Aftonbladet – 26 maj 1874, sida 3

Han har i alla fall fundit mig: farlig. Det tror jag hvar och en gör, som har det nöjet att vara bekant med dig, smilade Fantyre. Hvad din hämd angår, kunde då utkräft den bra. mycket grundligare. Tretusen pund om-året. är en småsak af hans inkomster, och att han inte får gifta sig anser jag vara en.ren barmhertighet. Tacka vet jag om du tagit ditt högqvarter på Vigne, under säsongen etablerat dig:vid Eaton square, förslösat tjugutusen pund om tret, gjort dig till den-regeraude och tongifvande drottningen och qväst den stolta familjen Ferrers och hela det högfärdiga anhanget — Vivian Sabretasche inte att förglömma — det skulle jag hafva kallat nå gonting. Måhända hade det varit bättre för mig, men min hämd skulle då inte varit lika full ständig. Förr eller senare skulle han hafva lemnat mig, och som stoltheten och äran äre de väsentligast styrande makterna i hans sinne, hade han säkert ej för nägon dödlig yppat, hvaruti hans egentliga sorg ligger, nemligen i förödmjukelsen. Åh, min vän, en rik man blir aldrig förödmjukad, dertill är verlden alltför svag för honom, Faderns synder dömas hos barnen endast då dessa gå utföre i verlden (huru elak gamla Fantyre var, uttalade hon dock ofta större sanningar än både de vise och de gede). Du försakade således din storhet är din hämd; det var inte särdeles förstångt. Hurn som helst kan ni icke förebrå mig att hafva gifvit vika för någon slags svaghet, 8varade Trefnsis, med en skarp blick på den gamlas uppsminkade ansigte. Min hämd är för öfrigt ännu icke slut, Icke! hvad vill du mera då? Du är ph min arg OM genomying yyfuue Det