Aftonbladet – 28 maj 1874, sida 3

Då måltiden var slat och vi skulle intaga kaffet i lilla salongen, frågade de Vigne: .Hvad tycker ni om den målningen, öfverste? Sabretasche sköt undan sin kopp, satt lorgnetten i ögat och betraktade taflan under några ögonblicks tystnad. Utmärkt. Hvarifrån har du fått den? Jag känner inte igen någon af våra artister, den påminner snarare om någon at dira landsmän, Cassagnac, eller hur? tilllade Sabretasche, vändade sig till nämnde fransman. Dagern, som strömmar in ge nom det lilla fönstret, är kanske något för bjert, men pojkens ansigte är oöfvertraff ligt. Det vore mycket värdt att få idealisera den taflan. Jag tycker särdeles om den, de Vigne.Jag kom af en händelse öfver den och ville höra om din kännareblick lika mycket skulle smekas deraf som mitt okunniga öga. Det ligger sann inspiratiou och mycken stämning i hela målningen, dessutom en synnerlig finesse i behandlingen af ämnet. Artisten är förmodligen helt ung; känner du honom? Obetydligt. Han arbetar för sitt uppehälle och är endast aderton kr. Aderton! Den pojken skall, på min ära, om han fortsätter som han börjat, öfverträffa Maclise och Ingres. Har han aldrig försökt i olja? Det vet jeg verkligen inte. Det vore skada eljest. Du säger att han arbetar för sitt bröd; om han vill måla mig en tafla lika förtjusande som denna — han får välja ämnet sjelf — ger jag honom med nöje femtio guiner i fall han anser det tillrackligt. En dag, då vi ej hafva något annat för oss, kan du gerna taga mig med till hans studio — — någon vindskupa vid Polandsgatan, förmodar jag? Jag förstår ej huru dessa stackars uslingar kunna lifnära sig på bröd, ost och en pipa dålig tobak. Den dag, jag beböfde ändra mina lefnadsvanor, beslöt jag mig säkerligen för