Aftonbladet – 8 juni 1874, sida 3

var så mycket mera oväntad, som bana permission ännt ej var alut och han i ett bref till de Vigne för några dagar sedan ej nämnt ett ord om en så snar återkomst. Sedan jag gått honom till mötes och be kvarat hans hjertliga helsning, följde han mig till: hertiginnan och stod några minuter samtalande med henne på sitt vanliga otvungna, skämtande sätt, under det hans ögon likväl alltjemnt otåligt irrade omkring salongen. Det tyektes verkligen som om badsejouren gjort henom godt; den retliga sorgsenhet, som under vintern fätt allt mera makt öfver honom, syntes nu vara försvannen. Hans ansigte bar uttrycket a! en lugn belåtenhet, som hade ham blifvit befriad från någon tryckande börda, hans röst och skratt hade Aterfätt en frisk klang och till itseendet var han tio år föryngrad, Man emnade snart hertiginnan och atrötvade senom salongerna, utbytande ett Isende, en agning eler påkra artiga ord med alla jan mötte, ty Sibretnsche hade en särdeles ridsträckt ks af bekanta. Viviet Molymux hade slutat sin vals med Regalia och satt beqvämt tillbakalutad i an soffa, fläktande med solfjädern och lik: nöjd för dea samling eleganta unga män, som trängdes omkring henne, sk som de ultid göra omkring säsongens drottning. Hon, eljest så skämtande och underhållande samtal, var denna afton ovanligt tyst och yssnade tankspridd till alla de valda artigeter som slösades på henne. Det fordrales något annat för att väcka hennes in resse och detta fann hon i några få ord, ramhviskade med en röst, som Var van att rifva betydelse ät äfven de enklaste uttryck : aHuru skulle jag kunna hoppas att Van hågkommen, då ni har så många som läre r glömma?