som, utom dess dyrhet, dess fulhet i konstruktion och läge snedt öfver strömmen, snedt mot slottet och Stallgränden m. m., talar mot densamma, så som den af Stockholms byggnadsförening föreslagits, nemligen kajernas olika höjd vid Skeppsbron och Blasisgholmen. Denna skilnad utgör ej mindre än 2 alnar och 2 tum, som kajen vid Skeppsbron ligger högre än den vid Blasieholmen. Antingen måste bron derför byggas sluttande åt Blasiebolmen, och huruvida detta skulle bidraga till dess förskönande, kan bedömas vid betraktande af bron öfver sammanbindniogsbanan till Riddarholmen, den 8. k. Åsnabrick, eller också måste kajen å Blasieholmen höjas 2 alnar 2 tum, eller lika högt som sockeln å Grand Hotel, och uppfarten till bron från Stallgränd öfver Blasieholms torg likaså; och vi achålla att hvar och en som har något att säga i denna fråga, ville på förhand tänka sig huru denna artificiella landtrygg, på det i öfrigt jemna torget, skall komma att taga sig ut, och betraktas af de tusentals resande från alla land som dagligen måste bestiga densamma för att komma till och ifrån Stockholms förnämsta hotell. Fördelarne häraf vore visserligen, att vederbörandes rykte såsom den goda smwakens ech ändamålsenlighetens målsmän vid Stockholms allmänna byggnader blefve spridd i en vidare krets, eller rundt om jorden, i stället att stanna inom eget land; men vi tro icke, att detta lands anseende skall vinna härpå, enär ett folks ståndpunkt i civilisation alltid med rätta blifvit bedömdt efter smaken och ändamålsenligheten i dess publika byggnader och allmänna arbeten. Stockholm den 1 Juni 1874, Z.