Aftonbladet – 1 juni 1874, sida 2

GUSP glcu 10fr Dperedandd ar vaLten Lil: deUuna gvarn, hvilken i sådan händelse dock mäste flyttas längre ned mot saltsjön. Att samtlige strandegare gerna ekulie se dea föreslagna sänkvirgen af Jerla och Läångsjöarse samt torrläggningen af Ham marbysjö hafva vi ali anledning att förmoda, enär ögonskenliga fördelar genom ået ifrägavarande afloppets upptagande skulle för dem alla beredas. Jag vill härvid först betrakta frågan i sanitärt bänseende. Det torde för flertalet bland Stockholms invånare icke vara obekant att hvarje gång någon epidemi här i hufvudstaden utbrntit, den alltiå tagit sin början uti Katrina församling eller ock der, så att säga tagit, starkaste farten; och detta förhållands mäste bero på andra oriständig heter än den vanligast framhållna, att många fattiga familjer äro besatia inom Katrina församlicg. Tvifvelsutan finnas lika mycken brist och fattigdom inom andra delar af Stockholm, såsom t. ex. inom Ladugårdslande, Adolf Fredriks och Johannis församlingar, men det är icke utrönt att någon sjukdomsepi demi vunnit sådan utbredning uti dessa församlingar som inom den högt och väl belägna Katarina församling och särdeles den del deraf, som ligger i närheten af Hammarbysjö, såsom qgvarteren kring Nytorget och trakten deromkring. Att Hammarby sjö med sitt grunda och nära nog stillasthende och under sommaren stinkande vatten är orsaken härtill, bar man ansett sig hafva grundad anledning att antaga; och längt nog har man väntat at lämpliga åtgärder skulle af vederbörande vidtagas till afhjelpande af de olägenheter, som denna vattenbassin utan tvifvel för traktens befolkning medförer. Om man icke vill fästa sig vid billighetens kraf att, sedan eå mycket blifvit gjordt inom andra delar af hufvudstaden för befordrande af der varande personers helsa och trefnad, äfven Katarina församling vore berättigad att komma i åtnjutande af sådana förmåner, så borde vederbörande dock låta sig angeläget vara att för undanrödjande ef uppenbara anledningar till sjukdomars uppkomst söka få Hammarbysjö urtappad och dess botten på lämpligt sätt torrlagd. Vidare vill jag fästa uppmärksamhet derå, att den tillökning af god och bördig mark, som uppkommer genom sjösänkningen och kanalens upptagande, mäste för strandegarne, hvilka af denna nya mark komma i ätnjutande, emot deltagande i vise mån af kostnadorna för sjösänkningen, medföra en ej obetydlig vinst. Skulle härjem:e den ifrågasatta kanalen sättas i förbindelse med den länge påtänkta och under senare åren ofta omtalade, men ännu icke började upprensningen af farleden genom Baggozsstäket, så finge man såmedelst en ny och med afseende ä den dagligen växande trafiken väl behöflig farled till hufvudstaden ; och att detta skulle med föra fördelar, de der i mångfaldig mån öfverstiga mistningen af nu varande höga vattenstånd i Hammarbysjön, Långsjön och Jerlasjön, derest nägon strandegare, mot förmodan, skulle derå sätta värde, torde ligga i öppen dag. Jag tror mig nu hafva gatydt lämpligheten af Årstavikens sammanbindande med Saltsjön, lättheten att åvägabringa detta samband och de flere fördelar, som deraf komma att uppstå, mea med afseende ä ämnets vigt må det uillåtas oss att här ånyo upprepa dessa sistsämnda. Genom det nya afloppet för Årstaviken vinnas först det för vattenledningeinrättningen och konsumenterna at dess vatten synnerligen vigtiga resultatet, att Åstavikens vatten icke kommer att lida, hvarken af stillastående eller af den orenlighet, som genom kloaken ditföres från Södermalm ; vidare att gerom Hammarbysjöns urtappning och torrläggning af den mark, som nu utgör denna sjös botten, man utan tvifvel befordrar det sanitära tillståndet inom hufvudstaden jemte det att man vunne ganska värdefall mark, lämplig för odling; samt att, om man så önskar, en ny farled kan beredas från Saltsjön in i Mälaren och till hufvudstaden, en farled, som blir ginare än den genom det grunda Skurusundet, hvars nuvarande djup medger endast fartyg af högst 6 fots djupgående att der framkomma; äfvensom den föreslagna, nya farleden skulle verka en väl behöflig fördelning af den stora saltsjötrafik på hufvudstader, som måste fram genom den nu varande enda farleden emellan Blockhuwudden och Hästholmen. Innan denna min framställning afslutas, vill jag med några ord söka bemöta ett par inkast, som blifvit gjorda emot förslaget, att förbinda Årstaviken med Dufnäsfloden, dervid jag först vill fästa mig vid den föreställningen, att för ästadkommande af slik förbindelse och sjöfarts möjliggörande uner vexlande vattenstånd skulle det vara nödigt anbrivga dubbla slussar, af hvilka den ena skulle finvas emellan Årstaviken och Hammarbysjö och den andra vid det nya afloppets mynning i Saltsjön. Enligt mitt här ofvan gjorda förslag, skulle Hammarbysjö alldeles försvinna, och säledes ingen sluss vara behöflig att, under hvilket vattenstånd som helst i Mälaren, bereda tillträde från Årstaviken in i den nya ka: nalen eller derifrån in uti Årstaviken, lika litet som man har att befara det Årstavikens vatten skall försämras och göras oanvändbart genom förbindelsen med Hammarbysjö och dess dyaktiga vatten, då dessa icke längre finnas till, utan vattnet i den nya kanalen utgöras af rent Mälarevatten. Möjligtvis kan en sluss vara nödig vid afloppets mynning i Dufnäsfloden, derest man finner sig deraf vara i behot, bland annat, för öfvervinnande af den ström, som under vanligt vattenstånd torde uppkomma i den nya farleden, Det förefaller dock som om, med afseende kanalens och vattendragets längd och frånvaron af alla hinder utaf byggnader m. m., hvarigenom man eger fria händer att gifva kanalen lämplig bredd och nödigt djup, kanalen borde kunna så lämpas, att strömrien deri icke skall nöåvändiggöra en slussbyggnad, utan borde åtminstone Angbåtar i allt fall utan begagnande af sådan kunna sdepna väg lätt nog framkomma från Saltsjön in i Årstaviken. Att genom en slussfri kanal saltvatten skulle vid uppsjö kunna intränga i Årstaviken, hvars vatten derigenom komme att försämras och göras oanvändbart, är ett ytterligare inkast emot det föreslagna atloppet. Alltsedan vattenledningens inrättande har Årstaviken alltjemt fått vid inträffande uppsjö emottaga det saltvatten, som då genom Norroch Söderström intränger i Mälaren, men jag har icke hört att olägenhet deraf uppkommit för vattenled ningsinrättningen eller gjort Årstavikens vatten oanvändbart. Det förefaller derför som om man icke borde hafva mer att frukta för det saltvatten, som kan uppstiga genom det föreslagna nya afloppet, än det, som ge nom Norroch Söderström tillföres Årstaviken. Vidare ordande härutinnan kan ej utgöra föremål för denna framställning, i synnerhet som de emot förslaget gjorda invändningarne hufvudsakligen äro af teknisk art. Störresvå righeter, än de, hvilka kunna blifva förenade med det nya afloppets upptagande och detsammas anteravndeae till an farlad hafva wkr