Aftonbladet – 26 maj 1874, sida 3

stadens folkmängd betydliga areal medför den stora fördelen, att godt utrymme finnes för de nödvändiga nybyggnader, som måste verkställas i den mån folkmängden tillväxer. I den för öfveroch underståthållaren utgående lönen 11.250 kronor, har ingen förändring under flere år egt rum. Utgifterna för hufvudstadens magistrat och rådhusrätt uppgiogo — under 1872 till 189400 kr., 1871 till 181,600 och 1870 till 180,100 kr. För polisen uppgingo utgifterna 1872 till 287.200 kr., 1871 till 286,100 och 1870 till 267 600 kr.; samt för fångvärden till resp. 43 500, 34.900 och 31,500 kronor. Till hvad belopp kosinaden uppgick för hkufvudstadens administration innan den nu varande kommunalförförvaltningen infördes, ha vi oss icke bekant, men att kostnaden för den senare uppgår till ett högt belopp, och att den är i stigande i samma mån förvaltningen blir mera omfattande och tager mera arbete i anspråk, framgår af berättelserna, Sålunda uppgå utgifterna för stadsfullmäktige och deras expedition, för de särskilda nämnderna och deras afdelningarsa expeditioner sammanlagdt för 1872 tilll 109,100 kr., för 1871 till 92,700 och för 1870 till 84,500 kr. Det torde icke bahöfva särskildt erinras derom att statefullmitktige — icke ens de allra verksammaste —I: intet arvode uppbära. Enligt hvad i föregående uppsats medde lades uppgick kommunens bruttoinkomst af handel och sjöfart under åren 1870—72 till resp. 787.000, 897,000 och 935,000 kronor. Det är klart att för erhållande af så betydliga inkomster måste kommunen äfven vidkännas utgifter dels i män af behof till bandelns och sjöfartens underlättande och dels för uppbörden af och kontrollen å berörda inkomster. Sålunda uppgingo utgifterna till underhåll af hamnar och segelleder, samt för ord . ningens och säkerhetens vidmakthällande der, under 1872 till 268,500 kronor, 1871 till 139,100 kronor och 1870 till 30,900 kronor samt för uppbörd och kontroll under 1872 till 198,700 kronor, 1871 till 163,100 och 1870 till 156,300. Gitvet är att denna kommuns utgifter för . den sjuk: och fattigvård som måste lemnas de behöfvande, skola uppgå till betydliga belopp. En mängd personer manas ständigt af hoppet om erhållande af bättre arbetsförtjenst att flytta till hufvudstaden; men det ligger ock i sakens natur att genom denna, för öfrigt absolut nödvändiga och ständigt fortgående tillökning ihufvudstadens folkmängd, måste de hjelpbehöfvan des antal stiga, ehuru det å andra sidan visar sig att den stigande ekonomiska välmkgan, hvilken medfört en stor företagsamhet i alla riktningar, äfven haft det goda med sig, att åtminstone vissa brancher af den mång tidiga fattigvård, som här måste utöfvar, blifvit mindre kostsamma för kommunen än tillförene. Visserligen har kostnaden för den af sundhetsnämnden administrerade fattigsjukvården stigit, uppgående under 1872 till 172.000 kronor, 1871 till 170,900 och 1870 till 156.200, i hvilka summor läkarestat och sjukvårdekostnader, som icke uteslutande tillhöra någon viss af stadens sjukvårdsinrättningar, ingå med resp. 79,900 kr., 84,200 och 70,000 — men ifråsasättas kan om icke just den sjukvård som lemnas de behöfvande i ganska väsent ig mån förekommer pauperismens tillväxt. Om de utgifter sammanföras, hvilka tillhöra den stora granp som med ett ord be nämnes fattigvård, så visar sig att de uppsått under 1872 till 618400 kr., 1871 till 683 000 och 1870 till 652,400; men dessa summor representera brutto-utgifterna. Förhållsnlet är nemligen så, att vid Btskilliga till attigvården hörande inrättningar verkstäl as arbeten, som medföra inkomster, enär le. hjon, som äro arbetsföra, skola till sitt underhåll medverka genom arbete, och der: jemte lemnar dels statsverket, dels några nstitutioner, dels ock enskilda personer bilrag till fattigvården. Det skulle blifva allt för vidlyftigt att här särskilja de olika slag af inkomster som tillfalla fattigvården och genom hvilka kostnaden för den sammå minskas; men upp ysningsvis bör dock här anföras, att vid ullmänna försörjningsinrättningen — för vilken utgifterna 1872 uppgingo till 127,900 kr. — utgjorde inkomsterna samma år 54,500 kr.; vid arbetsinrättningen, utgifterna 162.500, inkomsterna 148,000 — 0. 8 v. Af ovananförda uppgifter på bruttokost naden för fattigvården vissr sig att der 1872 var 34,000 kr. mindre än 1870 och 64,600 kr, mindre än 1871: Äfven af andra omsbändigheter. visar nig att under de tre år som här upptagits till jemförelse panperis: men, för så vidt den anlitat fattigvården icke ökats, utan minskats tvifvelsntan till följd af den ökade arbetsförtjensten. I detta hän seende är det särdeles märkligt, att då de Åh arbetsinrättningen intagna arbetshjonen 1870 utgjorde 1712 personer och 1871 — 1779, så hade antalet 1872 nedgått till 1237; men ändå märkligare är den omständighe:en, att då antalet arbetshjon mellan 20 och 50 år uppgick 1870 till.1227 och 1871 till 1363, så uppgick antalet 1872 endast till 394), En särskild mätare på pauperismens tilleller aftagande torde man egaiantalet mat ortioper (soppa med bröd), hvilka utdelats t äldre personer utom fattighusen boende. Antalet sålunda utdelade portioner uppgick (870 till 326,509, pedgick 1871 till 314.900 och 1872 till 294 300. För att bereda fattiga utom arbetsoch örsörjningsigrättningen boende personer arbetsförtjenst har fattigvårdsnämnden för anstaltat levereringsmagasin, hvarifrån åmaterialier till förarbetning utlemnas. Antalet persener, som deraf begagnat sig har med hvarje år minskats: deras antal uppgick 1868 till 18200: 1869 till 12800: 1870 till 4800: 1871 till 3900 och 1872 tiil 5800. Visserligen kan invändas att de ar betssökandes antal minskats till följd derafatt arbetslönen varit för låg men antagligt är Jå att de på annatsätt förvärfvat sig bättre förtjenst, men utan arbete hafva de väl icke varit. nm MEM Mn ter KRM —ÄÄ TR Er a mi ta må mr a