Aftonbladet – 2 juni 1874, sida 3

blick af tylivel och ett leende, som gränsade till hån. j Du helige faris6! kom i håg ett bibel språk, som lyder: Den den står, han se till att han icke faller, De Vigne manade otåligt på hästarne. Jag är ingen farls6, men med alla mina fel och svagheter hoppas jag dock vara en man af heder. Sabretasche svarade ingenting, men misstron dröjde ännu i blicken och löjet på läpparne. i De Vigne hade ett stort fel, att aldrig låta sig varnas eller rättas af goda råd, han handlade snarare tvärt emot dem; han var en man af kraftig vilja och mycken beslutsamhet, litade derför alltid ph sin egen styrka och tilltrodde sig sjelf en osviklig omdömesförmåga i allt, som angick hans eget I görande och låtande. Utan att lägga minsta märke till Sabretasches yttrande, började han allt oftare besöka Alma, på samma gång han hos presidenten och de förnämste medlemmarne af aqvarellmblningsföreningen för henne ut verkade tillstånd atwt få en tafia exponerad. Hvad skulle jag taga mig till utan er, sade Alma lifligt, då han meddelade henne, att målningen blifvit gillad och mottagon; ni är så god mot mig, sir Folko. Icke det minsta, mitt kära barn! Jag önskar, att ni med or svärmiska uppfattning om allting ej ville öfverskatta mina egenskaper så oändligt; hvad skall ni väll säga den dag, jag faller ner från era föreställoingars höga piedestal? Fertfarande vörda er, sade Alma mildt. Ett fragment af Parthenon är lika mycket värdt som ett helt nybygdt och ståtligt slott; om mitt ideal upphörde att finnas till, skulle jag, med oförminskad ömhet akta och älska dess minne: För att tala allvarsamt, Alma, sade han afbrytande henne, önskade jag att ni ej vande er vid att ställa mig så högt. Jag förtjena te i afseende; i VE EKiEtunet kan: 6) Bora. 7 en MÅNge