad på några få dagar af ett antal damer, som kalla sig Handarbetets vänner, är af synnerligt in tresse. Vid inträdet mötes man af den välkända anblicken af en vanlig svensk väfstol, der en uvg väfverska med ett biträde är sys selsatt att utföra en s. k. flossa-väf, et slags plyschmatta i svenskt mönster, a! mjukaste och apgenämaste beskaffenhet. På väggarne finner man moderna fantasiarbe ten af olika slag, deribland ena cldskärrm, sydd i fin kontarsöm efter en ritning af pro. fessor Hansen i Kjöbenhavn, föreställande Heimdal, etående på regnbågen, är det mest artistiska, TI ett litet rum der innanför ges en Wadstensknypplerska med sina elever ur folk. skolan med spabba fingrar binda trådar kring nålarne efter de uppstuckna mönstren. Lärarinnan, fru Isakson, arbetar sjelf på en bred spiadelväfslik spets efter eget mönster, som är synnerligt vackert. Hennes ele ver arbeta gröfre linneoch yllespetsar och lärer en af dem sedan Jul, då hon i blott å månader erhållit undervisning, kunnat un der lärarinnars ledning, på lediga stunder med knypplisg förtjena nära 30 kronor. Rommets väggar äro upptagna af en liten men utsökt samling af orientaliska broderier, dels äkta, dels efterbildage. Derefter inträder man i det stora inner sta rummet, hvars fondvägg är konstnärligt smyckad med nya snårsömsarbeten efter urgamla mönster, omgivande den aynmbolj ska bilden af föryngribgens gudinna, Jdun — sådan Qvarnströms mejsel bildat hennes rena gestalt. Det mesta af rummet upptages för öfrigt af spetsar i vackert och väl ordnadt urval, från Venedigs antika Point, enligt sägen en efierbiidning af iagunernas koraller, till de fasta dalkullespetsarne i präktiga mönster. Men ej nog bärmed, man får äfven här en lefvande Askådningsundervisning, Vill ni sa hur saårsömnmen gtföges erbjuder sig en dam att visa och ksnske äfven undervisa er i denna af fru Hanna Winge sinnrikt uppfurna söm och ni förvånas att fiana att den består egentligen blott af siopp-stygp, utiörda på afvigsidan af sg. k. fransk rips. Vill ni åter taga kän nedom om huru dalspetsarne utföras, behöfver ni blott vända er till fönstret, der den tresiga kulan från Mockfjärd på gia lilla besynnerliga knyppeläyna, stoppat med mossa och klädd med bepiväfdt och hemfärgadt tyg, framtrollar de präktigastelinnerpetear, i djerfva praktfulla mönster — utan mönster. Detta är mähända det märkligaste och egendomligaste at hela den lilla intressanta nt ställningen, lvark vi velat fästa våra läsa res uppmärksamhet, för att en annan gäng iterkomma till en närmare granskning at enskildheterna,