Aftonbladet – 2 juni 1874, sida 2

valfrihet kunde ju få råda i stafningen af svenska språket, endast någon princip, vare sig den historiella eller fonetiska eller ock bruket konseqvent följes, lika väl som t. ex, vid öfversättning till latin den ene ynglingen får begagna en ciceroniansk, den andra en liviansk konsruktion. Häri se vi åtminstone mycket mindre våda än 1 fastslående för en längre tid af ett stafningssätt, som ej kunde stå sig inför den vetenskapliga kritiken. Och detta skulle otvifvelaktigt blifva fallet med det af förf. i första rummet förordade, nämligen det i svenska akademiens ordlista begagnade, för hvilket det nuvarande bruket, denne sedan gammalt kände tyrannus lingue, synes hafva varit enda rättesnöret. Förf. anför såsom en grund härför de förtjenster akademien, och särskildt Leopold, inlagt om värt nuvarande stafsätt, hvarförutan det visserligen icke nu vore så godt, som det verkligen ärs; ehuru han är öfvertygad att hvilket som som helst annat, som kunde blifva reglementeradt, dock icke skulle visa aig så ofullkomligte. Härvid måtte den af Leopold införda lika mystiska som abstrakta stafbyggnadsgrunden hafva föresväfvat förf., en grund, hvilken, mera sökt än funnen, länge: sedan betraktats såsom förvittrad. Det al ternativa förslaget om nedsättande af en komit6 för utarbetande af ny ordlista synes visserligen något mera ändamålsenligt, men torde på det hela vara ovödigt, då nordiska rättskrifningsmötet, i hvilket både de nuvarande professorerne och ailjunkternpe vid rikets begge universitet äfvensom några andra ansedde språkforskare och skriftställare voro ledamöter, just kan betraktas såsom en dylik komit af sakkunnige män. At de vidfogade redogörelserna om de särskilda läroverkens verksamhet under året inhemtas bland annat, att lärjungarpes antal under denna vårtermin har varit: i Klara 213, i Maria 195, i Jakob 186, i Katrina 307, i Ladugårdslandet 283, i Nikolai 34 och på gymnasium 208 (130 tillhörande Riddarholms och 78 södra afdelningen). Lärarne (rektorerne undantagna) hafva i medeltal undervisat: i Klara 2619, i Maria 25?4, i Jakob 27, i Katrina 26913, i Ladugårdslandet 27!11 och på gymnasium 209?5 timmar, hvari dock icke inberäknas rättandet af lärjungarnes skriftliga uppsatser. I Klara hafva 59 lärjungar läst latin och 8 grekiska under vårterminen, i Maria 34 och 8, i Jakob 39 och 6, i Katrina 86 och 25, i Ladugårdslandet 103 och 23 samt på gymnasium 158 och 89. På gymnasium hafva 23 lärjungar af dem, som läsa grekiska, begagnat sig af den valfria undervisningen i engelska, 3 i hebreiska och 10 i båda språken. I sång, instrumentalmusik, gymnastik, gevärsexercis, sabelhuggning och florettfäktning samt delvis äfven teckning har undervisning meddelats på andra tider än de egentliga lästimmarne, Vid gymnasiom hafva under året 41 at läroverkets egna lärjungar, 18 privatister samt 1 lärjunge från Gefle högre elementarläroverk aflagt maturitetsexamen. Vid de lägre läroverken aflades den 28 sistl. Maj afgångsexamen till gymnasium. At de i allmänhet ganska skiljaktiga upp gifterna rörande medeltiden för hemlexornas öfverläsning äfven för lika stadier i nom läroverket, — till hvilka skiljaktigheter rektor anser att grunden företrädesvis måste sökas i lärjungarnes olika flit och anlag och att ganska litet kan tillskrifvas skiftande fordringar hos lärarne — framgär dock att i de högsta afdelningarna uppgår denna tid till omkring 42 timmar, utom de skriftliga hemarbetena, hvilka äro 3 till 4 i veckan och således kunna antagas öka denna tid med ytterligare 1 timme. Skoltiden inräknad, hafva desse i medeltal adertonårige ynglingar, utom öfningar, ett bokligt arbete af vid pass 10!a timmar dagligen. Kan ett sådant åstadkommas utan öfveransträngning, måste sannerligen det uppväxande slägtet vara mindre vekligt, än man i allmänhet är böjd att antaga. I denna redogörelse förekomma dessutom flere ganska intressanta uppgifter, erinringar och antydningar, t, ex. rörande de sanitära förhällandena, angående frågan om ett nytt fullständigt läroverkshus, om nattvardsberedelsens. ofta störande ingripande i undervisningens gång m. m., hvarpå utrymmet hindrar oss att mer än i förbigående fästa uppmärksamheten.