Aftonbladet – 3 juni 1874, sida 2

Eee STOCKHOLM den 3 Juni. Nya upplysningar föreligga nu om de stora arbetsinställningarna bland de engelska jordbruksarbetarne och stenkolsarbstarne. Med afseende på de förstnämnda bör anföras, att striken häller på att upphöra, åtminstone i grefskapet Suffolk och i Lincolnshire. Arbetarne tyckas vara benägna att mottaga den lön, som erbjudes dem, på vilkor att farmers icke lägga hinder i vägen för trades unions genom att förbjuda sina arbetare att ingå i dem. Detta resultat beror på de an strängningar, som de båda radikala parlamentsmedlemmarre Dixon och Morley hafva gjort, för att icke tala om Mandella, hvars uppträdande vid krisens början i hög grad bidrog att hålla frågan inom det ekonomiska området, ehuru farmers voro mycket benägna att göra saken till en social, ja till och med till en politisk fråga. Striden kommer sålunda att utjemnas på engelskt sätt, nemligen gerom en kompromiss. Ingen af parterna kan berömma sig att ha vunnit en fullständig seger, men lösningen kan dock sägas vara till fördel för arbetarne, som hafva tvungit farmers att erkänna trades nonions och att underhandla med dem, Denna strike har, när allt kommer omkring, först och främst varit en principstrid. Från materiel synpunkt betraktad var jordbruksar betarnes ställning i östra grefskapen icke så dålig som den ställning, hvaruti jordbruksproletariatet befinner sig i många andra distrikt, der man dock icke varit vitne till några striker. Det var farmers, som genom sin hållning framkallade kriser, och deras fordringar voro allt för öfverdrifna, att de icke skulle med kraft bli tillbakavisade. Nu då de hafva erkänt arbetarnes föreningsrätt, äro dessa å sin sida benägna att göra eftergifter med afseende på lönen. Times uttrycker sin tillfredsställelse med anledning af denna lösning och framhåller skilnaden mellan denna arbetsinställning och dep, som inträdde då farmers började använda maskiner för åkerbruket och derigenom skgo sig i tillfälle att åtnöjas med ett mindre antal arbetare. Då hörde våldsamheter och oroligheter af alla slag till ordningen för dagen; men nu hafva arbetarne uppträdt med moderation och hafva blott hotat att utvandra. Detta innebär ett intressant svar till alla dem, som hafva försäkrat, att England snart skulle blifva straffadt derför, att det öppnat en tillflyktsort för fastlandets kom munister och medlemmarne af Internationale. PSanningen är, att den revolutionära verlden alldeles icke utöfvar något inflytande på det engelska samhället, som tyckes vara alldeles oemottagligt för främmande påverkan, och det icke blott i de lägre samhällslagren, utan äfven i parlamentariska kretsar. Till och med de mest extrema radikaler, såsom Fredrik Harrison, medgifva, att i England icke kan åstadkommas en politisk omstörtning, utan att förut må ste ha egt rum en ekonomisk omstörtning, men en sådan skulle kunna inträffa först efter ett olyckligt krig. Så länge England håller sig utom de kontinentala striderna, skall dess industriella öfverlägsenhet och materiella välstånd förbli orubbadt; men så länge dessa blomstra, skola också dess po: itiska institutioner hålia sig. Detta är ett mäktigt argument för fredspolitiken. Men om striken bland jordbruksarbetarne håller på att upphöra, kan icke detsamma sägas om grufvearbetarnes striker, som tvärtom vinna i omfång. i grefskapet Durham har striden varat länge, och nästan öfverallt göra arbetsgifvarne det mest energiska motstånd mot arbetarnes fordringar. Deras ippträdande nu är vida bestämdare än nå sonsin förr. Man vet ej, om de handla et er inspirationer af arbetsgifvarnes liga, ller om de visa så mycken fasthet, derför att vid denna tid på året icke brukar råda ågon synnerlig brådska i kolgrufvorna. Torp det än förhåller sig härmed, så heInner sig metallindustrien ingalunda för igonblicket i en så lycklig sti ag, som le arbetare, hvilka ej vilja gå in på en edsättning af lönen, säkert antaga, Cheerne för frades unions äro alltför intellisenta män, att de skulle tillåta arbetarnes ordringar att öfverskrida en viss gräns,! ch då kolgrufvearbetarne kommit till inigt, att fabriksegarnes inkomst sjunkit öfer 20 procent, skola de nog till flyt gå in å en nedsättning i lönen, som motsvarar rbetsgifvarnes förlust, Enligt senaste un-: errättelser har emellertid en ny strike ut-: rutit derigenom att omkring tusen kolrbetare vid grufvorna i Mold uti norra Vales ha instält arbetet, enär de icke ville å in på en lönenedsättning af 10 procent. Den stiltje i Frankrikes politiska lif, som 1trädt efter den senaste ministerkrisen, beagnas af partierna att bestämma deras hålling gent emot de händelser, som stunda. renstra centern höll sålunda för ett par agar sedan ett vigtigt möte, för ati betämma hur partiet borde gå tillväga och ärskildt om det borde alliera sig med höra centern mot bonspartisterne, Jules avre höll ett tal, i hvilket han yrkade att ögra centern skulle inbjudas att biträda enstra centern för organiserandet af sopnnatet, hvarjemte han föreslog att de båda artierna skulle uppställa på sitt program rst voteringen om vallagen och sedan om ationalförsamliogens upplösning, Han för