Aftonbladet – 28 maj 1874, sida 2

Dagens förnämsta politiska evEnement i Frankrike utgöres af ett tal, som Thiers den 24 dennes, årsdagen af hans störtande från makten, höll till en delegation från republikanerne i departementet Girorde, hvilken öfverlemnade till honom en minnespenning, såsom ett uttryck af tacksamhet från det depar:ement, i hvars hufvudort makten år 1871 anförtroddes åt den store statsmannen. Det tal, hvarmed medaljen öfverlemnades, betonade och framhöll alls Th erg stora förtjenster om Frankrvike, och han svarade härpå med ett tal, i hvilket han kraftigt framböjl pödvändigheten af republikens defin:tiva konstituerande och den närvarande natiopalörsamlingens upplösning, säsom enda medleat för Frankrike att återvinna lugn och trygghet. Detta uttalande, hvilket sannolikt i icke obetydlig mån skall komma att inverka på händelsernas utveckliog i Frankrike och påskynda national örsamlingens numera oundvikliga upplösning, är at följande lydelse: Jag tackar för er närvaro här och för den vackra gåfva, som I åtagit er att ötverlemna till mig, och framför allt för de känslor, hvilkas uttryck I öfverfören till till mig. Jag skulle ha velat förtjena de:sa känslor helt och hället; jag tror mig emellertid genom min hängifvenhet ha förtjenat dem till en del, och jag är glad att kunna tala med denna tillförsigt inför er, representanter för Gironde, bland hvilka jag erhöll makten, och i hvilkas närvaro jag först utöfvade den. Jag älskar att göra er till mina vitnen och jag är lycklig att ha er ös mina domare på denna minnesvärda 24 aj. Visserligen kunde man ieke på denna dag för ett är sedan, då nationalförsamlingen begagnade sig af sin rättighet att skilja mig från maktesa, gentemot detlugrade landet, den återställda ordningen, den hastigt upprättade krediten, det genom mina och mina värdige kollegers bemödanden befriade territoriet, påstå, att jag illa användt den mig anförtrodda makten. Men man gjorde mig en förebråelse: att icke hafva åtorinfört landet på monarkiens strät, Men I, mine herrar, bafven sett allt, och jag frågar, om vi i Bordeaux, midt uti er då så upprörda stad, inför denna södearns lif. liga befolkning, konfedererad för republiken, inför detta Paris, färdigt att resa sig, och förfogande öfver ofantliga krafter, kunde proklamera monarkien? Hade vi ens kunnat öfvertaga regeringen och göra församlingens makt erkänd, om vi tillkännagifvit, att hon kom för att upphäfva republiken? Föreslog någon då för öfrigt republiken? Visserligen har jag hört mer än en hedervärd deputerad beklaga, att sa-. ken ej var möjlig, men jag har aldrig hört ukgon väcka förslag derom. Och skulle vi en månad derefter, då vi voro komna till portarne af Paris, för att frånrycka det anarkien, och dä vi voro nödsakade att förklara, i sjelfva nationalförsam ivgens namn, att det ej var för monarkien, 1tan för den i trångmål satta sociala ord