Aftonbladet – 3 juni 1874, sida 3

FRE HB niga, fanatiska hopen. Och hvad vunno väl korstågen? Iutet. Orienten är rig lik och jag kan med öfvertygelse tillägga mera -Isjunken, mera förderfvad än förr. Ty wi må besinna att nittonde seklet har sina fordringar, som, tillämpade på Orienten, i blott ringa mån kunna tillfredsställas och äro uppfyllda. Okunnigheten är gränslös och intet göres för att afhjelpa dem. Jag har många gånger gått in i de musslmaneka skolorna, Koran var det enda studiet, der en okunnig lärare undervisade skolpojkarne, utsträckta med de mest sjelfsväldiga åt. börder på en smutsig matta, i de sju olika läsesätten. När gossen — om flickorna är ej att tala — uppnått 9 till 10 år, är han fullärd, icke allenast i bokvett, utan i lifvets alla förhållanden. De kristne äro ej bättre. Religionen finnes blott för att pråla med, man går i kyrkan för att visa sig, föga angelägen om att taga med sig en smula andakt från ett hem, der dörrarna äro stängda för trefnad och huslif. Alla ;Ide olika sekterna söka att så mycket som I möjligt göra propaganda. Att sälja sig för att idag omfatta grekisk katolska religionen, i morgon protestantismen är ett vanligt ting. Jag känner en familj, der fadern är grek, modren katolik, en son protestant och den andra jude, Detta folk, som är så ytligt loch så i saknad af all möjlig grund, som lueppfostran och yttre omständigheter gifva, är ledd genom en yttre prestige; ja, jag kan tillägga, hela orienten är en prestige: Ttill den grad att man, efter att hafva vistats der någon tid, tror sig vara på ett trappsteg högre än eljest — och kanhända har man ej så orätt. Huru är det väl möjligt att ingifva det principer om godt, rätt och sannhet, då så många makter strida om herral väldet? Hvad jag lyckats att omskapa, kan nästa minut vara bortblåst blott genom ett I guldstyckes magiska verkan. För dem, som genomrest Orientea som turister, är det ej I möjligt att sondera folket och tränga in i dess sätt att lefva och tänka. Man är förbländad, hänförd, allt är så olika mot hvad vi äro vana vid; nerverna spännas, sinnet affekteras lättare vid hvarje minsta intryck Öknen, oasen, ruinerna, minnen från en lång historia, palmen och orangen, under hvars skugga man intager sin arabiska måltid, den brännande sanden och den svalkande aftonvinden, den irrande beduinen och den på sin eldiga fåle, rikt utstyrd med silfverschabrak, under majestätisk värdighet framskridande scheiken, och till sist öfver allt detta Orientens sol och Orientens himmel, som ömsom stämmer dig till munterhet och energi genom sin tunrhet och intensiva verkan, ömsem kommer dig att sjunka hän i en dvala, som förlamar din kraft och låter ditt hufvud känna att öknens heta vind omsveper det. Du passerar genom en mensklig tillvaros alla grader: än lekande ech glad pjuter du af en yppig naturs alla skönheter, än dyster och sorgsen låter du dina tankar ila tillbaka, genomlöpande en glänsande historias alla skiften och hafvande omkring dig en så skärande motsats. För det mesta l ser du dock allt i rosenskimmer och genom overklighetens prisma, Gå till grunden och du skall finna laster utan tal, der du trodde redbarhet och dygd boåde. Intet bedrager dig eå som Orienten, men, tro mig, intet hänför dig så och vid intet fäster du dig så mycket. Du glömmer dina sorger, ty allt ler omkring dig; vare sig att detta är be! kymmerslöshetens eller falskhetens leende. . Men akta dig att dragas in i strömmen, ditt bjerta förhärdas och du sjunker djupt ned, Jag kan säga dig aferfarenhet att, är du ej stark nog, dukar du under, ty den makt Orienten har är vidunderlig. Denna lustgård, i hvars midt jag lsfver och rör mig, hänför mig; alla flydda tiders minnen hopa sig i mitt sinne, och mången fråga ställer iag mig om orsaken till alla förändringar, alla skiften som rullat hän öfver denna fläck af jorden, som vi kalla. Sy.ien. Än är det skönt, ty naturen för. . blir dock densamma: på den gnager ej tidens tand; men hvar är det blomstrande och mäktiga feniciska väldet, hvars spår jag ännu kan skönja i de spillror, som ligga framför mig. Templen hafva störtat samman, palatsen kullkastate, hamnarne : fyllda och marken öfversållad med grafvar, der fordom rika sädesfält stodo. Hvarifrån kommer en sådan omstörtning? At? hvilken : grund har tiden så förändrat sig och hvar: för hafva så många städer blifvit förstörda och detta folk icke fortplantats? hela Ori enten har lemnat plats för en ny makt, som tagit civilisationens spira i sin hand. Då alla dessa trakter njöto af det, som ut gör menniskornas ära och lycka. var detde otrogna, som bebodde dem; det var fenicierna ! som offrade menniskor till Moloch och som hopade inom sina murar alla landsändars skatter; det var kaldgerna, tillbedjande en orm, draken Bel, hvilka underkutvade mäk tiga städer och utbredde sitt välde, det var perserna, eldsdyrkare, som togo tribut af! hundrade nationer , , .. talrika hjordar, fruktbara fält och ymniga skördar; allt som p skulle vara gudsfruktars lön var i händer-; na på dessa afgudadyrkare; nu då troende och heliga innehafva deseg nejder, nu är det ej stort mer än ödslighet och tomhet. Menniskan sår i svett och skördar blott tärar och bekymmer! Och äro icke alla dassa den store profetens barn? Denne au ! selman, denne kristen och denne jude äro ; icke de, hvar och en, Guds utvalda folk?) Hvarför njuta då icke dessa previligierade c rager mer af samma förmåner i andra län-: der? — — vid alla dessa betraktelser fly ! mina tankar hän från forntid till nutid! Jag är hemma i mitt fosterland, jag vanf drar omkring i Europas stora städer, jag s påminner mig dess ofantliga handel, dess e stera blomstring i konstens och vetenskapens ! alla grenar. Monumenter prunka öfverallt, ! allt hvad menniskosnillet kunnat åstadkom1 1 1 l 1 4 1 1 t I Y f 4 1 Å ma, är till vårt förfogande. Och sådant bar denna orient varit en gång, äfven der, Hvem vet, om icke detta öde kan årabba äfven oss, om icke efter tusende är en enslig vandrare slår sig ned bland de stumma ruinerna af våra stora städer i Europa. Jag är nästan färdig att utropa: En blind i fatalitet drifver gäck med menniskans ödes — men nej, det är dock ej så: en hemlighetsfull Gud sätter sina oförståeliga domar i verket, Han har slungat ett förfärligt anatem öfver dessa nejder, och detta ana tem heter islamismen. Hatha kutib, eller dotta är skrifvet; så är österländningens svar på allt. Ingen kan undgå sitt en gång bestämda öde; derifrån kommer deras apati , och försumlighet, detta utgör det största 4 och mäktigaste hinäret för den europeiska 1 civilisationens framgång bland Muhameds1 hekännare. Så länge donna lära och tur-. kiska väldet eger beständ, är orienten för-! tappad för oas, (Forts.) ; ( J f C Bron mellan Blasieholmen och