Aftonbladet – 22 maj 1874, sida 3

i —— ——-——-m—-r-—r—-—-—uoomm————— —— fara dit; dock tror jag ej det lönar mödan. Hallåh! min gosse! Finnes det något ställe i Ricomond, som kallas 8:t Crusis? S:t Crusis-kullen menar ni, sir, en liten gård här i grannskapeto, svarade den tillfrågade bondpojkem, som satt vid vägkanten och höll på att spisa sin frukost, tag af första väg till venster, derefter till höger, så ligger den en mil bort. De Vigne kastade till honom en half krona, satte hästarne åter i raskt traf och vi uppnådde enligt anvisning den lilla vil: lan, som var belägen vid slutet af en vacker park, Uppkörsgrinden var just lagom bred att tillåta faötonen gåigenom. Det väl bygda, nätta och prydliga huset låg med en trädgård på ena sidan och en smakfull blomsterparterr på den andra. De Vigne steg ur och frågade en tjenarinna, som stod på trappan: Bor här någon upg artist? Han hade knappast yttrat dessa ord, förrän den efterfrågade sjelf kom utspringande från ett inre rum. O, är det ni! Huru glad jag är! Jag ber-er kom in. En sådan besynnerlig liten varelge, hviskade de Vigne, under det vi följde henne till ett rum på ena sidan af byggningen, en kammare, hvars inredning vid första anblicken ingaf föreställningen, att den beboddes af en person med mycken smak, bildning, skönhetsoch ordningssinne. Flere färdiga och ofullbordade taflor hängde kring väggarne. På staffiiet stod en på börjad pastell; böcker, blommor och gravyrer prydde bordet framför en liten soffa och det hela andades så mycken förfining och borr att man genast fann sig väl till mo Kände ni verkligen igen mig! Så vänligt af er att komma! sade den unga flickan, seende upp i de Vignes ansigte. Han blef på det högsta öfverraskad och beratade org de ger Kände igen er? Jag blyges att erkänna, det jag inte gjort det.