Aftonbladet – 2 juni 1874, sida 2

STOCKHOLM den 2 Juni. Examina vid Stockholms stads elementarläroverk komma att i vanlig ordning ega rum, vid gymnasium den 3 och 4 dennes kl. half 10 f. m., vid Klara, Katarina och Ladugårdslands lägre elementarläroverk den 3, vid Jacobs den 4, samt vid Maria och Nicolai den 5 d:s, på samtliga ställen kl. 10 f. m,; och har gymnasii rektor, dr G. FE. Gilljam på vanligt sätt utfärdat inbjudning till öfvervarande af de samma. Inbjudningsskriften innehåller utom de sedvanliga redogörelserna för de nämda läroverkens verksamhet under det förflutna undervisningsåret en uppsats af rektor, med titel: Bör och kan något göran för upprätthållandet af enheten i modersmåleta rättstafning vid våra läroverk? Hr Gilljam har således följt det af rektor Dahläck j Falun förlidet år gifna exempel att begagna skolprogramet till medel för att inlägga sitt ord i en af de vigtigaste stridsfrågorna för närvarande på vetenskapens fält, och som har en särskild betydelse med afseende å elementarundervisningen, nämli gen frågan om svenska språkets rättskritning. Förf., som tagit frågan nästan uteslatande ur pädagogisk synpunkt, uppvisar först ej biott önskvärdheten, utan rent af nödvändigheten af att någon enhet i detta fall vid läroverken vinnes och uttalar derpå sin öfvertygelse om bästa sättet, hvarigenom dsnaa kan uppnås, nämligen genom ett direkt ingripande af chefea för eckle siastikdepartementet. I sveuska skademiens nyligen utgifna Ordlista ser förf, en god utgångspunkt för utfärdande at bestämda föreskrifter rörande rättstafningen vid våra läroverk. Skulle icke denna bok af vederbörande anses vara den lämpljgasta, kunde någon annan redan befintlig väljas eiler en ny ntarbetas, hvarvid man i nödfall finge taga sin tillåykt till en komit6. Öfvertygad således att ett regulatiy för rättstafzingen vid våra läroverk kan erhållas, ut tals förf, till slut den önskan, att detta må blifva det bästa möjliga, jämte sin åsigt, att ingen anledning finnes att befara att det stafsätt, som kan blifva påbjudet, skall visa sig så ofullkomligt, att den nuvarande oredan i jämförelse dermed vore att betrakta såsom en vinst, Fullkomligt ense med förf, om bshofvet af enhet i rättstafningen, och detia igke blott inom läroverken, utan i allmänhet, äro vi dock af en annan tanke rörande lämpligheten, om ej tili cch med möjligheten af att vinna en sådan, medelst ett reglementerande maktspråk. En dylik, med utsigt att blifva af någon varaktighet, synes oss nämligen endast kunna srnäs aåsom resultat af ett vetenskapligt meningsutbyte, hvilket på detta område som bäst pågår, och det i en riktning, som tyckes till en ej alt för af. lägsen framtid uppskjuta den slutliga lösningen. De fleste verklige språkforskare, som yttrat sig i frågan — till hvilka vi naturligt nog ej räkna någre författare i tidningar, namneligen Nya Dagligt Allehanda och Samtiden, som gsarom prat om danskhet och amalgamering sökt kåsta löje aller ovilja öfver den pågående reformato: iska rörelsev — hafva nämligen uttalat si till förmån för ljudenlighetsgrundsatsen,p hvilken skapdinaviska rättskrifningsmötet bygt sitt, äfven, såsom det för gas framgår, af fört. för ganska moderat ansedda öfver: Fångsföralag. Ett betydande undantag bil: ar visserligen J. E. Rydqvist genom sin mera i form öfvermodiga, än i sak träffanle kritik öfver nämda mötes revyltat, men let förtjenar måbända ihågkommas att ran lemnat den i-Hazelil, enligt förf:s om löme, utmärktar arbete förekommande anikritiken utan hvarje stymmelse till svar. 3. Säve åter, sjelf deltagare i rättskritnings: mötet, är varmt intresserad af den reform, vartill detsamma tog initiativ, ehuru han anser sig sjelf för gammal att kunna bort lägga det historiska stafsätt, han så länge vilat. Ånnn en författare, K. Sidenbladh, förat anhängare sf dem historiska prin cipen, har i sitt senaste arbete öppet förelarat sig hylla dem fonetiska, eburn han visserligen i tillämpningen i fiere fall skiljer sig från t. ex, Hazelius. Om således ett ej alt för aflägset resultat i den önskade riktningen skulle kanna vinnas på den vetenskapliga undersökningens väg, vore det väl skäl att för elementarläroverken reglementera ett stafsätt, vid hvilket de fleste deras adepter, utgångne i lifvet, skulle med vanans makt fasthänga, och som således blefve ett ej ringa hinder för antagandet af ett på rationela grumder bygdt allmänt rättskrifningssystem? Men förf. är rädd att införa striden inom skolan, och han anser den nuvarande osäker. heter och oredan så vådlig, att han framför den föredrager hvarje stafsätt som möjlis gen kan komma att påbjudas. Vi väga i detta fall vara af olika tankar med den ärade förf, Skolan är visserligen icke en lämplig tummelplats för vetenskapliga meningsstrider, och vi vilja derför icke-ännu tyrorda reformont fnförsnde der, Men du.