Aftonbladet – 6 juni 1874, sida 3

lAngbåten höll af åt styrbord för att assera Iskutan akterom, men denna senare. som kommit 12 streck om babord omkring trenne fartygslängIder, vände åter sydvart och höll rakt ned mot långbåten. Och enär ångbåten ej kunde hålla af mera åt styrbord i anseende till Klubbholmens närhet, tillropades skutan att lova. men utan påIföljd, hvarvid skatans styrbords bog törnade emot ångbåtens babords bog ech släpade längs ång rens babords sida. Omkring 15 minuter efter sammanstötningen kom båten tillbaka med Jen lefvande TARNSperson (den som å skutan stått vid rodret) uti redlöst tillstånd, synbart af för mycket förtärande af rusgifvande drycker. Karlen u pphalades ombord, infördes i matsalongen, afkläddes sina våta kläder. påsattes torra och fick lägga sig. Äfven vitnena intygade denna manspersons druckna tillstånd. Han hade till och med i hvila under 2 timmar ej hunnit sofva ruset af sig, utan då han afhemtades för att landsättas i Furusund, måste han ledas under armarna. Emellertid afsändes båten för andra gången till skutan för att berga den i kajutan varande manspersonen under tillsägning af befälhafvaren att hugga hål å kajuttaket, som befanns vara öfver vattnet. Efter omkring en timme återkom båten med en död mansperson. hvarefter man aflemnade såväl den döde som den lefvande i Furasund, på samma gång sjö protest der gjordes. och aflemnades derjemte till tullkammarföreståndaren emot qvitto en plånbok, tillvaratagen från den döde, innehållande jemte ett värdepapper och en räkning vid pass 800 kronor, våta och hopklibbade. Ehura befälhaf varen ej känner om den döde karlen under sin lifstid varit nykter och pålitlig. antager han. att han vid olyckans inträffande var berusad, alldenstund en nykter person ovilkorligen skulle vaknat utaf stöten och hunnit ut genom den öppna kajutluckan, eller åtminstone rest sig ur kojen, då han sålunda i stående ställning myc ket väl kunnat räddas, ty kajutan befanns allraminst till en fjerdedel ofvan vattnet.— Resan fortsattes sedermera till Hudiksvall. — Om Eldsvådan i Wexiö, omtalad pr telegraf, meddelar Smälanis-Posten följande: Elden, som utbröt vid pass kl. 3 i onsdags morse rasade till en början å vinden till ångvannehuset och hade redan hunnit gripa betydigt omkring sig. då tändsticksfabrikens spruta samt sprutan JM 1, de första på platsen, anlände till brandstället. Vi ankommo straxt derpå dit och funno då ångpannehuset såsom en enda stor eldpelare Tyvärr insåg man snart att all hjelp var omöjlig och att man endast kunde hoppas att rädda de öfriga fabrikshusen. Nu anlände ovanligt sent, den öfriga sprutservisen jemte folk. Det rasande elementet hade emellertid redan hun-. nit maskinsalarne i trähuset och lätt antändligt, som det var, till följd af den myckna olja, som under årtionden inpregnerat väggar och golf. spred sig elden deri med förfärande hastighet Å gården befiutliga vedupplag sökte man med största skyndsamhet undanskaffa, men hettan från det brinnande stora fabrikshuset blef snart så stark, att allt manskap måste retirera. Ved högarne fattade nu äfven eld, och ökades derigenom den intensiva värmen ännu mera. Under tiden hade hål huggits på väggen till magasinshuset åt sjöparken till och bärigenom utvältades nu den ena stora klädesbalen efter den andra. De utgjorde en leverans till kronan, representerande omkring 30 000 kronor, och afgingo dessa så märkligt räddade varor samma dag med ban tåg. Ur fabrikshuset hade man lyckats rädda åtskilligt under arbete varande, nästan färdigt kläde jemte en del dyrbarare färgstofter. Som man nu började inse, att ej heller boningshuset stod till att rädda, skyndade man att undanskaffa all deri befintlig dyrbar lösegendom och lyckades detta synnerligen väl. Arbetet härmed bedrefs både med skyndsamhet och noggrannhet och en dast en obetydlig delsaker blefvo förstörda. Man hade knappast hunnit lägga sista handen vid detta räddningsarbete, då äfven detta has, det sista af fabrikens lägenheter, fattade eld. Då vinden låg mot staden och domkyrkan till, hade man nu anledning befara det värsta. Kyrkans mot brandstället befintliga mur var redan varm och bergmästaren Ekenstams uthus, å hvilka man lyckades uppsätta brandsegel, voro jemväl i fara Vinden sprang nu lyckligtvis om åt motsatt håll eller i riktning åt sjön. Den stora fabriksbyggnaden hade under få timmar förvandlats till en rykande askhög. och som exempel på eldens hastighet anföra vi, att uthuset af trä till grunden nedbrann på omkring en qvarts timme Hurn osannolikt det än låter, påstå dock trovärdiga personer, att en del maskiner jemte det stora svänghjulet under branden varit en stund i full gång. Visst är dock, attur den stora ångskorstenen en längre stund rök uppsteg, liksom em fabriken varit i full verksamhet. Detta gjorde ett särdeles vemodigt intryck. Branden, belyst af den uppgående solen och återspeglande sig i sjön, företedde en förfärande skön anblick. Sedan vinden kastat om kunde man nu åter börja tänka på att rädda boningshuset och lyc kades detta i så mån att halfva huset, på läng den räknadt är det enda, som finnes qvar af den vackra anläggningen. Detta är ettlika sällsamt som vackert släckningsarbete. Vid 8tiden på morgonen var, såsom det då syntes, all fara förbi och en del sprutor hemfördes. Men vid 9-tiden ljöd åter de dofva. olycks bådande klockslagen och allmänheten, som knappast hunnit hemta sig från nattens fasor. PR skrämdes å nyo. Vinden hade åter vändt sig åt staden och de slumrande glöden började äter att uppflamma. Då de qvarlemnade sprutorna och manskapet ej var tillräckligt för att före bygga faran, måste de andra sprutorna och manskap dit ankomma. Släckningsarbetet i de ry kande ruinerna pågick hela onsdagen. Der dagen förut idogheten och industrien varit förherrskande, der resa sig nu bland askhögarne de nakna skorstenarne. De dyrbara maskinerna ligga hopyis bland kolen, sönderslagna, bräckta och sammansmälta i oformliga klumpar. Hr Swahn vistades ute på en af sina landtgårdar då elden utbröt. och kallades genom ilud till staden. Hr 8 fick alla sina vigtigare papper och böcker räddade. . Man tror sig veta, att tvenne personer blifvit skadade, . Eldbränder flögo vidt omkring och sådane säges hafva förts af vinden ända Bed till Vestra förstaden. domprostgården nedslogo flere sådane och hotade att antända. En person var der sysselsatt med att släcka, då de der ofta nedföllo. — På förslag till lediga landssekreteraretjensten i Blekinge län äro at konungens befallningshafvande derstädes den 12 sistl, Maj Vppför CH p länsnotarien i Skaraborgs län J.F. R. jörek; 2) tjenstförrättande landssekreteraren i länet, länsnotarien C. E. Christopherson (med förord), samt 3) länsnotarien i Hallands län H. G. Nycander. Såsom bevis på, huru inkomsterna för en landssekreterare kunna variera, må i sammanhang härmed omnämnas, att enligt den uppgift landskontvret den 18 sistl. Maj efter bevillningstaxeringslängderna meddelat angående de med landssekreteraretjensten i Blekinge län förenade löneinkomster hafva dessa utgjort: för år 1869 . kr. 12800 1870 . 10044. . 1871 8333 1812... 4682 1873 blott 8154. — Skånska hofrätten. Sedan K. M:t till revislonssekreterare utnämnt och förordnat fiskalen P. O. Glimstedt, har nämnda hofrätt till fiskal utnämnt vice häradshöfding E. J. A. Herslow. Hofrätten har, i anledning af arkivarien Å. A. Areschougs Inträffade död. förordnat vice häradshöfdingen W. Lindencrona att tills vidare bestrida arkivarietjensten. — Riddarhuspension. Vid Riddarbusdirektionens sauwmanträde dep 4 dennes tilidetades en pension å 150 kronor från von Liewenska fonden åt fröken S J. M. Oxenstjerna, efter lott ning mellan 4 sökande. — Telegrafpersonalen. Till föreståndare för den förenade postoch telegrafbyrå, som den 16 dennes kammer att ännnas ä Knneshoalmen äv!