Aftonbladet – 2 juni 1874, sida 3

TEKNISKT. Ny metod för impregnering af trä. Vid lösningen af frågan om bästa sättet att skydda trä mot väderlekens och den omgifvande jordens inverkan, måste man ständigt hafva två mål i sigte: 1) att finna ett tjenligt impregne ringsämne och 2) att framställa ett enkelt prak tiskt förfarande, hvarigenom trädet kan impregneras ända till kärnan, eller åtminstone nog djupt för behofvet. Visserligen har man genom Boucheries metod (tryck ai en hög vätskepelare) äfvensom Breauts, Fleurys. Peronnets och andras förfarande (tryck inom slutna kärl) kommit så långt, att trädet kan impregneras på ett ganska tillfredsställande sätt; men deremot har man varit så mycket mindre lycklij i valet af impreg neringsämnen. Några. hvilka trott trädets förrottnelse härröra från svimaliska eller vegetabiliska parasiters verksamhet, hafva försökt använda giftiga ämnen, t. ex. zinkchlorid och kopparvitriol. Endast den senare begagnas ännu af några administrationer i Frankrike. Men all dylika lösliga salter kunna blott en kort tid vara verksamma. emedan de snart måste försvinna till följd af luftens eller markens fuktighet, regn 0. 8. V. Andra togo patent på att impregnera trä med mineraliska ämnen, som småningom bildade olösliga föreningar: fosforsyrad jernoxid, svafvelsyrad baryt. jernsilikater m. m. Men i allmänhet medförde dessa metoder den olägenheten, att de vid sönderdelningen och saltbildningen fri gjorda syrorna för-vsgade trädets fibrer, hvar. ad också alla dessa metoder snart kommo ur rak. Sedermera adopterade man den i England brukliga impregneringen med kreosot. Härigenom lyckades man visserligen motverka trädets för. ruttnelse, men den behöfliga hårdheten stod ej att vinna på det sättet. För öfrigt blir detta förfarande ganska kostsamt; operationen är be svärlig och apparaterna äro dyrbara; det gål mycket långsamt; man måste genom fortgående analyser utröpa om vätskan är i det skick hon bör vara, och dess stora eldfara utgör ett ytter. ligare obehag. Hr Hatzfeld, en industriidkare i Nancy. hade redan länge iakttagit att ekvirke bibehöll sig längre än något annat. I Rouen hade man lik: väl år 1830 uppgräft några ekpålar. som bevis. ligen blifvit nedslagna år 1150. och hvilka ej blott voro svarta som ebenholts, utan äfven hade en alldeles förundransvärd hårdhet. Hatrfeld trodde denna egenskap hos ekveden härröra från hans ovanliga rikedom på garfoch galläplesyra; att den ymnigt förekommande garfsyran fram: bringar en likartad verkan på träfibrerna. som garfvarbarken på hudar. nemligen att bilda hårda. olösliga och ogenomträngliga föreningar, hvilka atan att förändras kunna motstå inflytelsen af värme och fuktighet. Den mörka färgen har kemien längesedan visat vara resultatet af föreningen mellan trädets galläplesyra och den i all jord mer eller mindre förekommande jernoxiden. Och denna garfeller alläplesyrade jernoxid anser Hatzfeld för det ästa preservativ mot röta. Han föreslår derföre, att impregnera trädet med garfsyra och sedan med en lösning af trär ittiksyrad jernoxid, för att erhålla trä till pålar, bansyllar (slespers), telegrafstolpar m. m.. ungefär samma beskaffenhet som det, hvilket, snligt hvad ofvan blifvit nämndt, efter åxhunlradens hvila uppgräfdes ur jorden. 4 Detta förfarande hsr äfven den fördelen att vara billigt och de använda syrorna äro på intevis skadliga för trädets fibrer. Den franska telegrafstyrelsen lär i detta ögonblick låta verk ställa storartade försök enligt denna metod med linien Nancy-Vezelise. Den egentliga försöks: stationen befinner fig på hr Hatzfelds upplagsplatser för virke i Nancy.. (Gaz. des Arch. et ju båt. n:r 13.) Kitt till gasretorter. I en församling af fackmän från provinsen Preussen rekommenderades ett kitt af gfafit. lera och borax, och vidare ett kitt bestående af 5 volymlelar glaspulver, 5 delar chamottemjöl och 1 lel boraxpulver. Sprickor i bottnen på retorter ätas straxt genom att strö dit detta pulver; tunna ställen. som betäckas med ett lager deraf, blifva ånyo hållbara. Sprickor och remnor på sådana ställen i retorten, der man ej kan sti at pulvret, lagas på vänligt sätt medelst detta kitt, sedan det blifvit försatt med litet lermergel eller lera. När lagningen är verkstäld. sättes locket löst på retorten och efter en half timmes förlopp äro remnor och sprickor igensmälta, Begagnandet af detta kitt för insättning afhela stycken. tillgår på samma vis. (Dinglers Journal, Oct. 1873.) Konstgjord krita. Den gips, som bildas med kritas behandling med syafversyra för utvecklingen al kolsyregas till sodavatteh använder Nakh i Wien till framställning af Konstgjord hrita. genom att blanda honom med det. till största delen af fint fördelad kolsyrad kalk bestående slam, som fälles vid kokning af den för bereäniag. af kaustik lut med kalkmjölk blandade natroneller pottaskeluten. Genom slamning afskiljas alla gröfre beståndsdelar, såsom sand m. m.; från den likformiga, ander slamningsprocessen erhållna vällingen af. silas vattnet, och den återstående massan pressas till fasta klumpar. hvgika. torkade och söndersågade, under namn af patentkrita skola ersätta den hittills endast från de renaste sorter af naturlig krita tillverkade skrifkritan, medan det vid sågningen afsöndrade mjölet kan begagas till förgyllarappretur och metallpolering.