Aftonbladet – 28 maj 1874, sida 3

mjölkharar och andra förmenta icke naturliga varelser. Deremot torde ganska få veta, hvs en spirtusär eller känner hvad nytta en så dan gör sin egare. . En gammal landtbrukare i norra Vestergötland, hvilken i dagligt tal kallas -Skrämmarr och som ännu finnes i lifvet, kunde ej begripa huru en del menniskor, ofta under jemförelsevig kort tid, blefvo rika Hvarigenom de fingo rikedomarne, trodde han sig till sist fått fullt reda på. Sålunda sade han, att många menniskor hafva en spirtus., som hvarje morgon lemnar sin husbonde en lika stor samma, som han betalt för densamma; detta dock endast under det vilkor, att egaren spottar innan han uppstiger och innan han ätit på morgonen. Skrämmarrs diktan och traktan var nu att få sig en spirtue. Gästgifvaren i Hofva var en rik man och troddes vara egare af en Spirtas eller möjligen flera. Gubben vandrar nu till gästgifvaren och frågade honom, om hen kunde undvara en spirtus och i så fall vilja sälja honom en. Gästgifvaren hade väl reda på de tankar okunnigt folk hade om honom och hans penningförvärfvare. Han sade sig derför vara villig att sälja en spirtus; gick nu ut. och som det var sommar, fick han snart fatt uti en broms, klippte vingarna af denne och lade honom i en ask samt undervisade gubben, huru han skulle sköta den underbara varelsen; detta ivlärdes snart, ty gubben hade hört detsamma förr. . -Jag är herr gästgifvaren all möjlig tack skyldig, som vill aflåta något så dyrbart till ale — sade gubben — shvad får jag lof betala?: Det är mig mera likgiltigt än hvad det är för dig, ty så mycket du gifver mig för honom, så mycket penningar får du åter hvarje morgon. -Det var dumt att jag ej tog med mig mera penningar; jag har blott tio banko, men herrn kan vara god och taga dem, och det kan vara vog för mig att dagligen få så mycket; finge jag mera, blefve jag för mycket rik.: Gästgifvaren tog emot penningarne, och gubben lunkade hem, bärande asken i händerna hela vägen. Den erhållna asken med innebållet värderade han mera än hela sin landtegendom, ty han väntade sig tio banko dagligen af sin spirtus, och så mycket i ren behållning afkastade ej jordbruket, som dessutom var beroende af väderleken, men en spirtus var ej beroerde af väder och vind. . Natten inträdde, men Skrämmarnkunde ej igensluta sina ögonlock; han väntade på morgonen för att få se, om hans käre spirtus skulle lemna honom silfvereller papperspenningar — koppar visste han med säkerhet att det ej kunde bli, ty tio banko i koppar kunde ej rymmas i asken. Midnatten var redan liden och vid första morgonrodnad spottar gubben, stiger upp och tittar i asken: bromsen surrar kring några gånger. men inga pengar funnos i asken. Gubben lade sig åter och med yttersta möda kunde han hålla sig qvar i sängen, tills det öfriga af husets folk steg npp. Han spottar nu åter och skyndar att öppna asken: surr! men hvarken silfvereller papperspenningar nu heller. Dänna olycka trodde han ha sin grund deri, att han öppnat asken straxt efter midnatt, hvarför han beslöt att ej öppna den så tidigt nästa morgon. Denna dag kunde Skrämmarn emellertid icke arbeta och knappast äta. Qvällen kom, och gubben gick till hvila. Snart tog sömnen ut sin rätt. Men efter en så orolig dag blef ej sömnen lugn; han drömde om sin spirtusoch såg asken full med tior banko. både nya och gamla. Han vaknade och fann allt vara en dröm. men trodde a:t allt skulle visa sig vara verkligt nästa morgon. Han insomnade ånyo. och nu såg han vackra speciedalrar och mindre silfverpenningar i asken, och utgjorde dessa jemnt tio banko. Vid åsynnen i drömmen af den ädla metallen vaknade ban och kunde ej mer insomna denna natt. Nu var han dock förvissad att hans spirtus hade allt i god ordning, men han ville ej se efter förr än på morgonen. Då ändtligen tiden var kommen att de öfriga af husets folk stego upp, spottar gubben. kläder på sig något, tager fram sin plånbok för att deri nedlägga ningarne, och så lyfter han asken; men den kännes lätt som vanligt. Det är således apperspenningar, hvarom jag först drömde, och det är Er alldeles i sin tur-, sade han tyst för sig sjelf. ocket till asken öppnas, men ve! — inga pen ningar, och hans spirtus ligger död. Gubben står tyst och beser honom och blir nästan förstelnad vid denna oväntade syn. Alla hans luftslott ramla på en gång. Han bade redan uträknat efter huru lång tid han skulle kunna köpa en närbelägen herregård och efter ytterligare några få år en annan herregård, och hanssöner skulle då bli rika patroner, men nu voro alla luftslott fallna i gruset. Nu visade han det lilla djuret för förståndigt folk, och alla igenkände i det en broms med afklippta vingar. Han begaf sig nu till gästgifvaren och visade den döda insekten samt återfordrade de lemnade penningarne, men denne beböll hvad han mottagit. Från denna stund trodde Skrämmarn ej mera att någon spirtns. sådan han tänkt sig en sådan, fanns i verkligheten ; ja han blef till och med så fördomsfri, att han ej mera trodde att hvarken mjölkharar, tomtegabbar, skogsoch sjöfruar, spöken m. m. funnos till annat än i inbillningen hos enfaldiga menniskor, och han blef för dessa tänkesätt ansedd som en farlig fritänkare, med hvilken man ej utan skada kunde umgås. (G. kH. T.) — Möte mellan far och son. Man läser I franska bladet Libert6 för den 22 sistl. Febr. följande: Moigno, som är dömd till döden, sitter nu förvarad i Roquette-fängelset i afyaktan på hvad komma skall och ban visar prof på mycken resignation. Han medgifver, att han gjort sig förtjent af det straff som ådömts honom; men han vill ej dö för guillotinknifven och är bedröfvad öfver att han ej fått tillfälle att sjelf beröfva Hig lifvet. I går afton fick ban besök af sin far, en man af omkring 70 års ålder, som i många år varit åkaredräng. Far och son fingo träffa hvarandra i fängelsets samtalsrum, dit fångvaktarne förde den lifdömde. I rammet befann sig också abb6 Croxes. Detta möte mellan far och son föranledde alldeles icke något skakande uppträde dem emellan, tvärtom försiggick det mycket lugnt. Nå, min gosse. det tycks som om din affär inte är så lofvande?. Den lifdömde teg och han blickade vildt åt ömse sidor. Du vet, att bråket med Dupuy ännu inte är slut. Det är bra ledsamt. Iovnan du ger dig af får du lof att teckna ditt namn unier uppgörelsedoknmentet. . I den ställning, hvari ni befinner er. Moigno. får ni icke befatta er med sådant, anmärkte abbå ;TOZe8. Nå. i det fallet ska vi inte tala om den saken vidare. Nå. du behöfver väl ingenting numera, eller hur? Så slntade detta sista möte. . S. Dödsdomen, som af assisdomstolen afkunnades öfver Moigno för det han mördat sin syster. bar i detta ögonblick blifvit förvandtad till lifstids straffarbete.