Aftonbladet – 30 maj 1874, sida 3

sta skäl derföre är den stora roll det underbara, det öfvernaturliga spelar i dessa skrifter. En skdan cykel at berättelser af en afgjordt mystisk karakter som de, hvilka möts oxs, skulle nemligeu, anser han, vara omöjlig under förutsättning af att dessa skrifter härrörde från en tid, som följde omedelbart efter Jesu. Härtill kommer, att författarne framställa en mängd i sig helt naturliga och sannolika tilldragelser i Jesu lefnad på ett så onaturligt och förskrufvadt sätt, att det är otänkbart att de icke skrifvit på ett temligen stort afstånd i tiden från sjelfva tilldrageiserna. Efter att ha framställt dessa akrifters brister såsom histori ska urkucder, öfvergår författaren till frå gan om det kistoriska innehållet i våra tre första evangelier. Hans framställning i deita hänseende är af stort intresse derför, ati han på ett särdeles klart och pepulärt sätt visar, buru äfven för de forskare, tom sätta dessa skrifters ursprung senast, en vigtig historisk fond återstår. Om de synoptiska evangelierna, anmärker förfstraren, också icke äro historiska i den meningen, att de gifva en historiskt trogen bild af Jesu lefnad, äre de dock historiska i den mening, att de för oss äskådliggöra den föreställning, som man i andra århundradet och senare hade om Kristus. Redan detta är mycket, ty af den föreställning, de kristne i dessa tider hade om honom, kan man alltid draga vista tillförlitliga slutsatser om hvad han verkligen var. Att under kejsar Tiberii tid i Galileen lefde en man vid namn Jesus, som på de gamle profeternes rätt vandrade omkring såsom lärare i Galileens städer och byar, att han förklarade sig för den af Israel väntade Messias, att han genom gin lära och sin personlighet gjorde ett utomordentligt djupt intryck på en del af sina samtida, att han blet föremäl för de maktegandes hat och omkring år 35 efter vår tidräkning korsfäst och att flere af hans vänner och lärjungar några dagar efter haus död tyckte sig se honom lefvande, allt detta måste anses faktiskt. Utom dessa fakta skulle en sådan bild af honom, som, enligt hvad de synoptiska evangelierna gifva vid handen, under det följande århundradet förefanna inom de kristna församlingarna, vara alldeles oförklarlig. Men detta är icke allt hvad vi lära af dessa evangelier. Undersöknin gen af dem leder till ett vida mera positivt resultat. Först och främst finna vi. att i fråga varande evangeliers författare icke förstått de tänkespråk, tal och liknelser af Jesus, hvilka de återgifva och som genom sin originalitet och sitt djup på ett egendomligt sätt sticka sf mot stilen i dessa illa bopkomna kompilationer för öfrigt. För fattaren visar med flere exempel huru deäse skriftställare missuppfattat flere af Jeso yttranden och liknelser och förklarat dem på ett äfvenså orimligt och smaklöst sem mot andan af Jesu lära stridande sätt. Mer då de icke kunnat uppfatta Jesu ord och bringa sin egen framställning i harmoni med desamma anat än på ett högst ofullkomligt sätt, framgär deraf tydligt nog, att dessas tal, tänkespråk och liknelser icke kunna vara deras eget verk. Härtill kommer er annan lika vigtig omständighet. Dessa tal liknelser och tänkespråk, hvilka äro kringströdda i de tre första evangelierna, utar att någondera af de trenne skriftställarne lyckats ordna dem på ett tillfredsställande) sätt, bilda dock tillsammans ett helt, eti tankesystem, en verldsåskådning, som stor vida öfver deras synkretv; just derigenom visa de sig väsentligen härröra från Jesus sjelf och ha genom tradition bevarats i de första kristna församlingarna. Hvilken denns Jesu verldsäskådsiog var, skildrar förfat taren i det andra af de tio föredrag, som äro sammanförda i ofvannämnda bok och som har till titel Die Lehre Jesu nach den drei ersten Evangelien dargestellt Denna afhandling utkom för några år sedar i svensk öfversättning. Detta är äfven fallet med det första föredraget Der alte und) der neue Glaubs an Christus. I detrenoe sista föredragen systelsätter gig författaren med Johannisevangeliet och gifver un tydlig och lättfattlig framställning af bibelkri tikens bevis om dess oäkthet och sena ur sprung. Han visar att detta evangelium il. motsats mot de tre första evangelierna är ett mästerstycke af helgjuten komposition och skönt framställaingssätt, och att det står mycket högt i anseende till sina religiösa id6er och sin verldsåskådning, men att det är fullkomligt ohistoriskt. Den bild det gifver af Kristus står i fullkomlig strid med de synoptiska evangeliernas, i hvilka otvifvelaktigt fiones en historisk fond, om de än icke i sin helhet kunna anses historiska. Vidare är den jobanniske Kristus . en varelse som aldrig har kunnat lefva på jorden. Han är hvarken menniska eller Gud. Han står hvarken i sammanhang med den föregående eller den efterföljande utvecklingen. Han är icke en naturlig produkt at israelitisk tro och lif, icke en naturlig början af den kristna kyrkan. Han svät var mellan himmel och jord. I den verkliga historien finnes ingen plats för honom. Dr Schwalbs predikningar utmärka sig genom samma enkla och lättfattliga framställning, som hans kritiska afhandlipgar och tillika genom mycken värme och sedligt. allvar. I hans handbok för religionsundervisningen utvecklas och tillämpas närmare de grundsatser rörande detta ämne, han framställde i det föredrag för hvilket vi för en tid sedan redogjorde, Norsk-davnsk läsehok