Aftonbladet – 22 maj 1874, sida 3

I geniörer från Öansda, Walter och Francis Shan F och det är desse. som ha fullbordat arbetet, efter att ha försökt och begagnat alla möjli uppfinningar afborrmaskiner och sprängämnen. Aj ståndet mellan de båda tunnelingångarna är 25,05( fot; den östra bergstoppen ligger 1,415, den vestra 1,704 fot öfver jernbanans plan. Den 15 sistl. De cember möttes arbetarne från ömse siior, men de sista båda månaderna derförinnan kunde man j den ena afdelningen af tunneln höra den skräll, som sprängningen i den andra åstadkom. Fullt färdig är tunneln ännu blott på en sträcka af 13,600 fot från östra ändan och 9,600 fot från den vestra, hvaremot den mellanliggande. 1,850 fot långa sträckan väl har sin fulla bredd, men är endast 8 fot hög. De färdiga delarne af tunneln äro 24 fot breda och 20 fot höga. En väsendt lig del af det lyckliga resultatet lär, enligt Deutsches Postarchiv-, vara att tillskrifva en ung dansk ingeniör vid namn Wederkinch, som oatf: brutet har varit sysselsatt vid centralschaktet och sjelf har uppfunnit och förfärdigat de be höfliga maskinerna och instrumenterna. Landoch folkbeskrifning. Språk och dialekter i Ryssland. För en längre tid sedan berättades, att man en gång till kejsaren af Ryssland dedicerat ett praktverk, som innehöll bönen -Fader vårpå alla i Ryssland inhemska språk; man fann deraf, att 59 särskilda språk talas i Ryssland. Nu står det ryska geografiska sällskadets etnografiska afdelning i begrepp att utgifva en etnografisk karta öfver det ryska riket, enligt hvilken antalet af itsarriket inbemska språk befinnes vara mycket större, Bland dessa språkRp as dock äfven dialekterna. Ty äfven i Ryssland fördela sig språkstammarne i många schatteringar. hvilka stundom stå i stark disharmoni med systerdialekterna, så att de med svårighet eller alldeles icke förstås utanför sitt område. Störst är antalet språk och dialekter i Kaukasien. — På ett område, som ungefär kan jemföras med Frankrikes yta, finnas 68 språk och dialekter. I hela Ryssland räknar man 115; men alla Språken och dislekterna kunna dock reduceras till 9 språkstammar, som kunna vetenskapligt betraktas såsom sjelfständiga. Till de ariska folkstammarne höra 88 procent af tsarrikets hela befolkning, till de turanska 4, procent, till Ural-Altaifo ken 4 procent, till semiterna 8!, procent. Af de ariska folkstammarne äro 81procentslaver, 8! lithaner och letter, 1 procent tvskar och 1 proc. co-romaner. Åf slaverna äro 74?; proc. af rysk och 67, proc. af polsk härkomst, och bland de förre finnas 49?; proc. storryssar. Tartarer finnas i det europeiska Ryssland 1, proc., baschkirer 1,, proc. och finnar 1; procent. . Litterärt. ; Dr Livingstone och hans svarte tjenare Jakob Wainwright. Dr Aug. Petermann skref den 5 dennes från Gotba till Kölnische Zeitung: . När Livingstone den 4 Maj 1873 afled djupt inne i Afrika, fattade hans tjenare, i medvetande af huru högt ansedd han var hemma i England. det exempellösa, storartade beslutet att så godt de kunde bevara liket och bära det på sina axlar den långa vägen till Zanzibar. I nio månader varade deras strid med sjukdom, hunger, med ödesmarkens fasor och de vidskepliga infödingarne, som icke ville i sina byar mottaga ett likfölje; men de utförde lyckligt den svåra uppgiften under de mest pröfvande omständigheter samt framkommo efter många faror, äfventyr och svårigheter den 18 Februari med liket till Zanzibar, hvarifrån det lätt kunde fortskaffas till England för att finna sin ärofulla hviloplats i Westminster Abbey. Framstående bland dessa Livingstones svarte tjenare är den nu i England sig uppehållande, mycket omtalade Jakob Wainwright, hvilken, såsom liten gosse af en arab förd som sjaf till Kiloa, på öfverfarten till Zanzibar befriades af en britisk kryssare och skickades till den britiska missionen Nassik vid BomAR för att uppfostras. Han fick der namnet Jakob Wainwright, och när i Febr. 1872 sex med synnerligen goda anlag utrustade elever vid missionen utvaldes för att föra understöd till Livingstone och derefter åtfölja bonom, blef Jakob Wainwright en bland dem. I Augusti 1872 kommo dessa: sex personer fram till Livingstone i Unyanyembe och stannade qvar hos honom ända till hans död. Jakob Wainwright, som i Nassik hade lärt sig att väl läsa och skrifva engelska, förde från Livingstones död och under hela den nio månader långa resan-till Zanzibar en dagbok, hvari han på ett rörande, enkelt och blygsamt sätt beskrifver den sällsynta bedriften af denna ofantliga likfärd från det inre Afrika till kusten, om: ständigheterna vid dr Livingstones död, den långvariga marschen, svårigheterna, saminandrabiningarna med de infödda stammarne, till och med de genomresta ländernas natur, infödingarnes seder och bruk o. s. v. Denna i geografiens historia exempellösa marsch varade från den 4 Maj 1873 till den 18 Febr. 1874 och har en längd af minst 250 till 300 tyska mil, således lika Tångt som mellan Paris och Petersburg. Hela dagboken är fördelad i nio kapitel. hvilka Wainwright fvit oy öfverskrifter: 1) Dr Livingstones öd; 2) På hemvägen mot norr; 8) Kort beskrifning öfver ör Bemba; 4) Marschen till Unyanyembe; 5) Wabisa-stammens karakter; 6) Marfrån Unyanyembe till Zanzibar; 7) Berät telse om Unyamwezi; 8) Berättelse om Ugogo; )) Usagara. Af denna säkerligen sällsynta reselagbok ha engelssmännen ingenting ännu offentiggjort, den utkommer först i noggrann tysk öfversättning i det nyligen utgifna 5:te häftet af Geographische Mittheilungen-. Den utmärkte Afrika-resanden och österrikiske konsuln Richard Brenner i Zanzibar insåg nemligen värdet af jet god anteckningar och skickade den 12 Mars till mig en noggrann afskrift; tio dagar lerefter, den 22 Mars, dukade äfven denne om ufrikansk forskning högt förtjente man under för let mördande klimatet, en lunginflammation bortryckte honom.