Aftonbladet – 5 juni 1874, sida 2

a PR AT, ling (det räknade under vinterhalfåret 1873 —1874 600 studenter och ru äro för sommarhalfåret inskrifna 661 studenter), men Strassburg har företrädesvis anlag att åter blifva en stor handelsstad och en upplageplats för hela södra Tyskland, Dock soknar den ännu nära nog allt, hvad som beböfves för detta ändamål; den har visserli gen kanaler, men icke lämpliga Janåningsplatser och upplagsdeckor, och en tillräckligt stor hamn är en tvingande nödvändighet, likasom det är en stor brist, att kanalerna och jernvägarne icke äro direkt sam manbandna. Till afhjelpande af dessa svbrigheter gifves det blott ett medel, neml gen stadens utvidgande, och undertecknarne tro, att det är hög tid att man rycker deres omkrets lärgre ut och tillåter invånarne att bygga på de tomter, som äro underkastade militära servituter. Många vänta blott på ett tecken af regeriogen för att gripa eig an härmed, och i staden finnes en . mängd kapital cbegagnade af brist på enl, säker användning. Bland undertecknarne, äro förre mairen Klein, som var Lauths motkandidat vid riksdagsvalet och sedan blef vald till borgmästare. men afslog Va let; vidare Cabl6, som i Februari 1871 val-: des till nationalförsamlirgan i Bordeaux; presidenten för banpdelskammaren Julius Sengenwald; förre vice presidentea för densamma Gustav Bergmann, och förre presiIdenten för handelsrätten Ad. Sengenwald, samt fem Bezirksräthe, bland dem Fr. Schneegans, som också var valkandidat till riksdagen, men föll igenom. De tyska tidningarna glädja sig mycket öfver denna adress, på kvilken öfverpresidenten i sass genast gilvit ett vänligt svar i Bismarcks namn, under det franska tidningar påstå, att några af undertecknarne hafva protesterat emot att de utan sitt samtycke blifvit upptagna på adreazen. En fransk tidning meddelar samtidigt, att den store bomullsfabrikanten Dollfus håller på att flytta sin affär från Miählhausen till jon. Den hållning, som det katolska presterskapet i Österrike intar gent emot regeringens nya kyrkolag, står i skarp motsats till det uppträdande, som valts af de andlige i Preussen. Det nya påfliga sändebuået i Wien, Jakobini, skall icke blott ha uppmanat biskoparne att visa sig ytterst försigtige gent emot dessa lagar, utan han uppträder sjelf på ett mycket hofsamt sätt mot dem. Det berättas till och med att han skall ha befallning att undersöka om man icke i de högsta kretsarne skulle vara böjd att afaluta ett nytt konkordat på de nya kyrkolagarnes grundval. Detta rykte har väckt stor rörelse i de liberales läger, der man med oro följer Jakobinis steg. Ett i Prag utkommande klerikalt blad meddelar, att de cisleithanska biskcparne och klostren slutligen ha bestämt sig för att lemna det understöd åt det icke till någon klosterorden hörande prestergkapet, som detta, enligt de nya kyrkolagarpe, ekall hatva. Men de vilja dock icke göra detta förr än de verldsliga myndigheterna hota dem med utmätning. Den klerikala tidningen tillägger, att man nog skall veta finna -sinnrika kombinationer, som skola göra denna börda så lätt som möjligt. Erkebiskopen i Lemberg, Sembratovicz, ntöfvar andlig jurisdiktion i det till Galizien gränsande ryska biskopsdömet Chelm, som tillhör den unerade grekiska kyrkan. I detta stift har den romerska kurian nyligen framkallat oroligheter. Biskopsdömets befolkning är af rutenisk nationalitet, men tvangs under det polska herraväldets tid att antaga katolicismen, dock med tillstånd att bibehålla den gamla, slaviska liturgien leller kyrkoordningen, Denna liturgi har nn: emellertid den romerska kurian förbjudit, och således tillbakatagit sina förra medgif-! vanden. Häröfver har den ryske regerin-; Igen blifvit förbittrad, och befallt att allt skall ställas på den gamla foten samt utnämnt en administrator öfver stiftet. På Idetta har päfven svarat med att ntsända Tett cirkulär till detruteniska presterskapet, Ji hvilket han benämner administrator en ulf, som trädt in i fårahuset, och i hvilI ket cirkulär han befaller, att den romerska liturgien ögonblickligen skall antagas. Det tillkommer nu erkebiskop Sembratovicz, som Itillhör de österrikiska prelaterne, och som utmärker sig för sin tillgifvenhet för den I påfliga kurian, att göra denna befallning lätlydd. I anledning häraf hafva i Chelm blodiga uppträden egt rum och förhållandet mellan påfven och kabinettet i Petersburg har blifvit mycket spändt. Man antar att striden skall bli löst på det sättet, att den ryska regeringed helt och hållet förbjuder lerkebiskopen af Lemberg att utöfva hvarje I slägs jurisdiktion öfver det ryska stiftet. Från Spanien föreligger underrättelse om att en ny ministerkris är förestående, lenär den nya regeringen med Sagasta i spetsen står på mycket svaga fötter sedan general Pavia afgått, Man misstänker nämligen kabinettet för avt hysa Alfonsistiska planer och såväl Serrano som Topete och generalerna Lopez Dominguez och Pavia sägas önskaen försoningsministår, i hvilken alla pariier skulle vara representerade. En sådan kombination skulle ha längt större utsigt att under nuvarande förhällanden vinner fast fot än det monarkiska kabinett, som nu häller Spaniens öde i gin hand. Dessutom har Sagastas minister misslyckats i sina finansiella operationer, och fivansmi nisterns förslag äro städse inom pressen föremål för en den skarpaste och häftigaste kritik. Civilguvernören i Madrid har visserligen i ett cirkulär förbjudit tidningarna att fortsätta dessa angrepp, men det kan vara tvifvel underkastadt huruvida den finansiella ställningen derigenom blir bättre. Det är synd — skrifver en korrespondent från Madrid — att i detta afeeenda fara allt för illa fram med den ifrågavarande ministern, ty den, som skall kunna bringa ord ning i Spaniens finansväsen, han mäste vara rent af trollkarl. I en korrespondens från Santandere till Independance Belge, daterad den 28:ie sist lidne Maj, ges en framställning af den inverkan marskalk Conchas senaste strategiska operationer haft på krigets gång i norra Spanien. Genom att föra sin hufvud styrka från Vittoria till Arlaban har det lyckats marskalken att sätta sådan skräck i carlisterne, att pretendenten och hans hof i största hast ha retirerat från Durango till Eybar. Från den position, Concha för närvarande intar, kan han både rensa trakten kring Bilbao, hota Durango samt tåga in i Guipuzeoas dalar, der fienden har sina depoter, fabriker och hospital. De spridde earlistband, som ännu fara fram i Sommorostrodalen och oroa grufarbetarne, nödgas således antingen att kapitulera, eller och att draga sig in i Castiliser, der deras undergång är säker. Deremot tyckas de konungske ha haft några smärre framgångar i östra delen at Guipuzcoa, närmare franska gränsen. Lizarraga, som der för befälet, har afskurit den lilla staden Hernani från San Sebastian och har dagligen små skärmytslingar med garnisonen dersammmastädes. Ett carlistiskt telegram af den 30:å4e Maj säger till och med, att en